Efter att ha pratat med en väldigt nära vän så ska jag vänta med att skriva om vissa saker i bloggen. Kommer kunna skriva om det snart men av olika skäl så ska det vänta. Suck..
Det är en svår gräns det där, att skilja på vad som är okej att skriva i bloggen och inte. Att veta vad som tillhör det mest privata och det som är okej att lämna ut. Fan va skönt det hade varit att ha en anonym blogg, där man helt enkelt kan skriva ut precis vad som helst och om vem som helst. Jag hade inte fixat det eftersom att bilder är något jag vill ha med i min blogg, men just för skrivandet hade det varit grymt skönt.
När jag blickar tillbaka i inläggen så märker man min något förvirrande sida. Jag skriver att jag ska skriva om vissa saker men skriver sen att jag inte ska, jag skriver att jag ska lägga ut bilder men som oftast inte kommer upp, jag skriver om att jag ska blogga på kvällarna men tar sen en paus på några dagar. Jag kan förklara det med att viljan är stor men kanske inte lika realistisk. Jag hinner inte allt jag skulle vilja och det är ganska normalt för att vara en ensamstående mamma till en 4 årig dotter. Jag tror att jag ska vara pigg och alert på kvällarna för att ordna med bilder men efter läggning, städning, disken och allt annat som måste göras så är man inte pigg på att sortera kort. När man hämtat på dagis och haft å göra med en trotsig unge så är lusten till att blogga inte så stor, lusten till att däcka i soffan däremot är större. Jag kommer fortsätta att skriva saker som aldrig dyker upp på bloggen för jag måste få tro nånstans att jag orkar allt jag vill och klarar av allt jag planerar..

Från en sak till en annan. Nu tänker jag vara så där brutalt ärlig som få människor vågar sej på. Idag ville jag bokstavligen skaka om mitt barn och fråga va i helvete det var för fel på ungen!
I nästan en timme står hon rakt upp och ner och bara skriker som en galning. Anledningen var absolut ingenting!
Först stod jag bara och tittade på henne och trodde väl någonstans att hon skulle lugna ner sej. Sen när jag en halvtimme senare förstod att skrikandet bara blev värre, jag var iskall eftersom att vi stod ute, jag var trött efter en jobbig dag så gick topplocket på mej! Som tur var så bet jag ihop munnen för gud vet vad jag hade sagt om jag hade yttrat mej men valet var att dra barnet hem. Så en resa som normalt tar 20 minuter tog idag nästan 2 timmar! Jag älskar min dotter villkorslöst, jag älskar henne i alla humör och väder. Men såna här dagar kan jag bestämt säga att all den kärlek jag känner för min lilla är blandat med tankar som att jag ska kasta ut henne från balkongen, avliva hennes katt i ren protest, elda upp hennes docka i ett försök till att skrämma ur henne dumheter. Innan jag blir stenad nu så vill jag säga att jag aldrig skulle kunna göra en sån sak, jag är inte helt utan sunt förnuft. Men visst fan finns tankarna där!
Älskar mitt barn men jävlar va vissa dagar testar äns tålamod. Nån dans på rosor är det då fan inte att vara förälder..

Såg nu också att detta är inlägg 500!
I mitt första inlägg så skrev jag nått liknande med att mitt mål var att hålla bloggen vid liv. Jag hade och har svårt att slutföra saker så jag känner mej ordentligt stolt över att jag höll vad jag lovade mej själv!
Måste snart arkivera alla inlägg och "börja om", då kan man passa på att röra om lite också vilket skulle vara ganska skönt :)
Nu ska jag försöka mej på att sova, detta med att ligga i sängen klockan 10 verkar inte fungera för mej. Får försöka imorgon igen. Nu när mitt mående inte alls är som det ska dessutom så är sömnen a-o för mej, måste lära mej att prioritera.

//Mamilillan

Det pratas så förbannat mycket om äktenskap hit och dit, om giftemål och bröllop. Självklart vill jag också gifta mej, ha den perfekta klänningen, första dansen. Jag förstår också charmen i att dela efternamn, charmen i att kalla sin egen sin man eller fru. Jag förstår det..
Men det verkar inte som om människor tänker så mycket längre än så. Ett äktenskap är så mycket mer än så. Det är ett ansvar, en plikt och nånting man hela sitt liv måste arbeta med. Ett äktenskap är ett partnerskap, en tvåsamhet. Sen är det faktiskt så att man kan ha ett "äktenskap" utan ett bröllop eller pappersbevis!
En tvåsamhet och ett partnerskap är ingenting man kan planera, ingenting man kan "fejka" till sej. Ett bröllop är inget som bara ger än just det. Det är nånting man delar, ett band, att man är ett team. Jag är så trött på att lyssna på alla dessa som vill gifta sej till höger och vänster, inse vad det faktiskt innebär först!
Och är det känslan av att man är två, en familj så är inte det nånting någon kan ge än bara så..
Låter lite trassligt men ni fattar hoppas jag..
Nu har jag en massa att stå i så ska lägga bort datan.. Bloggar senare ikväll under min "Linda timme" för har en jävla massa jag ska kasta ur mej...

//Mamilillan

När man sitter och jobbar som jag gör så har man turen att kunna smita in på nätet med jämna mellanrum och läsa sina favorit bloggar, bli lite smartare på aftonbladets hemsida, göra sej påmind på facebook och lite annat smått och gott på nätet. Men vi ni vad jag saknar till min morgon latte på jobbet? MINNIES BLOGG !!!
Av olika anledningar så ligger den på vänt ett tag och jag har accepterat läget men nu känner jag att mitt tålamod är slut! Jag ÄLSKAR när man kommer in på hennes blogg och ser att det uppdaterat med kort på barnen, Novas påhitt, Kians framsteg och Alicias bravader. Då och då får jag mms på ungarna och det uppskattar jag till max men nu vill jag faktiskt ha tillbaka bloggen Minnie!!!

Snodde ett kort från Minnies facebook, förstår ni nu varför jag är så förbannat kär i dessa barn!

//Mamilillan

Precis innan jag skulle lägga mej igår så dyker det upp världens skräck scen på tv´n så att det tog ytterligare en timme för mej att somna. Men upp kom jag imorse, dock med ögonen i kors men inga förseningar varken för mej eller Nathalie. Vi hade till och med tid att lämna vagnen hemma så att vi kunde ta en promenad till dagis, så blev en riktig höst promenad bland alla färger och tid till att träna alfabetet.
Jag har under helgen gått och tyckt allmänt synd om mej själv, mått dåligt över saker som varit, saker som är, orättvisor och jävligheter. Jag har haft ångest över dåliga beslut, ångest över misstag, ångest över vad som kunde varit osv. Senare på kvällen igår så pratade jag med mamma om allt och fick både önskade och oönskade råd som alltid av mamma. Det uppskattar jag henne för, att hon alltid är ärlig oavsett vad det gäller. Hon skulle aldrig sitta och hålla med i saker hon tycker är fel eller sitta och må dåligt med mej utan hon säger rakt upp och ner hur saker ligger till, kallt men ärligt. Och det fungerar alltid!
För idag när jag vaknade så kände jag en kämpar glöd inom mej, att nu jävlar!
Allt som gått fel kan man rätta till! Alla problem har en lösning! Att sitta och jämra sej för saker som varit löser ingenting utan det gäller att ta på sej boxnings handskarna och ge igen!

Så idag är det KRIGA ! Kriga för mina rättigheter, kriga för mina mål, kriga för mej själv och min dotter!
Jag vet vad jag vill och jag ska ge mej fan på att nå dit!!!

//mamilillan

Klockan är alldeles för mycket och jag skulle ha lagt mej för flera timmar sen, men bättre sent än aldrig säger dom och jag håller med. Nattan kom i säng i tid iallafall, mätt, ren och belåten så jag får nöja mej med det idag. Imorgon är det däremot andra bullar som gäller för mej. Klockan nio kommer jag att stänga av ljudet på både hem-telefonen och mobilen för att få en timme som enbart är tillägnad mej själv. Sen om jag glor på tv, bloggar, surfar eller vad jag än gör spelar ingen roll utan huvudsaken är att det är MIN timme. Klockan tio SKA jag ligga i sängen, tv´n ska vara av och alla lampor släkta. Jag vet med mej själv att fungerar det så kommer mitt mående att höjas till skyarna, sömnen är livs viktig för mej och jag har ignorerat det lite väl sista tiden. Samma sak med tiden till mej själv. Det gäller att ta små steg men jag ska fokusera på just det i veckan och hoppas på att det går vägen.

Min lilla troll-unge som äter kvällsmål och ger mamma tummen upp för att jag inte glömde sugröret :)




En jätte god natt från oss !
Jaaa just det! Jag vågar inte messa dej nu moster Putta fall du vaknar men hör av dej imorgon på morgonen eller förmiddan för Nathalie vill ha sin Putta imorgon :)

//Mamilillan

Hela lördagen spenderade vi i pyamas och innanför hemmets dörrar. Vi vägrade ordentlig mat, vägrade tandborstning och alla andra normala sysslor utan värmde istället upp piroger, lät oss själva förfalla och unnade oss att bara existera en dag. Jag tror att Nathalie mös precis lika mycket som mej för veckorna tar på henne också. Det är buss åkande, många timmar på dagis, mycket barn och många människor och detta 5 dagar i sträck. Jag har inte tänkt så innan utan jag har varit i ganska egocentriska tankar och trott att det bara är jag som är trött, jag som är sliten, jag som har en massa i huvudet och i tankarna. Men när man tänker närmare på det så är det självklart att barnen också måste få vara trötta efter veckans slut, dom har också dagar då dom är trötta och gnälliga, dagar som bara inte funkar och där dom måste få vara ifred. Med det i huvudet så myser vi oss igenom den här helgen.
I några timmar igår så kom Malin och Emilia och gjorde oss sällskap i vårat slappande och trots att dom lever rövare och huset stod på sin ända så är dom två verkligen världens mysigaste tjejer. Det är sällan jag skrattar så mycket som jag gör när dom två är tillsammans, dom har en humor ihop som slår världsrekord.








Idag är Nathalie piggare än någonsin, pratar mer än vanligt och nått verkar ha hänt under natten för ungen är smått galen. Jag däremot känner mej allmänt låg och nere, ledsen och sliten. Det är en sån dag bara, tankarna är överallt och ingenstans och jag vill helst av allt gömma mej resten av dagen.
Typiskt som Nathalie säger om allt, är det att hon är förvildad idag när det är det sista jag orkar med..

//Mamilillan

Ibland så har man turen att ha fångat kärlek på bild. Inte konstgjorda bilder, inte planerade poser utan riktig, äkta, stark kärlek med obrytbara band...

Jag och min fina Minnie..
Ord behövs inte för att beskriva det här kortet, för att beskriva bandet mellan oss eller hur mycket jag älskar henne. Du har inte funnits i mitt liv speciellt länge gumman men större plats i mitt hjärta kan man inte ha..



Nathalie med morbror Jimmy ..
Som jag skrev, vissa band kan man inte bryta..




//Mamilillan

Nu har jag lyckats att få in bilder på datan men med tanke på att det är hundratals som jag måste gå igenom så kastar jag bara in några.. Så att ni vet att vi lever :)

Nattan, Alicia och Nova hemma hos moma / farfar



Malin med allas våran Kian som växer i rekord fart!



Jimmy lär mamma köra "in the ghetto" stilen... hmm...



Kian åkte från arm till arm, allas vårat stjärnskott!



Mari och hennes hockey spelare ;)



Kian och mamma Minnie



HAHAHAHAHAH, DETTA ÄR JIMMY !!!



Jimmy, Nova och Laz



Min älskade fina som snart börjar gymnasiet.. typ...



Jag har så många människor krig mej som förgyller min dag, det är en sak som är säker!

//Mamtlillan

In till stan kom jag igår och mötte upp mina "älskade sjuka", eftersom att jag inte kan, får eller vill namnge dom så fick det bli "älskade sjuka" :) Självfallet så såg alla hur bra som helst ut och jag ville sjunka under jorden, men jag märkte fort att med dom så spelar inte sånt någon roll. Att insidan är vad som räknas är något som betyder massor hos oss och jag uppskattar dessa människor mer än vad dom nånsin kommer att förstå. Min roll som Bert Karlsson försvann dock efter några drinkar och plötsligt var man självaste drottningen, alkohol kan göra susen för självbilden! Jag är ordentligt nöjd över gårdagen och längtar redan tills nästa onsdag, dessa människor gör verkligen intryck i mitt liv och tiden med dom betyder så enormt mycket för mej..
När terapin är slut så är det vi som håller kontakten, kan inte förlora eran närvaro i mitt liv!

Idag ska jag hämta Nathalie efter dagis och åka direkt hem till soffan. Sen om det finns någon som helst ork över så ska jag försöka ta mej an min garderob som just nu imiterar irak kriget! Rensning på hög nivå sker i mitt hem just nu men jag tar ett rum i taget, låda för låda och sak för sak. Det har varit mycket sånt på sista tiden, när relationer började ses över och människor försvann så fick sej också hemmet en törn. Det som är förknippat med dåliga minnen, förknippat med sånt från förr ska ut. Ut med det gamla och in med det nya!

//Mamilillan

Undrar om jag ska fejka en hjärtattack och gå tidigare från jobbet idag? Nej, det är inget skämt.. Jag funderar allvarligt på att ramla ihop framför chefens fötter, hålla andan tills att jag blir blå och låta nått pucko härifrån köra iväg mej akut till närmaste tunnelbane uppgång. Idag är en sån dag, jag orkar inte med en massa yrande och svammlande, en massa människor och en massa stress. En middag på nå lugnt ställe med mina älskade från terapin är precis vad jag klarar av och behöver idag. En massa sjuka människor som kan sitta och vara sjuka med mej ;)
Bara eran närvaro gör mej "friskare" och får mej att må bättre, tycker om er så mycket allehopa!

Detta inlägg är rena rama tramset för att jag inte orkar jobba och vill göra annat. Terapi har lärt mej att vara ärlig märker jag ;)

//mamilillan

Eftersom att Nathalies astma lyst med sin frånvaro inatt så hoppade vi i kläderna imorse och gav oss av till dagis och jobb. Försov mej var jag ju tvungen att göra idag också så utan att tänka på det drog jag på mej ett par tights och stor tröja, inge smink och frisyren ser ut att vara från tidigt åttital. På vägen till jobbet så slår det mej, det är onsdag! Efter jobbet idag ska jag och några från terapin ut och äta middag! Om jag äns släpps in på en pizzeria idag så är det ett mirakel kan jag säga för den här stilen jag har idag är inget man kan kalla unikt eller nytt, det är mode katastrof rakt igenom bara. Suck och stön, jag som inte försover mej längre var bara tvungen att göra det idag! Men va ska man göra, får väl undvika att titta ner och ignorera speglar så kanske man glömmer att man ser ut som en kvinnlig Bert karlsson.
Hoppas lite på att någon annan gjort samma misstag på terapin idag så att jag har någon att gå armkrok med ;)

//Mamilillan

Sitter hemma med en sjuk Nathalie och försöker vakna till liv. Natten har bestått av astma anfall och mardrömmar hos liten och vid fyra någongång så gav jag upp sömnen eftersom att det var intevaller på 15 minuter. Suck och stön men vad gör man? Så nu har jag druckit litervis med kaffe och försöker påminna mej om det fina med att ha barn så att detta inte skrämmer mej tillräckligt för att låta Nattan vara ensam barn för resten av sitt liv! Överdrivet absolut, men inte fan är det roligt i dom stunder då man är så trött att man svammlar och ögonen går i kors. Tur har jag iallafall att mitt barn är rena ängeln. Hon skrattar, skojar, myser, kramas, pussas, sprider glädje värre än något annat jag sett. Med andra ord så är en dag hemma med en sjuk Nathalie inget att klaga över, hon är ett utomordentligt sällskap :) Nu sitter hon och tittar på "händige manny" och jag ska försöka få klart en lista på saker som ska göras. Det är så mycket hittan och dittan, smått och stort att jag inte vet vart jag ska börja. Det är nog så när man befinner sej i en sitaution där man ordnar till sitt liv osv, att det kommer en period då det hela tiden finns något som måste göras. Men bara att bita ihop, jag tänker inte klaga eftersom att jag vet att det är för det bättre.

Jag har fått höra en del om mitt inlägg "bevara sverige svenskt" och jag har lyssnat på olika åsikter. Jag har däremot inte hört något som gör att jag ändrar på mina egna åsikter, så jag står kvar i det jag skrev innan. Jag tycker att Sverige ska få vara Sverige, precis som alla andra länder. Sen fick jag en kommentar om att alla är samlade på en plats iallafall och att det är bra. Nej, jag kan inte känna att det är bra att det finns platser som rinkeby, tensta, husby osv. Först och främst så har dom bildat en utanförskap till samhället och du ska inte tro att svenskar får vara där heller, iallafall inte utan att få en blick eller kommentar. Jag vet vad jag pratar om.
Såg någon Ken Ring på "efter 10" programmet förra veckan? Han var klockren! Till och med han som utlänning och som bott i rinkeby jämt säger klart och tydligt att Sverige inte ska släppa in mera människor nu. Han menade på att det var dags att hjälpa dom som redan finns här och ställa saker till rätta med dom problem som existerar nu och det är så jävla sant. Sen sa han att Sverige redan visat att det är ett öppet land, hjälpsamt och bra. Vi behöver inte bevisa det mera nu, vi behöver inte släppa in mera människor för att visa oss bra.
Jag håller på honom stenhårt. HJÄLP DOM SOM REDAN FINNS HÄR ISTÄLLET!

Nu ska jag försöka få ordning på min lista och sen ska det stekas pannkakor :)

//Mamilillan

Nu är jag tillbaka efter en paus från telefoner, datorer, bloggar, facebook och människor över lag och jag kan inte riktigt säga att jag har saknat det. I fredags så åkte jag iväg till "landet ingenstans" och stannade till lördan och det var nog det bästa jag gjort på väldigt länge. I "landet ingenstans" så bjöds det på god mat, goda drinkar, total tystnad förutom den musik vi valde att spela sönder, ingen trafik, inga människor förutom det sällskap som befann sej i stugan. Att åka hem på lördan kändes som något av en käftsmäll, inte alls vad jag hade lust med och nu spenderar jag varje minut jag har över till att tänka tillbaka..

Iom terapin så är mina tankar överallt precis hela tiden och nu börjar man känna hur trött man är som artist. I terapin så pratar man mycket om sin barndom, om människorna som befann sej i den och på allt som hände runt om. Man pratar om saker som hände då och som format än till den man är idag. Att jag har svårt att säga nej, att jag har svårt att sätta gränser, att jag tar beslut som skadar mej själv och att jag värderar andras mående före mitt egna har att göra med saker som hänt förr. Detta får jag hjälp med nu, iom att jag förstår mera nu så kan jag också ändra på saker. Medvetenhet är bland den bästa egenskap man kan ha har jag kommit fram till.
I helgen så gick det upp för mej vad "medberoende" faktiskt är. Jag har trott att jag har vetat och jag har suttit på all fakta man kan ha, men nu så gick det in i huvudet på mej vad det faktiskt innebär.
Medmänsklig ska man vara, annars är det något fel på än. Men medberoende, nej tack!
Medmänsklig är jag, jag förstår att man gör misstag och jag förlåter också människor. Medberoende däremot är det jag jobbar mot, jag behöver inte förlåta andras misstag om jag inte vill och mår bra av det, jag behöver inte känna en plikt att ställa upp på andra och finnas där för den enda jag har något ansvar över är mej själv och Nattan. Att tycka synd om andra är också något jag är expert på och som jag också måste jobba bort. Jag tycker synd om andra så pass mycket att det går till gräns då jag prioriterar deras mående före mitt egna, jag väljer bort mitt egna liv för att det fungera för andra människor. Så mina dagar nu utan andra människor har varit ett val jag är stolt över! Jag behövde lugn och ro och det gav jag mej själv trots att andra människor kanske behövde mitt samtal eller närvaro. Jag prioriterade mej och mina behov, det vill jag fortsätta med. 
Jag vill inte vara medberoende, den saken är säker.

Flummigt inlägg men var tvungen att skriva av mej.. Nu ska jag fortsätta jobba...

//Mamilillan

Igår kväll satt jag en timme framför datan och fixade och trixade med kort för att sätta in i bloggen och maila runt. När jag äntligen var klar med hundratals kort så kommer det upp en text på datan som försvann lika fort som det dök upp och sen försvann allt! Jag kan ingenting om datorer men fattar så långt att det är något allvarligt fel! Det finns ju sånt som heter lokal disk, flyttbar disk osv och en hel sån hade försvunnit med alla mina bilder i! Kan någon förklara detta för mej för jag satt i evigheter sen utan att hitta minsta lilla tråd till vad som hänt.
Datorer, mobiler, usb minnen.. Jag är inte uråldrig (än) men känner mej alldeles för gamal för sånt för jag fattar nada. Så bilderna dröjer ett tag Minnie, ett av korten är så du och jag. Mailar så fort jag får ordning på det :)

Eftersom att jag ändå är i den svängen då jag kastar ur mej allt jag stör mej på i bloggen så kan jag lika gärna fortsätta idag.. Imorse som alla andra mornar så kom jag och Nattan samtidigt som en annan flicka o hennes lillasyster på Nattans dagis. Och som alla andra mornar så var det flickornas stora syster som lämnade, som också hämtar varje eftermiddag. Jag kan våga påstå att stora syster lämnar och hämtar innan och efter hennes skola då hon ser ut att vara runt 16 och alltid har en ryggsäck med sej. Jag tänkte inte så mycket på det förut men nu börjar det klia i fingrarna på mej för jag undrar så hårt vart tjejernas föräldrar är. Jag vet ju att dom lever eftersom att man ser dom på föräldramöten och då och då stöter man på dom i centrum.
Oavsett om dom jobbar mycket eller vad det nu beror på så tycker jag att det är åt helvete fel! Väljer man att skaffa barn så får man ta sitt ansvar att ta hand om dom också. Det är jätte roligt att ha barn, verkligen det finaste man kan uppleva men det är definitivt ingen dans på rosor! Första året handlar det om att torka spyor, aldrig ha rena kläder, sömnbrist, svullna fötter efter graviditeten, ömma bröst, tunga vagnar och släp.. Sen kommer allt det andra med att man måste göra om allt hemma för att allt åker i golvet, mat spottas ut,  viljan att göra allt själv kommer så att allt tar hundra år extra, tjurigheten, dagis inväningar med gråt, skrik och ett känslomässigt kaos, ordet "nej" och "varför" är dom enda ord som används hemma... Jag kan fortsätta i år om alla baksidor och hemskheter MEN! Oavsett baksidor så är det sitt barn och ansvaret försvinner inte lik förbannat, oavsett hur trött man är eller hur mycket man längtar efter annat så kan man aldrig komma ifrån rollen som förälder! Självklart en dag hos mormor eller vem det är man har som barnvakt, självklart några timmar ibland om man känner att man måste andas för att inte kasta ut ungen från balkongen. Men när man regelbundet lämnar bort sitt barn för att festa, för en pojkvän eller flickvän. Då borde man vakna upp och inse vad fan sysslar med! Eller när det är någon annan som får sköta dagis å annat ansvar.
Skaffar man barn så får man bita i det sura äpplet, så är det! Du valde att behålla bebisen, inse fakta att du är hans/hennes förälder och börja ta ditt ansvar!!!!!
Sånt här stör mej nå fruktansvärt. Alla dom som är ute och festar konstant med en liten som man lämnat hos någon barnvakt, dom som tar dricka, polare och uteliv innan sina barn, dom som lämnar sina minsta hos äldre syskon för att det är smidigare så, dom som ständigt klagar över hur jävla jobbigt det är..
Varför skaffade ni barn för ? Skäms ni inte ? Andra människor ser och hör vad det är ni gör, är inte det jävligt pinsamt?

Jag anser inte att jag är en perfekt förälder, jag har mycket kvar att lära. Gud vet att jag gjort mina tabbar. Men något jag aldrig gjort är att ha tagit något annat före mitt barn, det finns inte på världskartan att jag äns skulle tänka något liknande. MITT BARN, MITT ANSVAR!
Inser man inte en sån sak så ska man inte vara förälder heller!

Hmm..

//mamilillan

Så mycket jag vill skriva, men också så mycket jag inte kan skriva om. Åh vilken frustration! Jag skrev det här om dagen att jag funderade på att ignorera alla gränser och förneka sunt förnuft och skriva om allt och alla i bloggen, att skriva om det jag känner för att skriva oavsett. Men jag kom snabbt på bättre tankar och insåg att det inte är något jag ska göra, anledningen till det är för att jag vill behålla min värdighet. Olika åsikter kan man ha om det men sen finns det vissa saker som rent av är fel, att använda bloggen på det sättet är en av dom sakerna. Det är vad sunt förnuft säger än.

Idag är vi lediga eftersom att dagis har planeringsdag. Visst att man är borta från jobbet idag och det är välla si så där men jag känner ändå att det är passande iom att Nattan varit borta så länge. Det var 6 dagar sen jag såg henne så en dag för oss själva att bara mysa och njuta av varandras sällskap är helt rätt idag. I eftermiddag ska vi ner till mamma för lotteri-dragningar och vin-drickande, för fan vilken bra fredag :)
Kommer att ta en massa kort som kommer in under helgen, kommer en massa bra människor så det ska bli riktigt roligt :)
Kul för Nattan också att få träffa kussefinerna som hon inte träffat på länge, och det var länge sen dom allehopa var tillsammans utan att någon saknades också. Nova, Alicia och Kian, mina älskade brors-barn :)
Jag hinner inte blogga mera nu för det ska ut och cyklas och jag hörde något om parken ??

//Mamilillan