Tårtor och allt va fan det heter är klart nu, tog mamma och min moster till hjälp så nu kan jag andas!
Min underbara mamma tog dessutom Nattis över natten så jag kan små fixa här hemma och för första gången på väldigt länge kommer jag få sova en hel natt utan att bli väckt.. Hela kroppen skriker efter sömn !
Nattis är ett "mardrömms-barn" och det är så fruktansvärt jobbigt både psykiskt och fysiskt, att aldrig få somna in ordenkligt och att alltid ligga beredd på att rädda lill-tjejen från sina drömmar.
Ett tag va jag inne på att nått befann sej i hennes rum för det är bara där hon har mardrömmar, men jag var tvungen att släppa det för tanken på att det "sprang runt" andar hos mej gjorde mej paranoid. Jag är liv rädd för sånt där!
Jag vill inte ha döda folk i mitt hem, inget knarrande eller knakande. Många försöker lugna sånt med att "det faktiskt kan vara en god ande" men jag skiter i vilket! Här bor vi synliga människor och absolut inga färglösa döda tack!

Från en sak till en annan..
Jag kollade igenom bilder på datan och insåg att jag har så många människor i mitt liv som jag älskar och uppskattar,
så många som har funnits med i alla episoder i mitt liv. Man glömmer så lätt hur lyckligt lottad man faktiskt är, det finns så många ensamna människor på denna jord och jag är inte en av dom.
Jag har vänner att gråta med, att skratta med. Vänner som stöttar mej och som finns där.
Jag får mess på mobilen, mess från människor som undrar hur jag mår. Jag får samtal från vänner som vill dela sitt liv och känslor med mej, samtal om hur mitt liv ser ut.. Människor som bryr sej om mitt liv..
Hur lyckligt lottad är inte jag?
Jag tänker aldrig mer glömma, att vad jag än går igenom, hur ont hjärtat än har..

Jag är aldrig ensam..

//Mamilillan