Babbel babbel babbel...
Kikade igenom min blogg lite snabbt och insåg att det finns en hel del "skriver om det senare", "det berättar jag om sen", märkte också att detta "sen" aldrig dök upp.. Hade jag läst en sån blogg hade jag fort som fan klickat på krysset för det måste vara en aning frustrerande att vänta på ett avslut som aldrig kommer..
Finns ett ordspråk som lyder "Säger man A får man säga B", jag har en himla massa A´n men väldigt få B´n..
Min första tanke blev att stänga ner bloggen och starta upp en ny men som tur är har jag börjat lära mej att tänka en extra gång så nej nej..
Saken är den att det har hänt väldigt mycket i mitt liv sista månaderna och just nu så är dom alldeles för känsliga för mej att skriva om eftersom jag fortfarande står mitt i dom. Jag kanske finner styrkan och modet nån gång att verkligen förklara allt som hänt men det är inget jag lovar och det är inget som händer just nu.
Det jag kan säga är att det har skett stora förändringar i mitt och Nathalies liv, både positiva och negativa. Och att jag just nu befinner mej i att försöka resa mej från allt, få tillbaka kontrollen på mitt liv och hitta mej själv igen.
Blir ju inte så mycket bloggande eftersom jag inte har en data än (som det också är ett evigt tjatande om) men när det väl "bloggas" så är väl det just det här det kommer handla mycket om..
Iom att det har hänt så mycket så har jag varit tvungen till att tänka en massa, har mött en hel del rädslor som jag inte visste att jag hade kvar. Dessutom varit tvungen till att fråga mej själv vart jag har tagit vägen nånstans och vem jag är idag. Jag har hört den frågan miljontals gånger och aldrig riktigt förstått "grejen" i det, varför människor lägger så stor vikt i försöka lära känna sej själv för jag trodde att man gjorde det automatiskt. Har tyckt att det har varit prykolog-nonsens, men förstår djupet i det nu.
Och det här med att tappa kontrollen på sitt liv och försöka ta tillbaka den är inte världens lättaste. Jag sitter fortfarande och funderar på i vilken ände man ska börja och bara det tar all energi man har..
Jag har valt några få personer i mitt liv att dela allt det här med för jag orkar inte ha alla involverade i mitt innersta och det är människor som jag kan ringa dag som natt om det äns är för att snacka skit en stund, få prata av mej ett litet tag.

Det jag måste måste måste lära mej i allt det här för att komma nånstans över huvudtaget är att sluta lyssna så mycket på andra människor, på andras åsikter och tycken.
Självklart så vill jag ha råd och självklart så bryr jag mej om vad människor i min närhet tycker men jag måste sätta ett stopp där. Att få råd betyder inte att jag måste följa dom, och att bry mej om andra människors åsikter betyder inte samma sak som att jag måste dela dom. I slutändan så är det mina beslut som blir rätt för mej, inte andras.
Sen måste jag printa in i mitt huvud att bara för att jag tycker olika eller lever efter andra värderingar än mina vänner och min familj gör så betyder inte det att jag är en sämre människa. Man kan inte bli osams med mej för det, skrika på mej eller vända mej ryggen. Jag har på nått sätt nån gång glidit in i det tankesättet och aldrig kommit ur det, och jag måste säga att det är den största utmaning jag nånsin hamnat framför att bryta just det vanan..
När jag kämpat med det ett tag kan jag börja ta tag i frågan "vem är jag?".. För frågar jag mej själv det nu så blir det andras svar och inte mina egna..
Herre guuuuud vilket öppet och ärligt inlägg!!!

Hör mamma skramla nere i köket så ger upp bloggen för idag..
Snart ska jag hämta min Liten :)

//Mamilillan