Jag har haft en sån där dag idag som man skulle kunna varit utan, sån där dag när man vill gömma sej under kudden..
Lite så allt började för mej, att jag lagt mej under kudden och vägrat ta tag i vissa delar av mitt liv som måste ses över. Problemen, känslorna, alla måsten är så många nu när man kikat upp från kudden att jag bara vill krypa tillbaka.
Kunde inte göra det imorse så det slog slint i huvudet på mej, visste inte vart nånstans jag skulle börja och kunde inte se nån utväg heller.. Förstår inte varför jag alltid gör så här. Att jag samlar på mej en massa skit, låter det vara tills jag stupar.. Det är ren tortyr, och jag kan inte förstå varför jag gör så mot mej själv?
Går ihop med det jag skrev igår, för hade jag älskat mej själv så hade jag inte skadat mej själv. När jag låter allt annat gå före mej själv och det som är viktigt i mitt liv så skapar jag dagar som denna. Dagar när det rinner över, när psyket inte klarar mer. Jag måste sluta göra så här mot mej själv.. Det är inte första gången men måste bli den sista..

Hannah och Kevin sover inte här idag men det är förmodligen ganska uppenbart eftersom klockan är halv ett och jag sitter och bloggar.. Hannah är nämligen sjuk och jag har ju haft en skit dag så bättre å planera in det när både hon och jag e på hugget. Ser dubbelt just nu så måste lägga mej .. Nämner min trötthet hela tiden men tänker fortsätta tills jag känner mej utvilad och lugnare.. Finns inge bättre än att tycka synd om sej själv :)     (Men man måste känna till gränserna ;)  )

//Mamilillan