Alla sover förutom jag..  Till och med hästarna på gården har tystnat och hundarna ligger..
Hade jag haft en enda önskan nu så hade det varit att kunna glida ner för deras vidrigt läskiga spiraltrappa, raka vägen in i köket. Kunnat sätta på kaffe och komma upp lika tyst igen utan att nått av dessa överaktiva barn vaknar..
Vart är anden när man behöver den?
Nu är man tvingad till att sitta som en liten mus, hosta i täcket och nysa i armvecket för att kunna ha lite ensam tid.
För vilken mamma som helst vet att väcker man ett barn vaknar allehopa och för dom små liven existerar inte klockan. Mitt i natten eller mitt på dan, spelar ingen roll. Dom studsar upp och kriget tar sin början!

Det låter som om jag hatar barn! Vilket är helt fel!
Jag gillar ungar, och jag älskar mitt eget.. Nathalie är det finaste jag har och jag skulle inte byta bort henne för nått i världen. Men sanningen är att vissa dagar är rent av förjävliga!
I början så kände jag mej hemskt som ville skjuta mej själv var och varannan dag, men nu har jag äntligen lärt mej att det är okej att känna så. Att vara mamma är inte enkelt alla dagar, det är ingen dans på rosor heller.
Det är kämpigt och slitit, utmattande och rörigt. Men det är värt det!
För dom jobbiga dagarna går över, det gör dom alltid. Och det goda är så mycket mer än det onda.
Hade jag fått ge ett råd till nyblivna mammor så hade det handlat om just det. Att det är okej att leta rep som en galning för att man kan föredra att bli hängt vissa dagar, bara man inte hänger sej liksom!
Mamma sa väl det till mej när jag hade fått Nathalie, fast på ett mildare sätt :) Jag förstod det inte då men jag förstår det nu. Förstår också vikten i att en glad mamma är en bra mamma. Jag ska inte ha ångest över att jag nångång tar ett glas vin med nån jag tycker om, eller att jag åker på en kryssning.. Att jag tar hand om mej själv och gör mej själv lycklig är att göra min dotter en tjänst. Hon kommer att växa upp med en mamma som ler, som skrattar.
Är inte det bland det finaste man kan ge sitt barn?

Hör Danne, han hostar ihjäl sej i rummet brevid. En liten del i mej önskar att han kunde sätta i halsen eller nått så han vaknar till. Då kan ju han sätta på kaffe! Inte för att han är smidigare i trappan än mej men om nån av vildingarna vaknar så kan jag blunda och låtsas sova. Då är det HAN som väckt dom och det blir HANS ansvar att hålla koll under natten kaos. Vilken underbart smart lillasyster han har! (Tur att inte han läser min blogg!!!)
Lyssnar.. Lyssnar..
Nopp! Otur man har, inte fan satte han i halsen.. Lika bra att försöka sova igen så man inte dör imorgon bitti.
Ska in till sundsvall imorgon med Danne och Jonna (och självklart min lilla) och göra nått jag inte förstod när dom förklarade idag. Nått med hoppborgar eller om det var bilar .. Nja..
Så fort jag vet så skriver jag. Och bilder på allt kommer när jag e i stockholm. Älskade storstad..

//Mamilillan