Idag kommer Marion till stockholm :)
Men det bästa av allt är att jag kommer följa med henne tillbaka till luleå på lördag!
Jag och Nattis kommer ha en vecka för oss själva och självklart med Mia, det här är precis vad jag behöver.
Få komma bort och andas annan luft, rensa huvudet och komma tillbaka starkare än va jag var innan jag åkte.
Och att få vara med min älskade dotter en hel vecka utan störningsmoment gör mej så lycklig!

En annan glad nyhet är också att jag fått en ny sambo!
Min bror har flyttat in hos mej :)
Gått några dagar bara men det funkar perfekt, så glad över att få rå om honom för saknat honom nått otroligt.

Nu ska jag möta upp Mia, min älskade lilla !
Skriver imorgon igen.

//Mamilillan

Sen jag skrev om skadliga relationer så är det de enda som snurrar uppe i huvudet på mej, och sen jag blev medveten om det så har det blivit mer synligt nu än någonsin innan.
Jag och min älskade bror satt i timmar idag och pratade och det är första gången på väldigt länge som jag känner att jag har 100% ìgt stöd i det jag går igenom. Det är också första gången på väldigt länge som jag känner att någon förstår vad det är jag pratar om. Danne satte ord på det jag försökte förklara och hans ärlighet tillbaka var precis vad jag behövde. Vi kom också överens om att jag inte klarar det här själv, att jag behöver stöd och hjälp.
För att bryta dom mönster jag hamnat i, för att komma ur den onda cirkel jag lever i så måste jag ha människor runt mej som förstår och som finns där.
En lättnad kom över mej idag då det slog mej att min storebror står vid min sida i allt, älskar honom så otroligt och han e en kraft i mitt liv. Finns ingen bättre än honom, stolt så jag spricker.

Så min resa har defenitivt börjat, den e jobbig att gå igenom men jag vet att jag har människor som älskar mej för mej och som står där när jag vill falla. Det värsta av allt det här är dom jag behöver ta avstånd från, dom jag inte kan ha i mitt liv. Känns som om hjärtat går sönder bara jag tänker på det men jag måste tänka på mej och Nathalie nu, på våran framtid. Vi måste gå först..
Allt det här grundar sig i dåliga beslut och det är dags att jag börjar ta rätt beslut, bra beslut. Genom att sätta mej och Nattis först så kommer konsekvenserna se helt annorlunda ut än vad dom gör nu.
Danne pratade om att det inte finns nått " jag" längre, att mina värderingar och behov har försvunnit och han kan inte vara mera rätt än så. Jag har förlorat mej själv på vägen, all energi har gått till andra och deras måenden att jag gått under och försvunnit. Ska kräva tillbaka mej själv och mitt liv, lägga energin på mej och mitt mående.
Sen frågade danne hur många som frågat hur JAG mår i allt.. Mitt svar blev bara att det inte är dom jag skyddat så hårt, det är dom jag hållt borta som frågat.
Det är lessamt, sorligt.. Men jag ska bryta det här mönstret, sluta att välja dåliga relationer. Säga nej till det som är skadligt för mej.. Det kommer vara svårt men jag har min familj som bryr sej, jag har Danne..

Och Malin, min underbara älskade Malin. jag la upp hela sanningen för henne igår, har inte pratat om det med någon innan. Och hon finns där, precis lika mycket som innan. Hon har varit min bästa vän i 10 år och jag har inga tvivel i att hon kommer vara det för resten av mitt liv. Älskar dej hjärta... Vi klarar det här!


                                                                     Malin och hennes Emilia!

Oprah Oprah Oprah...
Ju äldre jag blir dessto mer älskar jag henne och det jobb hon gör.
Och många av hennes program har hjälpt mej med mina egna krig och inre demoner, kommer alltid vara för evigt tacksam för hennes stora hjärta.
Igår var ett sånt program, sånt där program som fastnar i huvudet på än. Och som alltid så kom det väldigt lägligt ..
Det handlade om en kvinna och hennes inre resa, om att hitta sej själv och vad som gör än lycklig.
Hon berättade att man varje morgon skulle fråga sej själv vad man verkligen verkligen verkligen ville ha och efter ett tag skulle svaret komma till än. För vissa kommer det på en gång och för andra tar det längre tid..
Jag började imorse men svaret var inte speciellt tydligt så får fråga mej själv imorgon igen.. Men det som hände efter var att tankarna gled in på andra saker, viktiga delar i mitt liv som jag behöver ta itu med.
Att ta itu med dom kanske är första steget i min inre resa?

Behöver ta itu med relationerna i mitt liv för sanningen är den att jag har så väldigt många människor runt mej som gör mer skada än gott. Människor som nog inte medvetet men lik förbannat sätter käppar i hjulet för mig egen utveckling.. Jag har vetat det länge men nu blev det så tydligt, att så länge jag har dessa människor kvar i mitt liv så kommer det skada mej.  Är det värt det? Är min kärlek till dom större än kärleken till mej själv?
Och vad lär jag Nathalie om jag tillåter såna relationer bland oss?

Ska ut och springa i regnet nu, Nattis ska hem från dagis:)
Skriver igen när jag "haffat" någons data. Åh vad jag saknar min data!

//Mamilillan

Sverige är ett bra land och jag skulle inte vilja bo någon annanstans MEN ...
Det finns ämnen som måste pratas om och rättas till och ett av dom är sveriges poliser!
Jag vaknade 2 inatt av att det är världens liv utanför och sprang till balkongen.
Det står 8 killar nedanför och en av dom skriker som en galning och går efter en av som andra killarna.
Han skriker saker som att hans gud ska ge honom kraften att kunna döda, att han ska döda i sin mammas ära.
Den stackare som blev utsatt skrek efter hjälp, att någon skulle ingripa men som vanligt i det här samhället så vänder folk ryggen till och låtsas att inte höra. Det är ett också ett ämne som måste tas upp!
Scenen nedanför balkongen blev bara värre då galningen hittade en stor träplanka som han började jaga den andra med, och han skrek värre och värre saker.
Sen börjar dom andra skrika att han ska ta bort vapnet, och det var förmodligen inte träplankan dom menade.
Jag sprang efter mobilen och ringde 112..
Tjejen i telefonen berättade lugnt och sansat att 18 personer till ringt om det här inom några minuter och att polisen var på väg. Jag stod på balkongen i 15 minuter efter det innan jag gick in.
Tror ni polisen dök upp? NEJ!

Då har alltså 18 personer ringt 112, berättat om denna galning som verkar kapabel till vad som helst, att det skriks om vapen, om att en kille skriker på hjälp, att han hade fått tag på något som skulle kunna döda med rätt slag ..
Med all den fakta så dyker inte polisen upp!
Det här är ett vanligt fenomen inom polisen, det händer varje dag. Och så länge det här händer så kommer miljoner människor berövas sina liv helt i onödan. Kommer polisen i tid så kan det här undvikas.
Då slipper din bror misshandlas, din syster våldtas, din pappa mördas och din mamma rånas..
Och det finns ingen som helst sanning i att alla sveriges poliser är upptagna för vart man än är någonstans så ser man dom snurra runt i sina bilar, stå på torg för att visa upp sej..
Jag är så trött på det här!
Dom sitter på världens löner och deras arbete är att skydda samhället så är det för mycket begärt att dom faktiskt gör det?
Jag har själv varit med om att polisen inte kommit eller att dom tagit så länge på sej att det varit försent, och nu är jag trött på det. Nere i farstun idag är det blod.. Undrar om han äns lever..

På grund av sånt här så har jag väldigt svårt med poliser och jag tycker att det är förståligt.
Sverige behöver poliser, inte maktmissbrukare!

Nu är det över.. Farfar är begravd..

Det går inte att beskriva en begravning, det går inte att beskriva känslan..
Sorgen och smärtan tar över hela äns väsen, man känner varje hjärtslag.
Jag ville sträcka mej efter pappa. ta honom i mina armar och fly från den verklighet som gör honom så illa.
Pratade till honom i mina tankar och bad till gud att orden räckte fram, att min hand kändes mot hans kind.
All ilska jag känt, all sorg jag känt över vad jag och pappa aldrig haft försvann..
Jag älskade honom av hela mitt hjärta och jag förlät honom, efter idag blir det aldrig desamma.

Satt brevid min syster med hennes hand i min och jag släppte allt..

Om en timme börjar desperata hemmafruar och det är ett måste att se idag!
Så det innebär att på en timme ska jag ha hunnit diska, plockat upp10 kilo spagetti som nattis inrett hela huset med, vikt ren tvätten, dushat, gjort ordning thee och tagit några andetag.
Det är stress som det är och jag är dessutom så pass trött att jag skulle kunna sova ståendes!

Nu kom Mr Big och störde så får säga god natt!
Jävla han snor tillbaka MIN data!

Skriver igen imorgon om hur det gick med mej och min krigszon :)

//Mamilillan

Låg i sängen med halva ögat öppet, tankarna surrade tills jag hoppade upp ur sängen och satte på datan.
Jag bara måste få skriva för annars somnar jag aldrig..

JAG HAR FÅTT ERBJUDANDE PÅ EN LÄGENHET I ENKÖPING!

Jag är fortfarande i chock, kan inte fatta hur fort allt jag gick. Det enda som behövs nu är att jag åker dit och känner in men jag känner inga som helst tvivlel på att jag kommer tacka ja.
Tittade på bilderna och det kändes ända ner i tårna hur rätt det var. Det området är rena drömmen för ett barn att växa upp på, möjligheterna för henne växer nått otroligt från vad hon har här.'
Jag kommer kunna ge Nathalie allt det jag drömt om att kunna ge henne, trygghet, frihet..

Vilken lättnad att packa ihop allt och lämna den här lägenheten bakom mej, kommer aldrig se tillbaka.
Väggarna här är så fyllda av sorg för allt som varit, för många minnen som jag inte vill ha kvar.
Det är med glädje jag stänger dörren här, stänger för att aldrig öppna igen..
Innanför nästa dörr väntar mitt liv, min start in i det nya. Livet jag och Nathalie har väntat så länge på.

Nu när jag har fått det sagt så kommer jag kunna sova..

//Mamilillan

Ni föräldrar som kan fungera efter att ni separerat, ni borde få diplom allehopa !
Jag tänker inte säga att det bara är krig med Kristian för vi har perioder när allt verkar flyta och det känns som om vi har hittat nån slags balans i vart vi har varann.
Tuvärr är perioderna korta och vi ramlar ner i samma svacka som innan, samma bråk, samma tjaffs, samma disskussioner.
Känns som ett enda upprepande när vi "pratar", allt jag säger har jag sagt tusen gånger innan och allt jag hör från honom har jag hört en miljon gånger innan.
Vi har pratat så många gånger om att det måste ske en förändring, för våran skull och för Nathalies och det brukar hålla i nån dag och sen är det igång igen.
Så vad gör man nu?
Vi verkar ju inte komma nånstans och man kan ju inte bryta heller iom att Nathalie är så pass liten. Hade hon varit äldre så hade man inte behövt samma kontakt men hon har inte äns fyllt tre än.
Om det är något som gör mej galen så är det de här, att fastna i ett beteende och inte kunna utvecklas.
Jag kommer inte ihåg vart jag har hört det men det fastnade..
"Du har alltid ett val"
Så va är mitt val nu? Vilka utvägar kan jag välja mellan? Vilka lösningar kan jag välja mellan?
VA ÄR MITT VAL I DET HÄR?!?

Jag kan inte tänka klart när det gäller mej och Kristian för allt är så otroligt energikrävande och frustrerande,
och jag börjar på fullaste allvar tro att vi pratar två olika språk. För jag förstår inte alls hans sätt att tänka på och han förstår inte mitt. Jag säger inte att något är hans fel, inte heller att det är mitt.
Jag tänker inte trycka ner någon och absolut inte på en offentlig blogg. Det krävs två för att hamna där vi hamnat men det viktigaste nu är.. Hur gör man för att få det att fungera?

// Mamilillan

Jag har funderat och funderat på vart jag vill bo och jag har kommit fram till tusen ställen men för ett par dagar sen tog jag ett jätte beslut. Hittar jag det perfekta boendet i enköping så flyttar jag!
Det är läskigt att äns tänka tanken på att lämna allt man är så trygg med men jag tror och är ganska säker på att enköping kan öppna en massa dörrar både för mej och Nathalie.
Först och främst kommer jag flytta in i en lägenhet som jag kan göra till vårat hem, där Nathalie har sitt rum och jag mitt. Både hon och jag kan boa in oss på ett helt annat sätt än nu. Iom att jag har velat flytta så länge så boar jag inte in mej nu och det för med sej en stress hos mej som jag säkert för över på henne.
Kommer bo i ett område där jag känner mej säker, ett område där jag kan sätta in Nattis på dagis. Hon kommer växa upp bland barnfamiljer och vänner, i lugn och ro.
Och många av mina stress faktorer försvinner när jag lämnar stockholm, och det är ju inget att klaga över direkt för dom tar över hela mitt liv.
Och det är skönt att veta att jag faktiskt kan åka hem och hälsa på ganska ofta för det tar inte mer än en timme med tåget, skulle kunna stanna hos mamma över helgen och då träffa alla så vi inte tappar varandra.
Och telefonen finns ju!

Enköping.. Läskigt men jag längtar!

Ska inte skriva så mycket nu för tänkte lägga in lite bilder :)

Skriver förmodligen ikväll igen, man har ju blivit blogg beroende !!!

// MamiLillan

Först och främst utvecklings samtalet.. Det gick jätte bra!
Både jag och Kristian var nöjda efteråt och kände att vi hade fått tillräckligt med information om vad som händer med våran tjej. Hon har utvecklats jätte bra och är säkrare i sig själv, trivs på dagis nu och har hittat sin plats bland barnen. Kristian har aldrig haft den oron jag har haft, men för mej var det en lättnad.
Att få höra att hon faktiskt mår bra på dagis, att hon skrattar och har roligt.
Min lilla prinsessa.. Nu är hon hos Kristian och dom ska vara hos hans första dotter och hennes mamma hela helgen. Nattis behöver få vara med sin syster så jag hoppas att det här håller i sig, att dom får träffas regelbundet och få skapa sig en syster relation. Det kommer aldrig funka att låta dom ses nån gång ibland för då blir Julia vilken tjej som helst för Nattis, och det är inte alls vad jag vill för henne.

Igår var jag med Minnie och Nååna och jag måste säga att det tar på¨krafterna att vara faster!
Jag och Nååna dansade genom vardagsrummet, galoperade genom åhlens och hoppade genom Vällingby centrum. Tack gud så tog vi en puss och kram paus på torget, fick en sitta en stund och samla ihop mej :)
Nååna är verkligen en glädje spridare, hennes sätt att vara får vilken människa som helst att smälta.
Mej speciellt, fasters lilla hjärta.. Längtar tills hon är lite äldre när hon kan sova över hos mej och Nattis,
ha myskväll och äta allt godis man inte får av mamma. Får tvinga ut Minnie och hennes A :)


                                              Jag och Nååna pussas!


Känns grymt hoppit när jag skriver men jag har gjort så mycket och inte hunnit skriva tills nu..
Var hos Malin idag och firade att hon fyllde 24 år igår. Herre gud va tiden går.. Jag har känt henne i 10 år, det är helt otroligt.. Vi har gått igenom hjärtesorger, förluster, glädje, förlossningar, graviditeter, flytter... Allt man kan gå igenom har vi gått igenom tillsammans, så i sommar ska vi ha en jätte fest för att hedra våran vänskap.
Malin var kreativ nog att samla alla idag och spela kubb ute!
Det är så födelsedagar ska firas. Att ha sin familj och sina närmaste, spela spel och äta gott ute i solen.
Jag fyller om en månad och då blir det brännboll! Det blir det varje år och det är lika kul varje gång.
Min släkt är så världsbäst på att bjuda på dej själva. Alla skriker och ger sitt allra bästa, kämpar för sitt lag, hejar och gapar. Jag och mamma brukar fälla varandra och allmänt kriiiiiga för att vinna! Underbart!

Hmm.. vad mer??
Joo, vi var och grillade igår. Jag, Mr Big och en massa kompisar till han. Mitt inne i skogen i akalla tände vi en brasa och drack öl. Det var så sjukt mysigt och speciellt när solen började gå ner och brasan lyste upp..
Men mitt i detta som jag skulle komma till var att en ekorre gjorde oss sällskap!
Han kom närmare och närmare och till slut så satt han nån meter från oss och på nått sätt kom han in i umgänget. Killarna slänge chips till honom så han satt där och åt..'Hade jag kunnat fånga han hade jag tagit med mej honom hem, så charmig, "Min" lilla ekorre :)
Nästa grillning ska Nattis med men man får anpassa tiden och läget lite bättre bara. Hon är så accepterad av alla,
ingen som tycker att det är jobbigt att ha henne hängandes runt benen.
Verkligenheten ser ut så tuvärr, man vill inte umgås med barn och ser helst bara problemen med att ha dom på olika tillställningar. Men bland dom här människorna känner man inte det alls.. Hon är en av oss, ingen som särbehandlar henne eller visar illvilja på nått sätt.
Ska försöka komma ut nästa helg med henne, grilla och spela fotboll. Vi gör alldeles för lite saker tillsammans, men jag antar att det blir så eftersom tiden inte finns. Ska utnyttja helgerna bättre, för både mej och Nattis.
Åh va jag saknar henne nu..

Ska ta ett glas vin nu och skratta åt folk på you tube:)
Skiriver snart igen..

//MamiLillan

Öppnade dörren hemma och där låg det..
MINA FOTON JAG FRAMKALLAT!
Ett stort grönt paket med stora röda bokstäver där det stod "Fuji direkt" på. Vilken lycka!
Så nu ska jag köpa silver penna och klister och avsluta albumet jag påbörjade förra året, kommer ta hela helgen men det är det värt. Nattis ska till Kristian så jag kommer kunna sitta obegränsat och fixa och trixa.
Åh va jag längtar.. En kopp kaffe, en cigg, alla dessa foton, albumet, skriften..
Ren meditation att stta med det där för man kopplar bort allt, omvärlden försvinner och det enda som existerar är jag och mitt album.
Förhoppningsvis så kommer det att undlätta för mej att Nattis är borta också, saknaden kanske inte är lika påtaglig om jag har annat att koncentrera mej på. Bara att hoppas..

Hon var så rolig igår mitt hjärta!
Efter dagis så tog vi en promenad hem och plockade blommor på vägen. Stod å tittade på min vackra när hon stod mitt i detta hav av blommor, hur hon valde färger och verkligen kämpade med att hålla ihop allt i en hand..
Solen strålade, värmen låg på.. Det var ren harmoni men då mitt i tystanden så ser jag hur hon tittar upp på mej med det där busögat bara hon kan ha.. Sen tar hon sats och hoppar på ALLA blommor och skriker DÖD!
Först stannade hjärtat på mej, har mitt barn blivit besatt!!!
Och sen bröt gapskrattet ut!
Det var bland det roligaste jag sett i hela mitt liv! Vaaaaaaa hände!!!???
Detta hav av blommor som fanns igår finns tuvärr inte kvar längre, precis som Nattis så fint beskrev det.. DÖD!

Idag har vi utvecklings samtal på dagis, lite orolig faktiskt.. Jag vet att Nattis i perioder har lekt mycket själv, att hon inte har velat prata. Vissa dagar har hon bara sagt nått ord och det är under en hel dagis-dag.
Jag tror att det har blivit bättre sista tiden men jag är fortfarande inte helt hundra, svårt också när jag inte litar på personalen fullt ut. Finns 2 som jag verkligen tycker om, som jag litar på tar hand om Nattis och som är "bra vuxna".
Ganska tragiskt egentligen, 2 av så många..

Ska laga till nån lunch och börja åka men bloggar igen ikväll om hur det gick..

//MamiLillan

Har skrivit blogg i en timme så raderas allt!
Suck!
Sätter på Jonny Langs låt "red light", samlar tankarna och börjar om..
Skrev om Valborg och regnet, om hur Nathalie ramlat (hoppat) rakt ner i en vatten pöl.
Nä, som vanligt så var valborg så där halvt som halvt "grått".
Men hos mamma var det liv och rörelse som vanligt!
Vi åt tacos, drack vin och dansade. Finns inget bättre ställe än hos mamma!
Finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag älskar henne.
Inte bara för att hon är en riktig mamma, en riktig mamma-mamma men också för den personen hon är.
Stark, stolt, vacker, ärlig.. Jag har aldrig tvekat på henne, hon skulle aldrig låta mej heller..

Min mamma, så stolt över dej!




Från en favorit tjej till en annan.. Min Nathalie!
Hennes reaktion när hon ser en park är något jag kommer bära med mej hela livet..
Hon tittar på mej precis som om det är första gången hon nånsin ser nått sånt, och det händer varje gång!
Det är inte konstigt att jag är så kär i henne, hela hon som hon är charmar äns hjärta till tusen.
Min prinsessa..
Tittar på henne nu, hon ligger ihop kurad i Mr Bigs säng. Hon ser så trygg ut, så bekymmerlös..
Om jag kunde ha henne liggandes så där livet ut hade jag haft det. Då vet jag vart hon är, hur hon mår, vem hon är med..  Att hon en dag ska bli vuxen är något jag fortfarande förnekar, hon får bli sex eller sju men där får det stanna. Hur ska jag kunna släppa något som står för allt jag älskar i mitt liv?
Ängla Stella Nathalie, min älskade unge..



Vi var hos Minnie och Nova idag och det märktes till en början att det var ett tag sen dom sågs.
Så blyga, sa inte ett ord.. Men sakta men säkert kom det och efter några timmar var jag helt slut!
Dom var överallt precis hela tiden men guuu va dom skrattade! Nu får det inte gå så lång tid emellan,
Nattis vill ha sin Noviii och jag min Minnie!
Kommer lägga in en massa bilder sen men stressade jag glömde kameran hos Minnie, jävla!

Lyssna på Red light igen och somna...
Imorgon kommer dampen och jag ska försöka kommer ner till akalla by :)

// Mami Lillan