Ni föräldrar som kan fungera efter att ni separerat, ni borde få diplom allehopa !
Jag tänker inte säga att det bara är krig med Kristian för vi har perioder när allt verkar flyta och det känns som om vi har hittat nån slags balans i vart vi har varann.
Tuvärr är perioderna korta och vi ramlar ner i samma svacka som innan, samma bråk, samma tjaffs, samma disskussioner.
Känns som ett enda upprepande när vi "pratar", allt jag säger har jag sagt tusen gånger innan och allt jag hör från honom har jag hört en miljon gånger innan.
Vi har pratat så många gånger om att det måste ske en förändring, för våran skull och för Nathalies och det brukar hålla i nån dag och sen är det igång igen.
Så vad gör man nu?
Vi verkar ju inte komma nånstans och man kan ju inte bryta heller iom att Nathalie är så pass liten. Hade hon varit äldre så hade man inte behövt samma kontakt men hon har inte äns fyllt tre än.
Om det är något som gör mej galen så är det de här, att fastna i ett beteende och inte kunna utvecklas.
Jag kommer inte ihåg vart jag har hört det men det fastnade..
"Du har alltid ett val"
Så va är mitt val nu? Vilka utvägar kan jag välja mellan? Vilka lösningar kan jag välja mellan?
VA ÄR MITT VAL I DET HÄR?!?

Jag kan inte tänka klart när det gäller mej och Kristian för allt är så otroligt energikrävande och frustrerande,
och jag börjar på fullaste allvar tro att vi pratar två olika språk. För jag förstår inte alls hans sätt att tänka på och han förstår inte mitt. Jag säger inte att något är hans fel, inte heller att det är mitt.
Jag tänker inte trycka ner någon och absolut inte på en offentlig blogg. Det krävs två för att hamna där vi hamnat men det viktigaste nu är.. Hur gör man för att få det att fungera?

// Mamilillan