Ingen värme och ingen sol men dan lyckades bli ganska fin ändå :)
Äntligen äntligen så har jag fått till balkongen så där som jag planerat i bra många år så nu väntar jag tålamodigt på sommar kvällarna så att jag kan rymma ut med mitt kaffe och med en bra bok och bara njuta.
Nattan var för vacker som satte på sig tofflorna, hämtade sina ute leksaker och donade upp en egen liten hörna där ute.
Hörde henne gå och små prata lite om att "vårat hus har en egen gräsmatta nu", lilla älsklingen va små saker kan betyda så mycket för en tre åring. Skulle vara intressant att kunna läsa hennes tankar för en dag, få höra vad hon egentligen går och spekulerar om i sitt lilla huvud. Skulle nog få en hel del goda skratt kan jag tänka mej, min komiker :)

Eftermiddan spenderade vi i parken med lillebrollan som tog sig an Nattan så hon fick leka av sej, å han fick springa vill jag lova. Nathalie är absolut inte ett jobbigt barn men hon är aktiv, och har hon fått för sej att hon vill något är det svårt att dribbla bort henne. Så Jeppe fick gunga, åka rushkana, gå balans gång, klätta, bära, slita, springa, hoppa...
11 åriga morbror Jesper, världens bästa kille verkligen.
Pojkar i den åldern har en speciell attityd, kända för att vara nonchalanta och stöddiga, inte förtjusta i små barn och allt mamma och pappa gör är pinsamt. Jesper tillhör inte den sortens killar och det är mammas förtjänst, hon har gjort ett super jobb som mamma. Han är väluppfostrad, trevlig, stark, mål medveten och lycklig. Och något som man inte ser så ofta är att han vet hur man pratar till en vuxen. Sånt gör mej galen verkligen, när tonåringar pratar till vuxna som jämnåriga och med attityd. Man tilltalar vuxna med respekt och det förstår Jesper, det får man höra från alla håll och det gör mej som stora syster riktigt stolt!

//Mamilillan