Vilken underbar morgon :)
Vaknade glad och utvilad, väckte Nattan som också var på super humör. Frukost och en cykel tur till dagis för att sen träffa fisens pappa över en fika. Lika bra som vi kan bråka han och jag, lika bra kan vi också samsas när vi lägger manken till. Idag var en sån dag då det var riktigt trevligt att sitta och snacka skit och prata livet, bubbla lite om stoltheten vi skapade och om att det faktiskt fungerar riktigt bra med henne.
Barn kan hantera skiljda föräldrar på olika sätt, många riktigt illa. Men där måste jag säga att både jag och Kristian har gjort ett bra jobb då Nattan inte alls lider av två hem och 2 familjer. Hon skriker av lycka av att åka till pappa och likadant tillbaka över att komma hem till mamma, vilket som är bra då hon märker att både mamma och pappa mår bra :)
Det är sorligt för i så många fall så glömmer föräldrar som separerar att barnet i fråga fortfarande finns kvar och att det inte spelar någon roll hurvida man gillar varandra eller inte så måste man samsas för att barnet inte ska komma till skada. Självklart finns det såna föräldrar där det inte finns något annat val än att hålla sej från varandra men om man kan försöka sej på att ordna saker till det bästa, varför gör man det inte?
Är man så pass vuxen att ta beslutet att bli förälder borde man vara så pass vaken i huvudet också att förstå att det är en livslång relation till den andra föräldern. Det fungerar inte att bara klippa banden eller bestämma sej för att sköta ansvaret själv, inte heller att slippa ta del av ansvaret. Man är två i början och man är det till slutet!

Helgen är här och jag hoppas på att hinna med så mycket som möjligt idag så att jag kan koppla av och njuta av ledigheten. Ska försöka koka ihop ett datum och samla ihop familjen också, det var länge sen vi sågs allehopa och det är dags nu. Det har hänt så otroligt mycket i allas liv sista tiden att en paus är väl förtjänat, och det finns inge roligare än när alla kan ses. Jag har en hel del "komiker" i släkten och vad är inte roligare än det i några timmar?
Hmm.. tänker tänker för det är rätt komplicerat den här gången men jag ska klura ut något så att det funkar, sen känner jag att det är på tiden att någon annan tar på sej lite ansvar då det alltid varit mamma som kämpat.
Det var lättare när mormor levde för då föll det sej naturligt på nå sätt och hon var stommen som höll ihop oss, men efter att hon gick bort kom hindrena och ända sen dess har mamma varit krigaren för oss allehopa.
Men nu ska liten dona, du ska se mamma att det kommer gå vägen :)

Nu är det dags för att göra listan, inte så upphetsande en fredag faktiskt!

//Mamilillan