Got damn va jag bloggar :) Men den här gången har jag gjort mej förtjänt av det då jag verkligen kämpat mej igenom en massa "piss-göra". Inte lätt att vara vuxen, förstår inte riktigt varför man längtade som en tok när man var i tonåren.
I bilden jag hade av att vara vuxen så fanns det inget om räkningar, jobb, pappersgöra, städning, möten eller tids anpassningar. Jag såg alla valmöjligheter och att jag kunde ta beslut själv, hur jag kunde ränna på nätterna utan att fråga om lov, bränna pengar utan att få skäll, sjukt nog fanns rökning med i min bild på mej som vuxen.. Jag tyckte det såg så coolt ut när brorsan stod med en cigg o sina polare, min syster som jag avgudade rökte och dessutom med pappa..
O det är så sant som man säger att barn gör vad du gör, å inte va du säger.
När jag kommer över såna här tankar så inser jag verkligen hur mycket jag måste anpassa mej och tänka mej för, för att ge Nathalie det absolut bästa. Genom att inte röka lär jag henne att det inte är okej, genom att låta henne göra sej förtjänt av presenter, leksaker, godis, va det än må vara så lär jag henne att värdera pengar och värdet i saker.
Allt jag gör, allt jag säger tar Nattan konsekvenserna för. Och man ska inte luras av att dom är små för redan nu sätts det små frön och frön växer, som förälder och förebild ligger det ansvaret på mej att sätta positiva frön. Gäller alla vuxna egentligen som finns i Nattans liv, och kan dessa inte tänka på henne behöver dom faktiskt inte vara delaktiga i henne när hon växer upp. Låter elakt och hårt men som mamma så måste jag tänka minst 10 år framåt när det gäller henne och vissa saker går jag bara inte med på..

Gud va jag saknar min liten nu när jag tänker på henne och alla hennes små sätt...