Hatar att sex and the city börjar så sent för min kärlek till serien gör att jag håller mej uppe trots att jag är trött o borde sova..
Idag efter stor städningen o allt så är jag helt död men icke, jag stannar uppe för min "linda halvtimma"..
För att hålla ögonen uppe så har jag kollat på foton och kom över en massa från när liten var liten :) Tiden har gått så fort, förstår inte hur vi hamnade från att ligga på bb till att springa på föräldra möten ?
Alla föräldrar känner likadant o det är en tröst i sej, men jag önskar ändå att jag kunde vrida tiden tillbaka och få känna känslan av min nyfödda. Alla åldrar o tider har sitt speciella, men känslan av att komma hem med sin dotter, att precis ha blivit en egen familj kan inte mätas med något i världen.. Min dotter, min vackra dotter...








//Mamilillan