Jag är så slut i hvudet efter den här veckan.. Det har varit ett evigt passande på liten och sömnen är åt helvete eftersom man inte vågar somna fall hon kvävs. Nu har hon börjat hosta så hårt att hon nästan kräks och förkylningen blir bara värre å värre. Jag har försökt med allt men ideerna har tagit slut, jag vet inte vad jag ska göra..
Läkarna vi har i Sverige är ju helt åt helvete dom med för medecinen dom skrev ut till henne verkar inte hjälpa ett skit,
hon blir bara sjukare och sjukare..
Har nån ideer så snälla ge mej dom, inget jag gör hjälper..

Ikväll hoppas jag få en liten stund iallafall då jag får sätta mej och koppla av, jag klarar inte en dag till av det här utan att ha fått vila upp mej. En halvtimme räcker, bara jag får andas ut.. Bara en liten stund..
Vi hade en sån mysig stund idag liten och jag.. Satt i vardagsrummet med musik och la pärl plattor, gick säkert 30 minuter utan att vi sa ett ord till varandra. Det är mäktigt det där att det finaste man kan säga till varandra är när man inte sagt något alls, tystnad kan säga mer än ord. Så var det idag.. Det var som om vi båda visste att allt vi behövde då var ett lugn och varandra, och det gav hon mej som jag gav det till henne. Det slår mej ibland hur nära vi är..
Visst är alla föräldrar nära sina barn men vi har något så mycket mera efter allt vi gått igenom tillsammans.
Alla motgångar och all sorg har fört oss samman på ett sätt man inte kan sätta i ord. Min dotter, min klippa...
Det finns ingen eller inget som kan komma oss så nära som hon och jag är, gud va jag älskar henne..

Ska försöka få i henne lite tee med honung nu, värmer för en liten stund iallafall..

//Mamilillan