Skrev ju tidigare idag när Laz och Nattan var på affären. Visst kom dom hem med fredags-gott men också med..
Blommor :)
När dom gick så var jag inte på mitt bästa humör men allt det släppte när jag fick se en super lycklig dotter komma viftandes så stolt med sin alldeles egna ros, och jag fick en bukett med röda rosor i en hjärtformad vas :)



Det är inte Laz stil att köpa blommor så det gjorde de ännu finare att tanken fanns där, att han bryr sej så mycket som han gör. Ingen kommer kunna ersätta honom och det vi har tillsammans..
Det måste ju finnas nån anledning till varför vi inte släpper varandra, varför vi fortfarande efter 11 år är så enade som han och jag är. Det är svårt att förklara känslan .. Det är svårt å förklara hur mycket jag älskar honom, hur mycket han betyder för mej. Jag vet att många inte förstår sej på honom eller vad det är han och jag har, men det spelar ingen roll...
Ingen känner honom som jag gör, å jag kan med handen på hjärtat säga att finare människa finns inte. Han må ha gjort dåliga val och visst har det gått snett många gånger, men renare hjärta får man leta efter. Finns inget ont i honom..


Släppte ut honom till allmänheten idag :) Han har varit en kämpe den här veckan med både Nattan och mej..
Precis som mej så har han varit uppe på nätterna, sprungit med vatten glas, vakat över liten och hennes feber, kollat hennes hosta, handlat hem det som behövs, röjt hemma (på hans sätt hehe)... Jag har fått mina stunder av sömn då han tagit över, blommor för att orka fortsätta kämpa..
Det är något jag älskar mest hos honom, han vill inte ha ett tack eller att jag ska se hur mycket han faktiskt ställer upp..
Han gör det för att han älskar mej och lillan, för att vi ingår i hans familj.. Och han ingår i våran..

Nä måste sova nu så man har ork imorgon också..

//mamilillan