Mina timmar med trollungarna är slut och dom är tillbaka hel skinnade hos sin mamma, efter många om och men så lämnade Laz liten till sin pappa för att åka till farmor och farfar, jag har klippt av näst intill allt hår jag hade och storm trivs.
Det enda som återstår nu är hur jag tänker fullfölja denna underbara dag, en kväll ute med min baby eller en kväll i stan med MIa? Jag har verkligen ångest på hög nivå då jag skulle vilja göra precis allting, varför är det alltid så? Varför går det alltid från att ha inget att göra till att inte kunna välja då val möjligheterna är för många ? Fick ett mess för nån timme sen också om att åka in till stan för att träffa andra människor, stopp och belägg!!

En sak jag vet säkert iallafall är att innan jag bestämmer mej för något så ska det städas! Mitt barn har varit hemma i drygt ett dygn men lyckats att vända upp och ner på hela hemmet, en gåta hur hon lyckas. Ändå sitter hon oftast med mej och ritar, kollar på tv´n eller så läser vi. Så vart hittar hon tiden skit ungen!?!
Hon var verkligen så glad över att få träffa farfar, Kristian har berättat om det också att hon är dö kär i honom. Jag har aldrig sett dom två ihop förutom när Nattan var bebis dårå så jag kan inte sätta mej in i hennes kärlek till honom men jag kan förstå den. Han är nämligen en riktig bus farfar, en sån som kan hitta på allt möjligt bara man vänder ryggen till för nån sekund. Å va han kan lära mitt barn ett och annat... Farligt :)

Nä, sitter jag en minut till så däckar jag. Upp och hoppa, städa städa städa..

//mamilillan