Att åka till mamma idag var det absolut bästa jag kunde göra då jag fick annat att tänka på för några timmar, och det var kul att få träffa Nalle igen. Blev en eftermiddag kväll tillsammans med mamma, Putte, Nalle, Jeppe och min prinsessa och det spelades spel och pratades roliga historier. Puttes historier gjorde min dag och trots mitt mående så skrattade jag så att jag knappt kunde andas, svanar och ormgropar :)
Kameran hade inga batterier så kunde tuvärr inte knäppa några kort, som var så synd eftersom Nattan plaskade hej vilt i sin nya lilla Kitty pool och blötte ner hela sällskapet. Galen som få var hon och så där härlig som bara hon kan vara.
Jag bestämde att hon skulle sova kvar hos moma inatt för att jag behövde en hel natts sömn, vilket tar mej till nästa grej..

Jag hade helt förträngt hur mörkrädd jag är eftersom jag inte varit ensam hemma på ja, evigheter.. Skulle lägga mej och försöka att ta igen sömn, få vila ut men då började mardrömmen. Jag började höra ljud, se skuggor, tända och släcka lampor, ordna med musik, kolla dörren, snegla mot fönstret varannan sekund. Jag hade glömt det här, hur rädd jag är för att vara ensam hemma. För antingen så har jag haft Nattan hos mej, eller Laz, oftast oss allehopa men jag har inte varit helt utan någon på flera år. Jag vet redan nu att risken för att jag ska få sova är minimal och jag kommer aldrig orka med morgon dagen för då har det gått tre dagar utan sömn.
Jag hade inte tänkt på alla förändringar som blir, det är inte bara att jag har förlorat Laz och vad vi hade utan det är ett helt liv som försvinner. Små och stora ändringar, saker som inte är som innan och som jag inte äns tänkt på.
Nu handlas det bara för mej och liten, lagas mat för mej och liten, planeras bara för oss två. Hemmet ser ut som det gjorde när jag gick, inget har ändrats eller flyttats på, finns ingen som svarar hemma när jag inte är där, ingen som badar i timmar eller pratar i telefonen mer än vad jag gör, ingen som skrämmer mej i duschen eller går på om att det inte finns tillräckligt med god-saker hemma.. Sen har vi allt detta med hans tandborste, bilderna på oss lite överallt, hans t-shirtar jag sover i. Det som jag inte packade eller han tänkte på, allt det måste bort och det känns...
Men just alla dessa ändringar, det kommer inte äns att vara samma människor längre.. Vi hade gemensamma vänner, men det är människor som försvinner med honom. Så spel kvällarna, hemma festerna, "träffarna", allt det försvinner det med.. Det här är för mycket för mej att grubbla på nu för det är redan för mycket som det är, men det snurrar snurrar i huvudet på mej. Jag måste tänka om helt, som om sorgen efter honom inte var tillräcklig..

Och det finns ett minne som kommit upp flera gånger idag, varför just detta vet jag inte men det sitter..
Våran kväll när vi var och såg Joshua radin, någon vars musik berörde både han och mej och vi hade det gemensamt.  Det var våran musik och den kvällen vi hade är bland dom bästa vi någonsin haft, men nånting han sa på vägen hem som jag inte la på minnet då ekar i huvudet på mej nu.
"Vad som än händer mellan oss älskling så har vi alltid den här kvällen, inget kan ändra på det"

...

//Mamilillan