God förbannad morgon liksom, eller vad det nu kan kallas när man har sovit i två timmar. Nattan är som en zombie hon också eftersom hon somnade vid tio igår och e van att lägga sej senast åtta, plus att dumma mamma väckte henne bus tidigt för att komma igång med allt som ska göras så att vi är hos Malin och Emilia i bra tid. Vilken start på morgonen, inte alls vad jag kallar lyckat..
Nu sitter hon och försöker få i sej sin frukost som inte alls är populärt då hon blir mer och mer lik mej när det gäller sånt där, att äta på morgonen är mera en plåga än vad det är något annat. Ju äldre hon blir dessto mer lik mej blir hon :)

Och på fredag åker min liten igen, och är borta 9 hela dagar! Pappas semester vecka med henne och hennes syster, vill inte alls efter hur jag mådde sist. Jag vet att vi är två om henne, och att hon har rätt till oss båda men av egoistiska skäl så vill jag helst ha henne på heltid ensam. Varannan helg går an men inte en sekund längre, vill ha busungen här när jag vaknar och veta att hon sover i sin säng när jag lägger mej. Att helt behöva släppa kontrollen varje gång hon åker är fruktansvärt o jag förstår inte hur varannan vecka mammor gör, hur klarar dom det? Kanske är en vane fråga och att man anpassar sej men mitt hjärta skulle gå sönder..

Nä nu ska liten klä på sej och vi ska ut i det gråa :)

//Mamilillan