Nu är vi tillbaka efter en runda runt lötsjön med Hannah och Kevin, och jag måste säga att Stockholm har så mycket att bjuda på. Varje gång man deppar över att man inte har något att göra så glömmer man dom där mysiga promenaderna man kan ta lite överallt i våran stad, eller alla parker man kan lägga sej i med en bra bok, och sevärdigheter finns det hur många som helst av. Man ska ta tillfället i akt när man har tid att snurra runt och titta lite, finns massor att se.
Nattan och Kevin hade hur roligt som helst ( trots Nattans lätta fågel fobi) och jag och Hannah hade inte mindre roligt kan jag lova. Självklart matade vi både de små fåglarna och mördar fåglarna och jag tackar gud för att de höll sej lugna idag, inga attacker eller skräck scenarion. Sen promenerade vi runt lite och njöt av synen av lyckliga barn :)
Det var super länge sen dom sågs och det märktes att dom saknat varandra, just att dom inte kunde hålla sej för skratt eller få nog av varandra. Inge bråk eller tjaffs utan bara ren lycka av att leka tillsammans igen :)
Det har varit ett par problemfyllda månader för mej och Hannah och därav frånvaron av henne i min blogg och också i mitt liv, vi har varken pratat eller setts på evigheter förrän igår. Jag kände väl mer eller mindre att det räckte med dumheter och åkte dit, vi pratade ut om allt som varit och är, och jag uppskattade hennes ärlighet och hon min. Kändes jätte bra att få rensa luften och låta gamalt vara gamalt. Jag har nämnt det tidigare att jag inte orkar gå runt och vara arg eller ledsen längre, besviken på människor och människors handlade. Vissa saker har jag därför bara släppt, andra saker vill jag reda ut men oavsett vilket så tänker jag inte ödsla mera energi på andra människor.
Att jag och Hannah kunde lösa saker känns jätte bra, och vi gjorde barnen en bamse tjänst för dom berövades på sin vänskap vilket jag faktiskt inte hade i huvudet. Egotrippad man kan vara ...
Varför vi inte pratat är mellan henne och mej, och anledningen till att jag äns skriver att det funnits en konflikt är för att jag vet att det är okej för henne. Summa summarum iallafall, gamalt får gamalt. Antingen släpper man det bara och ger det inte mera energi eller så reder man ut saker och går vidare. Och det är vad vi gjorde :)
Vi tog en himla massa roliga kort som jag sätter in senare ikväll, jag och Hannah fick lite spel mitt i orkanen :)

Sen känner jag mej så nöjd över att vi gick till minneslunden där min moma är spridd också, jag har inte varit där på evigheter och har känt mej stressad över att dagarna bara har gått. Och mitt i stojjet av ungarna och Hannahs närvaro så kände jag mej nära moma, som om hon var där med mej. Att hon skrattade åt tokigheterna som hon alltid gjorde, ju mera galet dessto bättre. Och jag saknade henne nått enormt, hennes grymma skämt och spydigheter, hennes pinnsmala ben och tunna ansikte, hennes "ojjande" och kedjerökande. Saknade henne som hon var, som min moma.
Kändes speciellt också att det var Nattans första gång, försökte förklara lite om vad, hur och när men allt hon frågade var "ska vi träffa henne?" "Ska du bara prata med henne".. Och hon tittade och tittade, men ingen gammel moma.. Lilla älsklingen, men nu har hon också varit hos moma och jag kommer kunna sova gott inatt.

Ikväll ska jag och Nattan ha myskväll bara vi tjejor eftersom mannen svikit och åkt till linköping med "grabbarna".
Men det ska bli skönt, en kväll med henne och mys och sen en kväll för bara mej. Jag har planerat fotbad och min musik, ingen jävulsk rapp eller ufc! Man ska inte underskatta tiden man får att vara egoistisk, den behövs den med :)

//mamilillan