Vaknade halv tolv idag, halvt panik slagen över tiden men glad över att ha fått sova. Att konfrontera rädslan över mörker och ensamhet var lättare än jag trodde, att ha telefonen brevid sängen och lampan i hallen tänd gjorde att jag näst intill somnade utan problem. Några nätter till så tror jag att jag är "fixat", och då är det andra "projekt" jag ska ta tag i.
Middan för Nalle var idag och han var nöjd med både människor och presenter, och mamma hade gjort ett jätte bra jobb med dukning, mat och allt där till. Vad hade vi gjort utan henne? Hon tog på sej rollen som "högsta hönset" när moma gick bort och pågrund av det så träffas släkten med jämna mellanrum och allt kring Nalle ordnas. Jag undrar hur det hade sett ut om hon inte gjort det, om nån hade haft kontakt över huvudtaget?

Vissa dagar kan vara händelserika, en sån dag har jag haft idag. Det har vuxit fram en massa funderingar och frågor hos mej, ett himla massa tänkande och klurande på saker runt om.
Egentligen så har sista året varit så för mej, att det har varit mycket tänkande, lära känna mej själv och komma unefunn med vad jag vill, tycker, inte vill osv. Jag har en lång väg kvar men det går framåt, bara att ta en sak i taget och i min takt så fungerar det. Idag har mina tankar kretsat kring vad jag egentligen tycker utan andra människors inflytande. Jag har alltid lyssnat väldigt mycket på andra, varit noga med att följa andras råd och jag har mer eller mindre låtit andra människors åsikter bana väg för mina beslut. Nu är jag duktigare på att ta mina egna beslut efter vad jag tycker är rätt och riktigt, duktigare på att säga ja eller nej utifrån mej själv. Den som inte håller med mej behöver inte göra det, jag är inte beroende av andra människors godkännade och samtycke på samma sätt som jag var förut. Och visst har dom människor som står mej närmast rätt att säga till mej om vad dom tycker, men det betyder inte att jag ändrar mitt eget för det. Man kan komma överens om att man inte kommer överens, enkelt. Eller så behöver man inte vara i varandras liv.
Men människor som inte står mej nära är jag inte intresserad av vad dom tycker och tänker, de är människor som rent utav bara kan hålla käften för dom har inget med mitt liv att göra.
Men för att komma tillbaka till det jag skrev om så har jag tänkt på det här med att jag ofta har någon annans åsikt som min egen. Jag har behandlat andras åsikter som om de är lagar på något sätt och det har haft inflytande i mitt liv så pass att jag följer det till punkt och pricka. Hmm, förstod ni?
Och det här ska jag sluta med, nu! Om jag har en åsikt, om jag tycker en sak så ska jag stå upp för den och inte låta andra tro att deras åsikter står över min egen. Min är viktigast för mej och jag tänker stå upp för den.
Vad som förde mej in på desse tanke-banor idag är inget jag tänker skriva om nu när jag är något förbannat, utan tar det när jag lugnat mej lite. Det enda jag kan skriva nu är att det finns riktigt sjuka människor i världen och jag har hållt käften av olika anledningar, det är det slut med nu. Tycker jag en sak så tänker jag stå upp för det, sen får människor tycka vad dom vill om det. Det får vara upp till dom.

En sen natt igen så hoppas att jag får sova länge imorgon.. Har förmodligen lite att göra imorgon som är mindre roligt och det krävs att ha energi i både kropp och psyke..

//Mamilillan