Vissa dagar kan man vara utan, idag var en sån dag.. Jag vaknade alldeles för sent, hade för mycket att göra, för mycket i huvudet och dessutom tider att passa. En himla tur att Malin kom förbi och körde över liten till moma så att jag kunde varva ner och samla på mej styrka vilket behövdes. Laz pappa gick bort för ett tag sen och begravningen var idag, jag har valt att inte skriva om det för att det är Laz sorg och inget som platsar sej i bloggen.
Tänker inte skriva om det nu heller, men detta är förklaringen till att man kan vara utan vissa dagar..

Efter begravningen så kände jag en längtan till att ringa människor i min närhet, längtan till att berätta för vänner och familj hur mycket jag älskar dom. För det är sant som dom säger, vilken dag som helst kan vara den sista.
Man måste ta vara på dom relationerna man har, ta vara på de människor man bryr sej om för en dag kan det vara över.
Sen finns det människor jag brytit med, människor jag är i konflikter med som jag fick en längtan till att ringa idag. Tänk om det en dag är för sent ? Man ska nog lösa saker med dom man älskar och inte låta tiden rulla på, jag pratar inte om att släppa saker som varit för det ska man inte behöva göra men att prata med varandra och se till att lösa problemen man har. Man borde bli duktigare på det, för som jag skrev... En dag är det för sent och den ångern får man leva med för resten av sitt liv. Och frågan man kan ställa sej själv då är, va det värt det?
Samma sak med att ringa och träffa dom man bryr sej om, man måste ta sej tiden till att göra det. Det finns inga ursäkter i världen som gottgör att man inte ringer sina föräldrar, träffar sina vänner, tar sej tid till sina barn. INGA ursäkter i världen.. Sen fick jag så fruktansvärt starka känslor till vad jag och Laz hade och har också, fick mej en riktig tankeställare. Fan va löjliga saker man har bråkat om, fan va mycket har ställt till som man egentligen bara kunde ha skitit i. Man har fokuserat på saker som egentligen inte spelat någon roll och skrikit så blå om saker o ting som inte har någon betydelse alls. Vi älskar varandra, han har brister och likaså jag, vi gör olika och tänker olika. Kunde man inte bara ha låtit det vara okej ? Var man verkligen tvungen att bråka om alla små saker?
Var det inte mera värt att ha den familjen vi hade, älskat varandra så passionerat som vi alltid gjort istället för att fokusera på saker runt om? Skulle göra allt för att vrida tiden tillbaka..
Det är nog så i alla förhållanden, hoppas att fler än jag vaknar till liv..

Imorgon ska jag och den kända mannen till plaskis med Nattan, hoppas på värme så att mamma får lite färg på kroppen :) Blir en dag med dom jag älskar mest på jorden, en perfekt dag efter idag..

//mamilillan