Fikat igår blev ur mysigt och alldeles så där lagom, och nu känner jag att min 25 års dag är färdig firad. Det absolut bästa med gårdagen måste vara att nykomligen i gruppen var med och firade, nog för att Kian sov mesta dels av tiden men lite hann faster gosa. Det var en riktigt konstig känsla att ha någon så där liten i famnen, sist måste ha varit när Emilia kom och jag menar det är 2 år sen snart. Att han har legat i Minnies mage är ännu konstigare, trots att jag har en egen liten så förstår jag mej inte alls på det där. Dom ligger liksom i äns kropp!!! En hel människa med armar, ben, näsa.. Jag kan inte greppa det alls, hur sjukt är det inte liksom..!!
Nä, jag kan inte tänka på sånt där för jag blir knäpp. Som detta med rymden. Den har inget slut, men jag menar att det måste den ju ha. Det funkar ju inte att den inte har det.. Men att den har då, om vi vänder på det. Hur tar den slut då rå? Är det bara en vägg helt plötsligt, för då måste det ju finnas nått bakom..
Förstår ni vad jag menar, såna här grejer blir jag galen på! Sudda sudda!

En rolig sak som jag fick reda på igår och som lämpligt kom när jag fyllde år är att jag förmodligen kommit in i en speciell terapi till hösten. Jag sökte om att få börja förra året men hörde inget, förrän igår. Jag vet att jag har gått igenom en massa som jag behöver prata om, och jag behöver få prata om varför jag tagit fel vägar i livet, tagit fel beslut, bjudit in fel människor i mitt liv. Trots att jag vet bättre nu så förstår jag att det bottnar i något och jag vill ha reda på vad det är, just för att lära mej av det och att aldrig göra om det. Jag vill lära mej att prioritera mej först, kunna säga nej utan att ha dåligt samvete, stå upp för mej själv bättre och att faktiskt komma närmare mej själv.
Den här sorts terapi som jag ska börja med hjälper till med just sånt och jag ser verkligen emot att få börja. Sen kan jag känna mej glad över att jag inte kom in förra året för jag hade aldrig klarat av att rota i saker som varit, jag mådde alldeles för dåligt då och var så mitt i mitt egna elände att jag inte såg klart. Nu däremot har jag lite mer skinn på näsan (hoppas jag) och är mera stabil än förut, känner mej klar i att börja med det arbete terapin ger.
Änglavakt har jag nog, moma min älskade.. Nog hade du med det här att göra :)

Ikväll ska mannen spela fotboll (hade ni suttit brevid mej nu så hade ni hört ett as garv!), han min "chiller" liksom.. Ja ja, roligt får dom nog iallafall :) Det ger mej en kväll ensam i soffan, ett glas vin och en massa vänner avsnitt. Vilken underbar kväll :) Nu kan jag bara hoppas på att liten somnar ovaggad så att jag inte är helt slut och somnar istället, det händer nämligen.. ganska ofta..
Hon kom ju hem från pappa igår och trots att hon bara är där över helgen så känns det som om hon har växt en meter varje gång jag hämtar henne. Förstår att det handlar om att jag inte märker hur stor hon blivit eftersom jag har henne på heltid, och att för varje gång hon är borta mer än en dag så går det upp för mej. Men det är overkligt, att detta stora barn som disskuterar och förhandlar, är så självständig och duktig faktiskt är min dotter. Hon kommer från mej (och lite från Kristian!). Ska hämta henne tidigare idag och ta en cykel tur hem, får passa på nu när regnet har uppbehåll en stund.
Får då också en chans att njuta av min nya väska en stund längre :) Jag har en passion för väskor så när moster Putte kom med denna underbara perfekta igår så skrek jag rakt ut! Å den passar mej perfekt!

//Mamilillan