Läste precis Minnies blogg och fick se några kort på Kian, det är så att man kan äta upp honom! Det här med bebisar är nog det smittsammaste som finns för bara av några bilder sattes längtan igång hos mej, att få ha en liten igen. Jag kommer ihåg när jag kom hem från bb med Nathalie (som då hette Ängla), hon bara låg där på min arm och tittade på mej, allt var nytt och stort och behovet av mej var kolosalt. Nu är det ju inte så kan jag säga! "Jag kan själv" heter det nu och vadå rädd för något liksom, nej då.. En meter stora Nattan kan ju allt!! Detta barn ..
Jag har andra planer innan barn så det blir ingen bebis nu men fan va gott det hade varit att ha den möjligheten, att få springa hem och skrika "Nu kan vi skaffa oss en bebis älskling!".
Jag får bita mej i tungan åter igen, låna andras bebisar och komma ihåg vad jag kämpar för innan barn nummer två kommer farandes. Men längta tänker jag fortsätta göra ..

Nu är det också.. suck.. 5 dagar kvar tills att jag officielt är 25 år..
Nästa år blir jag 26, sen POFF så är jag 30! Alla tror att jag skämtar om min ångest för denna dag men den är lika äkta som vilden jag har hemma. Jag hade en helt annan världs bild, en helt annan syn och att det inte alls blivit som jag trott är smärtsamt. Smärtsamt för att det faktiskt hade kunnat vara som jag trodde men att mina dåliga beslut gjort att saker å ting tagit en annan vändning. Nu befinner jag mej i den tiden då jag får ta emot konsekvenserna för mitt handlade och även om det inte är mer än rätt så är det såklart för jävla jobbigt, ingen kan säga nånting annat. Mamma min är positiv och det smittar av sej och eftersom jag är så medveten om saker så gör det att jag kämpar på ett annat sätt än innan, men just det att det kunde sett annorlunda ut gör att jag vill slå mej själv några extra gånger.
Men jag får glad över att jag mår väldigt bra annars och att stegen framåt fortsätter som dom ska, med hjälp av vänner och familj så vet jag att det kommer att ordna sej :)
Min födelsedag iallafall som jag vägrar anordna nått för är på väg i storm fart och jag kan inget annat än att acceptera den. Härligt är iallafall att jag ska ut och äta med mamma på fredag, inte ett ljud om att jag blir 25 ska det bli fast jag vet att det är just det middan är för. Mammsen får fira i tystnad, ensam! :)
Men det är en perfekt eftermiddag för mej, middag med min älskade mamma och att få rå om henne alldeles ensam utan några små barn i ett par timmar.

Nu har jag en tid att passa så måste springa :)
Pussar på er!

//Mamilillan