En mammas oro har släppts ..
Precis varit och träffat Nathalies pappa och hans flickvän, första gången för oss att träffas trots att hon funnits i bilden bra länge. Och jag kan utan tvivel säga att all den oro jag hade innan har släppts och jag känner mej lugn med att hon finns i Nathalies liv. Det funkar ju så att föräldrar separerar och nya kommer in i äns liv och lika mycket i barnets, och ofta så fungerar det inte alls då mamma inte gillar den nya tjejen och pappa inte den nya mannen. Ofta är det konflikter på hög nivå angående sånt men tacka gud är det inte något som kommer ta del av oss.
Pappas nya tjej är super gullig, jätte trevlig och har fötterna på jorden. Hon verkar säker i sig själv och i rollen hon har i barnens liv. Jag är verkligen jätte glad över vetskapen att Nathalie har henne varannan helg hos pappsen och jag vet att vid nästa lämning så har jag inte 40.000 tankar snurrandes i huvudet.
Å vilken present, världens bästa. En mammas oro har släppts..
Nu ska det träffas med studievägledaren inför kommande studier till hösten, jag hoppas att allt går vägen så att jag kan fullfölja dom planer jag gjort upp. Att komma tillbaka till skolan efter sommaren vore det bästa för mej, har tänkt igenom det nogrant och vet att det är vad jag vill och vad jag behöver.
Håll tummarna för mej idag !
Sen blir det födelsedags fika med familj och släkt, också mitt första möte med fasters lilla Kian. Vilket jag längtar mer efter än någon tårta i världen, att få pussa den lilla innan han växer upp till dom monster våra andra barn har blivit!
En riktigt bra dag blev det idag, jag som trodde att jag skulle ligga och gråta över att jag snart är död. Hjälpt har det också gjort över alla sms som kommit farandes och alla samtal, en full laddad mobil har efter ett par timmar knappt batterier.
Förstår ni nu att jag har världens bästa familj och världens finaste vänner!
//mamilillan
Ja visst är det skönt när man gillar den nya flickvännen till exet. Jag och Emils pappas ex har faktiskt lyckas kommit överens hela bunten. Men det blir ju också vad man gör det till. Kram Åsa (f.d barnvakten ler)