Trots att jag och Laz la oss alldeles för sent så vaknade jag inte som häxan sur tant, utan med en utvilad kropp och en lugnt sinne. Hur ofta händer det liksom?
Idag fyller min älskade lille bror 11 år och jag kan inte fatta att åren har gott så fort, att den minsta av oss i syskon skaran redan är så stor måste ju innebära att jag och Danne är rätt så gamla vi med. Hemska tanke!
Kalas och presenter blir det iallafall senare idag och roligt nog så kommer släkten från luleå också, och om inget annat så bjuder den sidan på en massa goa skratt :)

Jag och en vän pratade relationer här om dan och då slog det mej hur tacksam jag faktiskt är för det jag och Laz har.
Han och jag är som katt och råtta, inte lika på något sätt óch diskusionerna som grundas på skiljda åsikter härjar oftast vilt här hemma men .. Han låter mej vara den jag är och jag låter honom vara den han är, vi tillåter varandra att ha egna åsikter trots att det retar gallfebern i än, ingen av oss skulle sätta oss över den andra i tron om att sin egen åsikt väger mera och att den ena vet bättre.
Jag älskar honom för det här, för att han älskar mej för den jag är och för att jag får vara jag och med allt vad det innebär. Och för att han är en pojkvän, min man och ingen förälder som många tror att dom är i sina förhållanden. Sorligt..
Vi har en gemensam respekt för varandra och för varandras liv och det tycker jag är jätte fint, också respekten över varandras "röst". Han får prata och uttrycka sej precis lika mycket som jag hemma, och jag lyssnar precis som han gör.
Det låter som sunt förnut eller hur? Men tro men att det finns förhållanden som ser helt annorlunda ut. Det finns dom som inte lyssnar på någon annan äns sej själv, ego trippade människor som enbart hör sin egen röst och tycker att allt den tänker, tycker och gör. Jo men det är det rätta, finns inget att diskutera liksom.
En familj där en människa syns och resten får stå i skuggan, inte få tänka själv, knappt få tycka och att inte äns ha valet att bestämma saker i sitt egna liv. Åh det är så sorligt, tänk att sånt sjukt faktiskt existerar..

Jag och min babe, Vi delar inte ett liv, vi delar två

Nu ska det fixas lite med datorn, Nattan ska kläs för kalas och jag behöver nog sminka till mej ett litet ansikte :)
Väcka mannen min också som inte alls vaknade lika utvilad som jag, män och deras svagheter. Jag förstår varför kvinnan blev den som fick föda barn ;)

//Mamilillan