Jag har turen som har människor i min närhet som jag bryr mej och som bryr sej om mej och min dotter, som engagerar sig i våra liv och som är delaktiga i vad som händer angående Nathalie.
Jag har också en himla tur som har en mamma som älskar att umgås med sitt barnbarn, en mormor som tycker om att dona och ordna när vi kommer och hälsar på, jag har turen som har en moster som tycker om att hjälpa till och finnas till hands, en moster vi älskar mer än ooooj så mycket, jag har turen som har en syster som bor så pass att vi kan hälsa på och som blir som semester för Nathalie då det inte finns bilar utan grönt, gungan, studsmattan...
Jag har vänner som finns kring oss dagligen och som delar skratt och tårar med oss som familj.
Jag har en himla tur med människorna runt oss, och vi är lyckligt lottade som har en massa händer att hålla i.
Det är vad vi är, lyckligt lottade..

Det finns dom som ser det på helt andra sätt..
Att har man hjälp kring sej, människor, värme och stöd på olika sätt så är man bortskämd.
Att om man tar emot hjälp från någon så kan man inte ta hand om sitt barn, eller så låter man någon annan göra det.
Det låter som en skämt i mina öron, det är att vara lyckligt lottad och ha ett rikt liv. INTE att vara bortskämd..
Jag undrar vad som pågår i människors huvuden som tänker på det sättet, vad är det som har hänt som har skadat deras innersta så hårt att dom inte kan förmå sej till att ta emot hjälp.
Visste ni att kunna ta emot hjälp från någon, be om hjälp eller stöd, det är att vara stark. Att hela tiden ha en gard uppe, inte kunna erkänna att man själv nångång behöver hjälp eller äns att man är trött som förälder. Det kommer sluka er levande att fortsätta på det sättet, och den som drabbas i slutändan är barnet.
Har ni tänkt på det?

Det jag ville komma fram till iallafall är att det är en himla skillnad på att vara lyckligt lottad och att vara bortskämd,
så innan man kastar runt sån fakta om någon annan människa så tänk till lite..

//Mamilillan