Nått kan råttan alltid koka ihop :D

Vissa mornar kan vara helt underbara och jag hade en sån idag, tack vare mina charmtroll hemma.
Laz och Nattan vaknade båda två med humöret uppe, glada och härliga och förstörde helt mina planer på att behöva stressa mej igenom allt som ska hinnas innan dagis.
Såna mornar brukar följa med resten av dagen och än sitter den i.. Tack tack mina älsklingar!

                                                                        



Och nu till min påhittiga dotter..
I söndags efter att ha hämtat liten så upptäckte jag och Laz märken på hennes kinder, vilket under några timmar blossade upp rejält och in till läkaren blev det.. igen!
Då har hon fått en allergi chock av nått vi inte vet än men det ordnade sig bra med tabletter och sömn så på måndag morgon var det som bortblåst.
På kvällen pratade jag med Minnie i telefonen och vi konstaterade att nu fanns det inget kvar för ungen att hitta på, nu under en två veckor hade allt som kan hända hänt..Astma, öron inflamation, allergi chock och gud vet allt.
MEN VAD HÄNDER DÅ!!!!
Måndag förmiddag går ungen in på toaletten, låser innefrån och en skruv går sönder.. Så japp, inlåst blev hon!
Jag fick självklart panik när jag upptäckte att dörren inte gick att få upp på något sätt, så tittar jag in genom luft hållet nere vid dörren. Va gör hon då!? Jo hon klättrar!!!!
Paniken i mig går inte att förklara så blev akut samtal till 112 och 45 minuter senare fick vi ut råttan!
Nathalie Nathalie, den som har träffat mitt barn förstår precis vad jag menar när jag säger att det här är så typiskt henne!
Hon har aldrig varit ett "jobbigt" eller "svårt" barn men aktiv är hon min dotter, och påhittig som bara den :)
Trots att jag kommer ringa Minnie sen och ännu en gång konstatera att näää nu finns det inge mer för henne att koka ihop, iallafall på ett tag så kan jag lova att jo då, nått finns det alltid och visst kommer det att komma! :D

//mamilillan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0