Efter att ha lagt alla pussel, läst alla intressanta böcker, följt disney, fikat i trehundra olik kojor, hängt tvätt ihop, myst i soffan, lagt pärlplattor och gud vet allt annat vi hittade på så vart jag tvungen till att hitta något nytt och som tar tid. Efter mycket om och men så slängde jag Nattan över höften och så tog vi oss ner i källaren och hämtade upp alla jul kartonger. Så nu i mitten på november så har vi julpyntat, advents ljusstakarna är uppe, tomtar och nissar står i alla rum, vi har klätt alla vaser i röda band och våran älskade jul stjärna är uppe.
Galet värre men fan va mysigt det blev hemma! 
Nu slipper vi dessutom stressen inför första advent. Vi kan vakna, göra advents frukost och ta in att julen närmar sej. En riktigt bra dag med min sjukling, också andra dagen i rad utan konflikter eller trams.

Så här såg trollungen ut när vi var klara, helt slut min sjukling..



Nattans skrivbord :)



En tomte och ett jul-äpple, skapat av Nathalie 2 år gamal :)



Nattan ville att Lilo skulle mysa med alla tomtar han också, detta är resultatet ..


 
Man ser inte så mycket på bilden men dom röda ljusen på bänken ger ett jätte starkt sken. Jätte mysigt på kvällarna :)



Här låtsas sover hon... ;)




Jag har en massa bilder från idag men jag har inget tålamod eller ork för den delen att sitta och plocka ut kort från kameran till datan. Det får bli imorgon om jag har mera ork då.. Från jul pyntning till något helt annat.
Igår satt jag och Nathalie och pysslade i köket. Hon ritade hjärtan som vi sen klippte ut och satte snören i. Hon ville ge bort dom i present så hon sa vilka och jag skrev namn på dom..
"Mamma, Moma, Lasse, Malin, Emilia, Jesper, Putta, kompisen Malin, kompisen Nadine"..
Jag tänkte inte så mycket på det igår. Sen idag så satt vi och gjorde pärlhalsband och hon ville göra till andra.
Jag frågade till vilka och fick samma namn som igår. När jag tänker tillbaka så är det oftast dom namnen, sen kan något namn tillkomma ibland och så men dessa namn består.
Jag är medveten om vilka som genuint bryr sej om Nathalie. Jag har det i bakhuvudet vilka som ringer, vilka som kollar hur hon mår, vilka som träffar henne, vilka som visar intresse, vilka som finns kring henne.
Det jag märker nu är att även hon är väldigt medveten om det.
Hon är mera vaken än vad jag trodde både gällande vilka som finns där och vilka som inte finns där. Saker hon säger och gör ibland, som detta med namnen gör att jag förstår att hon faktiskt vet. Jag läste en artikel för ett tag sen i "vi föräldrar" där det stod att vi ljuger alldeles för mycket för våra barn. Jag håller med.
Nathalie kan fråga mej saker om människor som inte längre finns i våra liv, (också om människor som knappt hör av sej eller träffar henne) och jag har varit väldigt kort i mina svar i brist på kunskap i vad jag ska säga.
Från och med nu tänker jag vara väldigt ärlig med henne. Att ta hänsyn till hennes ålder tänker jag absolut göra och vissa saker är det självklart att jag väntar med tills att hon är äldre, men jag tänker inte hymla om någonting.
Och dessa ursäkter med att han jobbar, dom har mycket att göra, det är långt att åka.
Dom meningarna tänker inte jag utala i mitt hem längre eftersom att de oftast är lögner för att skydda mitt barns känslor, ska jag säga det så ska det vara sant. Man har inte en given plats i ett barns liv, det är något man gör sej förtjänt av. Finns inga undantag när det gäller min dotter.

Fan va skönt att ha det sagt!
Nu måste jag lägga mej för imorgon har vi tvätt-tid, jag har samtal att ringa, vi ska få tid hos hennes läkare, Moma tar Nattan, jag har sista gången på terapin m.m.. En lång dag imorgon!

//Mamilillan