Nu först efter att ha sovit från och till hela dagen så känner jag att kropp och hjärna börjar ta igen sej. Det låter osannolikt och som ett rent dravel när man dagen efter att man druckit säger att man aldrig ska dricka igen. Det är något dom flesta säger men aldrig menar, man kanske tror på det i stunden men innerst inne vet man bättre. Jag tänker inte sträcka mej så långt att leva som nykterist för resten av mitt liv, min kärlek till vin är alldeles för stort för det. Däremot så känner jag att ett glas till maten, ett glas till en bra film eller med en vän räcker. Fylle-dricka, att "supa", att häva i sej bara för sakens skull är det slut med. Det är sällan som jag är ute och sällan som jag dricker i såna mängder så jag ger egentligen inte upp något, men jag känner att ingen gång är bättre än någon gång. Ett glas någon gång ibland känns som om det räcker gott och väl i mitt liv, det fungerar alldeles utmärkt för mej! Sen är det ganska patetiskt hur man beteer sej efter att ha fått i sej för mycket, alla som i nyktert tillstånd befunnit sej bland piss fulla människor vet vad jag pratar om. Det ska mummlas, ramlas omkring, man har ett behov av att prata om saker som inte alls är lämpligt just då, man säger saker man inte menar, man säger för mycket, man anförtror sej till människor man egentligen inte litar på, man gör saker man ångrar dagen efter.. Jag kan fortsätta hur länge som helst om varför man borde lägga ner sånt drickande men summa summarum så kan man väl säga att det inte är bra för än bara, så varför fortsätta?

När jag väl varit vid medvetande idag så har mina funderingar kretsat kring dom människor jag har i mitt liv. Just dom tankarna är vanliga hemma hos mej och det är ofta jag ifrågasätter relationer jag har runt om. Det är också ett återkommande ämne på terapin så det är uppenbarligen något viktigt som jag behöver ta mej igenom.
Jag pratar inte om att kasta människor åt höger och vänster utan mera rannsaka vilka jag kan lita på och inte, vilka människor är det som för in bra energier i mitt liv och vilka för in dåliga. Jag har hamnat i det här för att det finns alldeles för många omkring mej som jag inte vet vart jag har dom, såna som svikit många gånger men som jag fortsätter lägga energi på, människor som jag vet är falska och oärliga.
Jag vill inte ha såna relationer, jag vill inte ha det i mitt liv. Därav så behöver jag titta kallt på vilka personer jag släpper in i mitt liv och i mitt hem, jag kan inte fortsätta att ha en hel flock springandes in och ut. Jag blir förvirrad och osäker, och stressen som tillkommer pga alla dessa människor tänker jag göra mej av med.
En sak jag är duktig på är att värdera relationerna som inte är bra och låta dom bra få vänta. Det låter ju helt sjukt, varför gör man så? Jag vet inte, jag har inga svar. Men jag vet däremot att det måste få sitt slut.
Sen är jag en känslosam människa och dom flesta beslut jag tar är impuls beslut baserade på hur jag känner för stunden, den egenskapen eller vad det kallas är inte positiv när det gäller andra personer och relationer!
Jag behöver vara helt ärlig i dom här tankarna, ärlig i vad jag känner om både mej och om den andra personen. Jag vet ju vilka som inte är bra, innerst inne så är jag medveten om det men jag har svårt att komma någonstans med det. Därav att jag måste vara ärlig och rak hela vägen ut, dåliga människor är dåliga människor helt enkelt och att jag är känslosam av mej får stå åt sidan när jag går igenom det här. Annars knasar det sej och dom som är bra för mej får fortsätta vara vid sidan om..

Gud vilket långt inlägg, knappt jag förstår vad jag babblat om och ännu mindre ni kan jag tänka mej.
Nu ska jag försöka mej på att somna om så att jag inte vänder på dygnet, behöver vara pigg imorgon när min trollunge kommer hem!!! Åhhh va jag saknar!!!!

//mamilillan