Försiktigt försiktigt så petade jag på mitt barn imorse, livrädd för att hon skulle öppna upp ögonen och visa samma demoniska sida hon visade upp igår. Men gud var med mej idag då hon öppnade upp ögonen och var den glada härliga ungen jag vet att hon innerst inne är. Så en massa skratt och bus blev det innan vi åkte till dagis och jag kunde säga hej då med gott samvete att jag lämnade henne i ett bra tillstånd. Istället för att moma hämtar idag som normalt på onsdagar så ska trollungen till sin älskade gudmor och Emilia efter dagis.
Nathalie har tidigare sovit hos nära familje medlemmar till oss, också hos sin gudmor men då när hon var bebis och inte uppfattade annat än välling och blöjbyten. Så detta är mer eller mindre första gången som hon sover hos en kompis och jag känner mej lite små skraj för hur det ska gå, om hon kommer att ha hem längtan, om hon kommer att sakna mej. Innerst inne så vet jag att det kommer att gå bra, Malin är nämligen mer engarerad i Nathalies liv än många andra. Dom ses nästan varje dag, Malin har alltid visat ett intresse för Nattan och har bevisat gång på gång varför just hon är hennes gudmor. Hennes närvaro i Nathalies liv är mer än vad jag nånsin kunnat bett om, så en övernattning där är egentligen inte mera onormalt än att hon sover hemma.
Men det är dock min lilla bebis, min oro existerar lik förbannat även om den inte alls stämmer in på verkligheten.
Undrar hur många samtal och mess jag kommer att skicka iväg idag, stackars Malin!

För mej är det en vanlig onsdag, terapi ikväll och en massa bubbel. Med tanke på att så mycket händer nu och att jag har ett behov av att få prata av mej och få feedback så förvånar det mej inte om jag tar upp dom nästan 3 timmarna som vi sitter där. Stackars älskade sjuka ..

//Mamilillan