Igår kväll satt jag en timme framför datan och fixade och trixade med kort för att sätta in i bloggen och maila runt. När jag äntligen var klar med hundratals kort så kommer det upp en text på datan som försvann lika fort som det dök upp och sen försvann allt! Jag kan ingenting om datorer men fattar så långt att det är något allvarligt fel! Det finns ju sånt som heter lokal disk, flyttbar disk osv och en hel sån hade försvunnit med alla mina bilder i! Kan någon förklara detta för mej för jag satt i evigheter sen utan att hitta minsta lilla tråd till vad som hänt.
Datorer, mobiler, usb minnen.. Jag är inte uråldrig (än) men känner mej alldeles för gamal för sånt för jag fattar nada. Så bilderna dröjer ett tag Minnie, ett av korten är så du och jag. Mailar så fort jag får ordning på det :)

Eftersom att jag ändå är i den svängen då jag kastar ur mej allt jag stör mej på i bloggen så kan jag lika gärna fortsätta idag.. Imorse som alla andra mornar så kom jag och Nattan samtidigt som en annan flicka o hennes lillasyster på Nattans dagis. Och som alla andra mornar så var det flickornas stora syster som lämnade, som också hämtar varje eftermiddag. Jag kan våga påstå att stora syster lämnar och hämtar innan och efter hennes skola då hon ser ut att vara runt 16 och alltid har en ryggsäck med sej. Jag tänkte inte så mycket på det förut men nu börjar det klia i fingrarna på mej för jag undrar så hårt vart tjejernas föräldrar är. Jag vet ju att dom lever eftersom att man ser dom på föräldramöten och då och då stöter man på dom i centrum.
Oavsett om dom jobbar mycket eller vad det nu beror på så tycker jag att det är åt helvete fel! Väljer man att skaffa barn så får man ta sitt ansvar att ta hand om dom också. Det är jätte roligt att ha barn, verkligen det finaste man kan uppleva men det är definitivt ingen dans på rosor! Första året handlar det om att torka spyor, aldrig ha rena kläder, sömnbrist, svullna fötter efter graviditeten, ömma bröst, tunga vagnar och släp.. Sen kommer allt det andra med att man måste göra om allt hemma för att allt åker i golvet, mat spottas ut,  viljan att göra allt själv kommer så att allt tar hundra år extra, tjurigheten, dagis inväningar med gråt, skrik och ett känslomässigt kaos, ordet "nej" och "varför" är dom enda ord som används hemma... Jag kan fortsätta i år om alla baksidor och hemskheter MEN! Oavsett baksidor så är det sitt barn och ansvaret försvinner inte lik förbannat, oavsett hur trött man är eller hur mycket man längtar efter annat så kan man aldrig komma ifrån rollen som förälder! Självklart en dag hos mormor eller vem det är man har som barnvakt, självklart några timmar ibland om man känner att man måste andas för att inte kasta ut ungen från balkongen. Men när man regelbundet lämnar bort sitt barn för att festa, för en pojkvän eller flickvän. Då borde man vakna upp och inse vad fan sysslar med! Eller när det är någon annan som får sköta dagis å annat ansvar.
Skaffar man barn så får man bita i det sura äpplet, så är det! Du valde att behålla bebisen, inse fakta att du är hans/hennes förälder och börja ta ditt ansvar!!!!!
Sånt här stör mej nå fruktansvärt. Alla dom som är ute och festar konstant med en liten som man lämnat hos någon barnvakt, dom som tar dricka, polare och uteliv innan sina barn, dom som lämnar sina minsta hos äldre syskon för att det är smidigare så, dom som ständigt klagar över hur jävla jobbigt det är..
Varför skaffade ni barn för ? Skäms ni inte ? Andra människor ser och hör vad det är ni gör, är inte det jävligt pinsamt?

Jag anser inte att jag är en perfekt förälder, jag har mycket kvar att lära. Gud vet att jag gjort mina tabbar. Men något jag aldrig gjort är att ha tagit något annat före mitt barn, det finns inte på världskartan att jag äns skulle tänka något liknande. MITT BARN, MITT ANSVAR!
Inser man inte en sån sak så ska man inte vara förälder heller!

Hmm..

//mamilillan