Nu är jag tillbaka efter en paus från telefoner, datorer, bloggar, facebook och människor över lag och jag kan inte riktigt säga att jag har saknat det. I fredags så åkte jag iväg till "landet ingenstans" och stannade till lördan och det var nog det bästa jag gjort på väldigt länge. I "landet ingenstans" så bjöds det på god mat, goda drinkar, total tystnad förutom den musik vi valde att spela sönder, ingen trafik, inga människor förutom det sällskap som befann sej i stugan. Att åka hem på lördan kändes som något av en käftsmäll, inte alls vad jag hade lust med och nu spenderar jag varje minut jag har över till att tänka tillbaka..

Iom terapin så är mina tankar överallt precis hela tiden och nu börjar man känna hur trött man är som artist. I terapin så pratar man mycket om sin barndom, om människorna som befann sej i den och på allt som hände runt om. Man pratar om saker som hände då och som format än till den man är idag. Att jag har svårt att säga nej, att jag har svårt att sätta gränser, att jag tar beslut som skadar mej själv och att jag värderar andras mående före mitt egna har att göra med saker som hänt förr. Detta får jag hjälp med nu, iom att jag förstår mera nu så kan jag också ändra på saker. Medvetenhet är bland den bästa egenskap man kan ha har jag kommit fram till.
I helgen så gick det upp för mej vad "medberoende" faktiskt är. Jag har trott att jag har vetat och jag har suttit på all fakta man kan ha, men nu så gick det in i huvudet på mej vad det faktiskt innebär.
Medmänsklig ska man vara, annars är det något fel på än. Men medberoende, nej tack!
Medmänsklig är jag, jag förstår att man gör misstag och jag förlåter också människor. Medberoende däremot är det jag jobbar mot, jag behöver inte förlåta andras misstag om jag inte vill och mår bra av det, jag behöver inte känna en plikt att ställa upp på andra och finnas där för den enda jag har något ansvar över är mej själv och Nattan. Att tycka synd om andra är också något jag är expert på och som jag också måste jobba bort. Jag tycker synd om andra så pass mycket att det går till gräns då jag prioriterar deras mående före mitt egna, jag väljer bort mitt egna liv för att det fungera för andra människor. Så mina dagar nu utan andra människor har varit ett val jag är stolt över! Jag behövde lugn och ro och det gav jag mej själv trots att andra människor kanske behövde mitt samtal eller närvaro. Jag prioriterade mej och mina behov, det vill jag fortsätta med. 
Jag vill inte vara medberoende, den saken är säker.

Flummigt inlägg men var tvungen att skriva av mej.. Nu ska jag fortsätta jobba...

//Mamilillan