Undrar om jag ska fejka en hjärtattack och gå tidigare från jobbet idag? Nej, det är inget skämt.. Jag funderar allvarligt på att ramla ihop framför chefens fötter, hålla andan tills att jag blir blå och låta nått pucko härifrån köra iväg mej akut till närmaste tunnelbane uppgång. Idag är en sån dag, jag orkar inte med en massa yrande och svammlande, en massa människor och en massa stress. En middag på nå lugnt ställe med mina älskade från terapin är precis vad jag klarar av och behöver idag. En massa sjuka människor som kan sitta och vara sjuka med mej ;)
Bara eran närvaro gör mej "friskare" och får mej att må bättre, tycker om er så mycket allehopa!

Detta inlägg är rena rama tramset för att jag inte orkar jobba och vill göra annat. Terapi har lärt mej att vara ärlig märker jag ;)

//mamilillan