Efter terapin igår så var jag så slut i huvudet att det kändes som om jag stod på en båt i storm, vid ett tillfälle var jag helt säker på att jag skulle kräkas på tunnelbanan. Terapin var tuff, brutalt ärlig och intensiv.
Det kom det ena aha ögonblicket efter det andra och jag hade svårt att koncentera mej då känslorna var starka i mej, både ilska och glädje. Kände mej något obalanserad och ostabil. Det är svårt att förklara vad terapi kan göra med än för någon som aldrig gått, men fungerar terapi som det ska så vänder det hela äns tillvaro upp och ner. Det gjorde den iallafall på mej.
Jag vet så mycket mera nu, jag förstår saker jag inte gjort förut, jag lär känna mej själv mer för varje dag. Ibland har jag skit dagar och ibland mår jag bra, det är livet, det är vardagen. Men utöver vardagsproblem, saker jag bär inom mej som ingen människa förtjänar att ha får jag hjälp med. Jag har en lång bit kvar men jag är på väg.. Vi pratade om sorg igår, om det andra orsakat och dom spår det satt i än. Jag ville ringa halva min telefonbok och bryta kontakten..
Det är nånting jag också måste acceptera att det är okej. Att man kan bryta med precis vem som helst om det är någon som inte är bra för än i sitt liv. Det spelar ingen roll hur, var och när eller vem personen är i ditt liv. Man har alltid rätten att avsäga sej relationer !

Jag tänker inte skriva om det nu för jag är fortfarande så virrig efter igår, har inte fått allt på plats ännu..

//Mamilillan