Jag gick upp samma sekund som alarm klockan ringde, jag var klar en halv timme tidigare än va jag skulle, Nattan vaknade 20 minuter innan hon skulle upp.. Men tror ni att vi slapp stressen ? NEJ !
Lik förbannat så vart det att kasta på sej utekläderna och springa maraton ner till bussen, och den hann vi med på sekunden för att buss chaffören snällt väntade på oss som han såg komma springandes..
När vi kom in på bussen stod jag vikt över vagnen i ett försök att få tillbaka andningen, håret stod rakt ut eftersom att vi sprang i motvind och samtidigt så måste jag kolla att jag inte tappat nått av Nattans packning eftersom att hon ska till Kristian idag. Herre gud! Hade någon gått av bussen av rädsla för psykfallet som jag såg ut att vara så hade jag förstått..

Var bara tvungen att skriva av mej, nu måste jag jobba..

//Mamilillan