Samma dag som dagis kortet togs och jag hämtade henne på dagis så förklarade personalen för mej att det inte var Nathalies dag idag riktigt. Hon som älskar att vara med på kort och alltid ler när kameran är framme fick plötsligt för sej att demostrera och vägra allt vad fotografen föreslog. Jag skrattade för det är min Nathalie det, viljestark som få och envis som en åsna. Precis som sin mamma..
Kortet kom i fredags och min första respons var att skicka tillbaka dom och gå och göra nya, men efter mycket om och men, diskussioner med mej själv och andra så har jag kommit fram till att behålla dom.
Det här är ju Nathalie Berg Hedblom i ett nötskal, och hon är vackrare än vackrast när hon är sej själv. Med allt vad det innebär.. Är inte hon på humör för att fotas så spelar det ingen roll hur mycket man än clownar sej eller försöker charma henne, och det spelar ingen roll vem det är som försöker. Vill hon inte så vill hon inte. Den egenskapen älskar jag hos henne, att hon inte viker sej för någon. Jag hoppas att det håller i sej, att den sidan hos henne aldrig försvinner. Så det är med stolthet kortet åker upp på väggen!
Nu ska det ges ut foton också och det är så mycket lättare nu än innan eftersom jag kom på en ny strategi förra året. Det spelar ingen roll vem som är släkt eller familj till barnet, det som spelar roll är relationen som finns och den som visar henne kärlek och tillit. Den som ringer henne, träffar henne, visar att man bryr sej, visar att man älskar henne, den som bryr sej tillräckligt för att vara delaktig i hennes liv. Det är vad som spelar roll, och jag vet vilka som genuint älskar henne och vilka som enbart snackar. Det märks på telefon-listan om inte annat..
Så nu Moma, Moster Putta, Moster Minnie och Morbror Jimmy, Moster Lotta, Gudmor Mallan och några extra så kommer foton på den envisa men starka ungen vi delar i våra liv :)

//Mamilillan