Bristen på bloggande har legat i att mycket energi går till annat nu under terapin, det är mycket som händer med mej och det är mycket tankar som far runt. Igår efter terapin så kände jag mej inge vidare, jag pendlar mellan att vara förbannad och ledsen. Jag har en massa tankar rörande andra människor, andras människors handlande och helst av allt så skulle jag vilja ringa upp en massa med alla mina frågor. Men jag ska samla mej och försöka få nån slags ordning på röran innan jag konfronterar vissa människor. Jag är inte ute efter domedagen eller förklaringar, jag tror att det jag behöver är att få ur mej saker bara. Terapin har bara varit två gånger men jag känner att det är mycket som händer och sker redan nu, och jag vet att det är jobbigt men att det är för en bra sak. Jag kommer att gå ut ur detta starkare och förhoppningsvis lättare..
Min älskade Laz fanns där när jag kom hem så kvällen vart jätte bra trots att tankarna for runt som pingpong bollar. Vi kröp upp i soffan och tittade på idol och Fråga Olle dokumentären. Jag satt i chock !
23 år, tjej i Sverige, porrstjärna och visar sej i tv för hela Sveriges befolkning. Är hon inte klok? Det är en sak att stå för vem man är och det man gör men herre gud, nån gräns måtte det finnas ?
Å hennes föräldrar, stackarna. Att få se sin dotter bli påsatt i tv !!!! Nä, fy fan vilken avsmak man fick ..

Idag var mötet på dagis om Nathalie och den andra flickan och jag kan varken säga bu eller bä om hur det gick. Jag fick höra att det går bättre nu och att Nathalie var otroligt duktig på att stå på sej vilket självklart lugnar mej men jag kände inte att personalen tog det så pass allvarligt som det faktiskt är. Även om det är bättre nu mellan ungarna så är det fortfarande så att jag vill ha klarhet i att personalen kan hantera såna här sitautioner. Jag kände mer att dom ville skydda sej själva och förnekade väldigt mycket än att dom faktiskt hörde vad jag sa. Men jag får vänta och se nu om Nathalie berättar någe mera så får jag ta det efter det.
Man ställs inför sitautioner som förälder som testar äns tålamod till max, jag har aldrig varit med om så mycket påfrestningar i hela mitt liv. Just den känslan av att vilja skydda sin dotter varje sekund på dygnet har man ju och vetskapen om att man inte kan det är obegripligt svårt. Svårare än något annat jag nånsin känt.
Min lilla baby, gud nåde den som höjer handen mot dej!

Imorgon är sista dagen hemma och sen är jag välkommen på jobbet igen, måste komma in i rutiner nu innan jag blir galen!

//Mamilillan