Efter att ha suttit i timmar och tittat på när Laz och hans kompisar spelat tv-spel och gormat över det ena och det andra så kände jag att det var nog och åkte hem. Det finns inte mycket som toppar den känslan när man kommer hem efter att ha varit borta, känslan när man sparkar av sej skorna och andas ut. När man stänger dörren och känner att man är hemma.. "Borta bra men hemma bäst" är så sant som det låter.
Jag älskar att åka iväg och göra saker, att hyra en stuga nån vecka eller vara hos syster yster en helg men mer än så får det inte vara. Jag vill vakna upp i mitt egna hem där jag kan släpa fötterna till kaffe bryggaren, där jag kan krypa upp i soffan å få vara ifred innan jag vaknar till liv, hemma där jag kan bestämma själv när, hur och vart. Sov hos Laz inatt och visst var det ur mysigt och det var rena himmelriket att slippa sätta på kaffe själv men bekvämligheten av att vakna hemma slår det inte. Så nu riktigt njuter jag av att sitta i min säng, ha datan i knät och låta Norah Jones sjunga i vardagsrummet :)

Dags att sova eftersom verkligheten sätter igång imorgon, barn och jobb. Men jag ska inte klaga, trivs i rutiner och i en "normal" vardag.

//Mamilillan