Min lilla trollunge hade världens morgon idag och trots att jag lämnade henne på dagis för flera timmar sen så värker mitt hjärta fortfarande. Jag vet inte om hon drömt om Kristian men hon hann knappt slå upp ögonen innan hon började tjata om att hon ville ha sin pappa och hon vill ha honom nu. Hon satt i mitt knä bra länge innan vi gjorde oss iordning och åkte, hon var så ledsen och så uppriven för att hon inte får träffa honom så mycket som hon vill. Och så mycket som hon behöver.. På Nathalies dagis så finns det många pappor som lämnar och hämtar och jag tror att det om något väcker känslor i henne över att hennes pappa inte finns där på samma sätt.
Jag som mamma vet inte alls hur jag ska göra nu, hur jag ska göra det bättre för min liten. Tiderna och dagarna med Kristian lär inte förändras så vad gör man?
Som tur var så var hennes favorit fröken på dagis så lämningen gick bra, hon lyckades att fånga Nathalies uppmärksamhet på en gång och man kunde se att hon skringrade tankarna ganska omedelbart.
Prinsessan min..

Ikväll ska vi lyssna på Otis Redding och dansa oss lyckliga hemma, dans och musik fungerar som medicin här hemma :)

//Mamilillan