Nathalie somnade som en stock redan vid sju, totald körd efter en lång söndag. Efter att jag suttit nergrävd i papper och försökt att få nån slags ordning på hur jag ska hinna saker å ting så kom Michelle över på en fika. Jag tänker inte gå in på vad vi pratade om då det var extremt privata saker men jag fick en del intressant information som jag nu sitter och fnular på. Det är en av de positiva saker som kommer när en ny vänskaps relation uppstår, man får in så mycket nytt i sitt liv. Andra syner, andra tankesätt, andra formuleringar. Min lilla ordningsvakt, tack för all information idag. Det kommer garanterat komma till användning :)
Sen kom mamma och Oliver över och åt lunch och tog en fika, så det blev lite liv i huset idag vilket jag storm trivs i. Ju mer härlig familj dessto bättre :)
Städningen sen var inte lika rolig men det var det värt, dessutom så fick jag hjälp av min lilla hjälpreda som redan vid 4 års ålder tar disken, dammar, skurar, plockar undan och sorterar. Att jag sen när hon somnat får göra om allting är inte relevant utan det som är viktigt är att hon förstår att man hjälps åt i familjen. Jag är så stolt över henne som människa för hon är verkligen så fin Nathalie, mitt lilla barn.

Idag när mamma skulle gå så skulle jag ta ut ett täcke som hon skulle få med sej hem och ur skåpet faller en stoooor låda med en massa dagböcker och anteckningsblock som rymde flera år av händelser, känslor och upplevelser. Jag satt i säkert en timme och jag både grät och skrattade mej igenom bok efter bok. Det som fick mej att smälta rejält var texterna om Laz. Redan då som 14 åring beskrev jag honom som min själsfrände och bästa vän, som kärleken i mitt liv och i det sällskap där jag kände mej hemma. Det fanns beskrivningar om promenader vi tog och samtal vi hade och trott eller ej.. Våran första kyss finns med :)
Det fina i det var att när jag läste så mindes jag det som igår och nu förstår jag vikten i att fortsätta skriva. Imorgon blir det att köpa en ny dagbok för jag tänker fortsätta skriva, skriva om alla dess små egenheter som inte kan skrivas om i bloggen.
Men sen grät jag massor också, minnen som jag helt förträngt fanns där på papper. Det var hemskt att läsa och på något sätt så kändes det som om jag upplevde allting på nytt. Men mitt i eländet så kände jag en tacksamhet över att jag kom över det här. Mitt flitiga skrivande har gett utdelning eftersom jag detaljerat beskrivit andra människor och miljön runt mej, och nu insåg jag att flera av mina beslut gällande vissa personer var dom rätta att ta. Jag läste om den ena idiotin efter den andra och jag kan inte för mitt liv förstå hur jag har kunnat vara tyst i så många år. Att detta föll på mitt golv idag var bland det bästa som kunde hända..

Nu ska jag lägga mej eftersom en ny vecka börjar imorgon och jag behöver energi till att klara av vissa saker.

//Mamilillan