Nopp, ingen Brandon vann men jag är helt klart med i beslutet att göra JEANINE till vinnare, fy fan vilken dansare hon är! Jag har gråtit ihjäl mej hela programmet, alla favorit stunder och dom bästa danserna i ett enda program. Vilken lycka! Reprisen går på söndag och den tänker jag inte heller missa, sista chansen att se allt igen innan det försvinner helt. Va ska man nu göra tisdag och onsdag kvällar?
Jag har svårt att tro att nästa säsong blir bättre än denna, den är minst sagt svårslagen. Tycker ni inte?

Nu till nånting helt annat..
För några dagar sen stod jag på balkongen då två unga killar gick nedanför med en pittbull vid sidan om. Automatiskt blir jag förbannad, fick lusten att skrika på dom att man inte hetsar hundar. Att det är fult att använda sej av en hund till att göra sej populär bland polare och skrämma andra. Det är ett djur, den andas och lever som vi och trots att det är en hund så har den känslor den med.
Jag släcker ciggen för att gå in, orkade inte stå kvar och bli mer förbannad. Men då ser jag hur dessa två killar skakar hand och säger hej då, hur den ena går ner på knä och kramar och pussar hunden. Han säger något i stil med " hej då tjejen, åhhhh va fin du är!". Hunden hoppar och pussar på honom och killarna skrattar. Sen reser han sej och dom går åt varsitt håll. Jag stod kvar som ett fån, ville säga förlåt för att jag dömt dom helt utan vidare.  Det var då det gick upp för mej..
Jag är så inne i att tycka vad man ska tycka och tänka så som man ska tänka, jag känner det man ska känna och lever som dom säger att man ska. Men vad tycker jag egentligen om saker å ting? Bara för att man ska vara rädd för pittbulls, betyder det att jag är det? Bara för att människor har fördomar mot rinkeby, betyder det att jag delar dom? Insiktsfullt som få men det här blev viktigt för mej så nu känns det som om jag på något sätt upplever saker för första gången. Jag känner inte behovet av att lyssna så mycket på andra utan behovet till att lyssna på mej väger mera nu. Jag känner mej själv ganska bra, men ganska nöjer jag mej inte med. Jag vill veta saker, jag vill känna utifrån mej själv och inte det andra vill att jag ska känna. En sak jag har lärt mej är att människor över lag älskar att tycka och tänka högt, och helst ska alla tycka och tänka som dom. Människor älskar att höras och överöstar gärna alla i sin närhet, och för människor som jag som velar mellan åsikter är detta förödande. För det gör det väldigt svårt att höra sin egen röst om man hela tiden hör andras. Inte så konstigt sen att man hamnar där jag nu hamnat.. Men nu älskade människor får ni hålla era åsikter för er själva ett tag tills jag hittat mina egna, sen kan ni diskutera bäst ni vill :) Kanske är det här mamma menade med att det händer saker med än när man fyller 25, vad det än är så känns det bra iallafall..

Nu ska jag lägga mej och somna till Jazon Mraz och Joshua Radin, världens bästa musik att somna in till..

//mamilillan