Pratade precis med min troll-unge som helt plötsligt låter 10 år äldre, och intresset av att prata med sin mamma var då inte stort. En del av mej vill bryta ihop men jag måste komma ihåg att detta är för hennes skull, att hon är hos mormor för att inte bli sjuk. Och att hon inte har tid att prata med mej beror på att hon hellre leker med Jesper än att sitta i telefonen, hon är bara 4 år. Å jag tackar gud för vetskapen jag fick när jag läste kurser inom barn pedagogik. I den åldern Nathalie är nu så har man inget tids begrepp, hon förstår alltså inte skillnaden på att vara borta i en vecka eller en dag. För henne är det i princip samma sak. Så skuldkänslorna jag upplever förstår inte hon och inte heller att det här är en jobbig sitaution, för henne så är det enkelt. "Mamma är sjuk och jag sover hos min moma". Mer än så är det inte för henne..
Men jag saknar henne lik förbannat, hennes kommentarer och små händer, bus-blicken och hennes iver, ideerna hon har och hennes sätt att förtrolla mej på. Nathalie Hedblom, mitt alldeles egna lilla barn.

Tänk att mitt stora dagis barn som faktiskt börjar på sex års om 2 år har varit så här liten. Jag minns det som igår men det känns ändå som om det var evigheter sen.. Min bebis..

Den här synen av henne glömmer jag aldrig, min egna Rocky balboa :) Den perfekta bilden den dagen hon tar examen ;)



Det är cirka 2 år mellan dessa kort, ser ni hur snabbt det går? Förstå då om två år till..



//Mamilillan