Tog en dusch och skulle sova men tyvärr väckte det mej till liv så jag får hålla mej vaken en stund till. Tänkte passa på att svara på den dummaste frågan jag nånsin fått...

- Hur gammal var du när du fick Nathalie?
- Jag var 21
- Oj ... hur ska jag formulera mej.. Men asså var det för sent att ta bort det eller vadå?

Först och främst så förstår jag inte chocken över att jag var 21 när jag fick barn. 21 är ingen siffra man tappar hakan för, 21 är ingen ålder då abort är det enda alternativet.
Jag reagerar över när tjejer som befinner sej i tonåren planerar barn, när man ser 14 åringar gravida eller när man ser "dåliga" mammor. Det är väl det som är viktigt ? Hur man är som människa, om man är redo för att bli förälder och om man har så pass att man klarar att ha en familj. Det är väl mindre viktigt i vilken ålder du befinner dej i? Men även om nu det skulle vara viktigt med åldern, är 21 en siffra som man tappar hakan över?
Varför var det självklart att jag skulle ha tagit bort henne?
Sen förstår jag inte hur man kan fråga en sån sak när barnet i fråga lever i allra högsta grad och jag dessutom är hennes mamma. Vad förväntar man sej ? Att jag skulle säga ja och att jag inte ville ha henne?
Jag var 21 år och tillsammans med hennes pappa, hon var inte planerad men det fanns ingen tvekan från mej i om vi skulle ha kvar henne eller inte. På sekunden då jag tog grav testet så visste jag att jag skulle bli mamma och det var en lycka mäktigare än något annat på denna jord.
Och aldrig någonsin kom tanken i att jag skulle vara för ung, jag var 21 !!! Ung är man i den åldern men inte i den bemärkelsen att man inte kan skaffa barn. Sen vet jag att man tror att jag och Kristian bröt upp för att vi fick barn och för att vi var unga men ni kan inte ha mer fel än så. Så era spekulationer är rent av löjliga för ni sitter helt utan kunskap om hur det var.

Nu ska jag försöka sova för detta inlägget gjorde mej trött, dumheter har den inverkan på mej.

//Mamilillan