Vilken lördag :)
Jag och Nathalie vaknade imorse och kröp ner i soffan på en gång, kollade disney tillsammans och bara njöt av att inte behöva stressa iväg någonstans. Det är inte ofta som vi har såna mornar så dom är heliga hemma hos oss och då får inget komma i vägen.
Sen åkte vi till morbror Jespers hockey och beundrade våran grabb lite. Han är verkligen helt otrolig på isen och en fröjd att titta på, vi har en riktig krigare i familjen och jag är säker på att han kommer komma långt den lilla.
Det är inte ofta man träffar på en 11 årig kille som är så pass målmedveten som han är och den styrka han besitter är utöver det vanliga. Vilket jobb du har gjort mamma!

Min älskade Petra



Nathalie och hennes absoluta favorit Sandra :)



Så här roligt är det med Hockey o Moma :)



Jag bad min lillebrollan att vara så snygg han bara kunde och detta är vad han gör.. Unge!!





Efter hockeyn samlade vi ihop oss och åkte över till Michelle och Tim så dom fick träffa Nattis för första gången. Nathalie är ett sådant barn som inte släpper in människor i sitt liv så lätt eller öppnar sina armar för vem som helst. Hon iaktar och känner av människor. Hon vill kolla först vem man är som människa och ofta hur det är mellan mej och andra människor innan hon väljer att släppa efter lite. Det är en egenskap jag är glad över att hon har, att hon inte litar på vem som helst eller finner trygghet i alla människor. På så sätt så kommer hon att ha vänner som verkligen är hennes vänner och hon kommer att välja att ta hand om sej själv och att vara självständig istället för att göra sej beroende av en annan människa. När Nathalie var mindre så förstod jag inte det här och man näst intill tvingade henne till att närma sej andra människor. När man skulle gå ifrån någon så puttade man fram det söta barnet för att hon skulle kramas, man tvingade henne till att säga hej då eller att hälsa på folk, man visade upp henne som en liten docka och lät folk klappa henne på kinden eller röra hennes huvud. I all välmening förstås för att man var stolt och lycklig som mamma men va fel man gjorde.
Nu låter jag Nathalie välja själv, hon behöver inte vara vän med mina vänner om hon inte vill. Om hon ogillar någon så är det inget jag tänker ta ifrån henne för hon har rätt till sina känslor. Men min lilla människa jag har tyckte om Michelle :) Det tog bra länge innan hon sa något men det kom sakta men säkert fram och på slutet så kunde hon ha en dialog med Michelle. Det som gäller nu är att man ses snart igen så att Nathalie blir trygg med att ha Michelle i våra liv, lika trygg som jag är med henne :)

Nu ska jag hoppa in i duschen och krypa ner hos min troll unge som har sovit i mammas säng under helgen. Min härliga lilla..

//Mamilillan