Gnällspiken till dotter jag har fortsatte imorse med sitt tjatande och jag fick bita mej i tungan för att inte explodera, det gick som på repeat i huvudet på mej "det är åldern, det är åldern, det är åldern". Hon har kommit in i en period då hon blir rasande bara jag närmar mej ordet nej eller när det inte blir som hon vill. Jag kommer ihåg att vi läste om det i skolan, att just den här åldern kan vara fruktansvärd. Men jag biter ihop och lever i dom bra stunder vi har och när hon är i sitt humör så ignorerar jag det till max. Jag tänker inte ge det beteendet nån uppmärksamhet så hoppas nu på att det biter så att vi kan återgå till det normala igen. När jag hämtade henne däremot så var det min vanliga Nathalie jag fick i famnen och jag kunde inte ha önskat mej nå bättre efter en ganska tuff dag. Laz köpte glass till stumpan och vi hann umgås lite innan det var dags att gå skiljda vägar. Det händer inte så ofta att jag har dom båda två med mej nu eftersom jobb och plugg har satt igång så jag njuter i den lilla stund som finns. Humöret höll i sej och hon somnade som en stock strax efter sju, att vara ilsken tar på krafterna min lilla vän :)

Jag har en del nya saker att skriva om men känner att det inte är time för det nu ikväll, jag är alldeles för trött och det skulle bara bli virrigt. Ska pröva på att faktiskt somna innan tolv idag, känner att det behövs..
Och tacka fan för terapin imorgon, den är väl behövd!! :)

//Mamilillan