Det går framåt :)

Förresten.. rökfri i typ två veckor nu :)
Ska ha kontroll över astman och jävla kol helvetet !!
Ska på återbesök om en vecka, håller tummarna så stenhårt ..

//Mamilillan


Abstinens av saknad..

Efter att jag hämtat liten på dagis så åkte vi hem till Hannah och Kevin och åt middag, skrattade ihjäl mej åt ungarna..
Nu har dom blivit så pass stora att dom leker tillsammans och inte brevid varandra och man hör verkligen hur mycket dom tar efter sina föräldrar. Dom lekte att dom sov, så smög Kevin upp och skulle göra frukost. Efter ett tag ropade han till Nathalie att frukosten var klar och hon kom springandes som ett ånglok. Såna lekar kör dom med, att dom kopierar vuxen livet. Både jag och Hannah måste börja tänka mera på vad vi säger och gör för jävlar va snabbt dom snappar upp saker, inte så länge sen som Natta pratade om att mamma dricker vin.. Hmm..
Pratar om det ofta men tiden går verkligen så himla snabbt och hon utvecklas i rekordfart, önskar det fanns en paus knapp nånstans men det är bara att försöka hänga med. Borde rasa i vikt så som man rusar och härjar men icke..

Jag har funderat på en sak fram och tillbaka idag och skulle vilja veta vad folk tycker.. Läsare är så dåliga på att kommentera vilket jag tycker är trist och jag vet att fast jag ber om eran åsikt nu så kommer ni inte skriva. Varför är det så? Att man vill vara anonym är ingen ursäkt för det kan man vara, och jag förstår inte vitsen med att läsa någons blogg, kanske till och med följa den utan att lämna sin "röst".. Men men, alla kan inte tänka som jag..
Det jag skulle komma fram till iallafall är det här med beroenden. Jag kan förstå alkohol och droger för det är kemikalier som kroppen fastnar vid, kemikalier som finns i drickat eller drogerna som är gjort för människan att bli beroende av. Detta har forskare visat, detta vet vi. Vad jag inte förstår är beroendet av människor, personer i äns liv.
Hur en människa kan fastna så hårt hos än att man får som abstinens besvär när telefonen är död och messen inte kommer, när man tappar all kontroll för att man inte vet vad den andra gör, när man blir galen och oresonlig av saknad efter någons röst eller kropp. Hur kan man bli så beroende av någon? Hur är det äns möjligt att man kan bli så starkt beroende både psykiskt och fysiskt av en annan människa ?
Kanske jag som är okunnig, forskare kanske har lösningar på det här. Jag förstår det inte iallafall...
Och när händer det om det händer ? Om jag inte skulle släppa in nån i mitt liv, in i mitt privata. Skulle jag kunna undvika det då ? Eller räcker det med ett ord, ett leende.. En blick.. En blick vet vi kan säga mer än tusen ord, men kan den också göra än besatt ?
Det här ämnet intresserar mej verkligen, hur människan funkar känslomässigt. Hur långt man kan gå för kärlek, hur långt man kan driva ren galenskap för att man älskar någon..
Och vart går gränsen för att älska någon och att vara besatt, beroende?

Vet att jag skulle skriva om mammsen men måste vänta lite till :)

//Mamilillan


Hur komiskt är det inte ?

Hur komiskt är det inte ?
Det har varit sommar väder i nästan två veckor men idag när jag för en gång skull känner mej utvilad och fräsh, faktiskt sätter på mej en klänning och tights så dyker hösten upp igen. Nån som försöker säga mej nått eller är det bara min sorts tur? Så klänningen och tightsen ryker, jeansen och koftan plockas fram igen..

Jag har inte nämnt det men jag blev sjukskriven i samband med att jag var hos läkaren och nu är jag inne på sista veckan innan det är tillbaka till skolan. Låg och tänkte på det igår kväll att jag faktiskt ska ta tillfället i akt och göra allt det där man aldrig hinner annars, istället för att vila ihjäl sej här hemma. Imorgon ska jag till minneslunden där moma är spridd, har inte vart där på över ett år och det känns inge vidare. Vet att hon finns med mej dagligen, kan känna av henne här hemma ibland och i hjärtat finns hon alltid. Men det är en känsla att sitta ner där hon är spridd och prata med henne,
för trots att jag inte hör hennes svar så vet jag att jag har hennes stöd och hennes tid. Hon finns där, precis lika mycket som innan.. Undrar vem som var där sist, om det äns nån som åker dit längre ? Ju längre tiden går efter att nån gått bort så minskar besöken, att lägga blommor, att skriva ett kort..
Visst att tiden läker alla sår, men ärr borde inte kunna försvinna.

Nu ska jag sätta igång här hemma så jag är klar med mitt innan jag ska hämta liten. Ska ta en skön promenad till dagis idag, hösten bjuder in till sånt och det är därför det är min favorit årstid..
Kommer skriva ikväll igen, får äntligen skriva om min älskade mamma och det som drabbat henne..
Mamma mamma, det blev så rätt till slut..

//Mamilillan


Tystnad är det vackraste ljud som finns

Sitter hemma och för första gången på väldig väldigt länge så är jag helt ensam, det känns i hela kroppen att det här har behövts länge. Natta var hos Kristian i helgen men jag snurrade runt från att hon åkte tills hon kom hem så utvilad var det sista jag var när jag hämtade henne. När ska jag inse att mina "Natta-lediga" helger måste innehålla uteliv OCH vila ?
Därför jag sitter uppe nu, behöver att få sitta och bara vara..
Tänkte bara skriva några rader så bloggar jag ordenkligt imorgon, behöver koppla från hjärnan och de kan jag inte framför datan..
Ingen som kan störa mej i ett par timmar, fan va skönt att slippa lyssna på folks babbel..
Folk pratar verkligen hela tiden, och alla pratar om allt.. Kan man inte stressa ner och försöka ta det lite lugnt..
Orkar ärligt talat inte..
Tystnad är det vackraste ljud som finns..

// Mamilillan

Ut med Josefin och in med Graaf!

Barn-vakt till lille brollan som till min stora fasa snarkar värre än en vuxen man! Försökte sova brevid honom och lillan men gav upp väldigt väldigt fort.. Det är nått jag aldrig klarat av, att sova brevid någon som snarkar.. Ljud över lag stör mej, sätter igång en stress hos mej som är ohanterbar. Vet att mamma också lider av det, av ljud.. Nått som går i arv kanske ? Lösningen blir datan en stund tills mamma kommer hem så hon kan ta över sin son igen och jag kan gömma mej i mitt gamla rum.. Hoppas bara att hon kommer snart.. Vart hon är vet jag inte om jag får blogga om än  ;)
Ska kolla med henne imorgon för vill så gärna skriva skriva skriva om va min älskade mamma håller hus !

Ska inte sitta framför datan men måste kolla och snälla snälla kommentarer tack om jag inte förlorat mina läsare nu när jag knappt bloggar .. Ni som följer eller äns kollar på vakna med the voice på morgonen..
Josefin åkte till london och Graaf fyllde hennes plats under tiden, och graaf va det bästa dom kunde göra för programmet! Josefin är nedlåtande, stroppig och falsk och jag klarar inte äns av att lyssna på henne. Så fort hon rör munnen så åker mute knappen på hemma.. Men under den ljuvliga graaf tiden behövde jag inte stänga av ljudet och ja kunde njuta av hela programmet och inte halva eftersom josefin tar upp nästan all tv tid med sitt babbel..
Jag har skrivit till the voice, kämpare som man är :) Om att Graaf eller annan borde ta över Josefins anställning ..
Gör det ni med så man slipper henne.. Håller ni inte med mej så snälla kommentera för vill verkligen höra va folk tycker..

Sista försöket till god natt...
//Mamilillan


24 år och kol ?? Men rök fri..

Årtionde sen jag skrev sist och tuvärr så är det så här det kommer se ut ett litet tag till.. Men inte allt för lång tid för min dotters pappa har nämligen gett mej en ny data! En råsa bärbar ! Och varför? Jo för han tyckte bara att jag skulle ha den..
Är inte det nått så sjukt fint att göra bara så där? Tack snälla snälla Kristian, nu kommer jag få min blogg tillbaka :)
Våran relation har verkligen växt sista veckorna, vi kan prata på ett helt annat sätt nu och vi respekterar och accepterar varandra mer än nånsin innan. Jag mår mycket bättre nu när det fungerar mellan oss för hans och min relation spelar så stor roll i mitt liv eftersom det är Nathalies pappa. Han är också en vän och nån som spelat stor roll i mitt liv som Linda och inte bara som mamma till våran dotter. En jävla massa krig har det varit och jag tror inte dom är över, men jag tror att nästa krig blir något mer åt det normala hållet och inte som innan. Håller tummarna ..

Och nu till dom stora nyheterna i mitt liv.. Jag har varit sjuk länge länge så förra veckan bestämde jag mej för att faktiskt besöka läkaren. Kändes som om jag var tvungen efter att ha hostat upp lungorna i veckor..
Jag förväntade mej halsfluss, kanske kanske lunginflammation.. Jag hade absolut inte förväntat mej att jag har svår astma och att man skulle hitta kol på mina lungor..
Tog en massa tester och min älskade läkare satte sej vid mej och förklarade att han ville höja dosen till det maximala i min astma inhalator.. Va???  Vadå astma ? Vadå inhalator?
Jo men tydligen så va det så.. Så nu lever jag med astma..
Efter ett tag kom nya provsvar och då hade man hittat kol på mina lungor. Fick alternativet att sluta röka och då så kanske man kan hålla det i schack eller fortsätta och förmodligen dö i kol.. Låter dramatiskt, skrattade faktiskt själv tills jag insåg att läkaren menade allvar.. Så idag har jag varit rök fri i en vecka !
Låter som en fett lögn men det har inte varit jobbigt alls, kanske för att jag var tvungen till att sluta och inte hade andra val. Vet inte vad det beror på men vet att jag inte kommer att börja igen..
Shit, jag är rökfri! Nu hoppas jag bara på att jävla kol fan helvetet inte utvecklas mera, skulle suga ganska stenhårt eftersom jag faktiskt gav upp ciggaretterna för att friskna till..

En sista sak innan jag loggar ur.. Jag ska bli faster igen !
Min älskade Brollan Jimmy och hans / min bästa Minnie väntar barn! Såg att hon publicerat det i sin blogg nu så jag är ju bara tvungen till att berätta för alla nu! Jag ska bli faster igen !!!!!
Jag får bita mej i tungan för att inte plocka fram bebis kläder och sånt ännu, längtar nog lika mycket som dom på denna efterlängtade och redan så mycket älskade lilla barn. Fasters hjärta, jag älskar dej redan ..

Ska kriga för att kunna skriva snart igen..

//Mamilillan

Att vara en riktig sjukling!

Sitter hemma hos mamma och är äntligen lite piggare efter att ha varit dundersjuk hela veckan. Har haft en massa hjälp av Kristian och mamma för har knappt orkat ta mej upp från sängen, riktigt jobbigt...
Jag tillhör dom där människorna som krymper vid minsta känsla av sjukdom och jag bara måste ligga ner bäddad och skrika efter the och godis. Utan det så är jag ingen "riktig" sjukling och så får det inte vara..
Kommer ganska lämpligt att Nathalie åker till pappsen imorgon så jag får vila upp mej ordenkligt inför nästa vecka, har en hel del som jag måste ta tag i nu när man skjutit på allt. Första helgen för lillan också i Kristians radhus, jag har varit där och kollat och vet att hon kommer älska det!
Det är verkligen så där fint som man bara kan drömma om och fast det inte är mitt hus så har jag redan inrett hela lillans rum i huvudet! Får bjuda in mej själv och ordna upp :)

Jag ska lägga Nathalie i ett bad nu eftersom hon målat och ser ut som alla världens flaggor i ansiktet men skriver så fort jag har tillgång till data igen.. hoppas snart!!!
Å jag lovar att dessutom skriva länge och sätta in nya kort :)

//Mamilillan

RSS 2.0