Vilken natt!
Jag vet inte hur fan den stavas men minns ni filmen "the gruge" ? Det är bokstavligen den absolut viddrigaste filmen jag nånsin sett och tro mej att jag fick men för livet! Jag kunde inte gå på toaletten själv i typ ett halv år och varje gång jag hörde minsta lilla ljud ville jag dö av rädsla för att mötas av den där jäveln med ögonen.
Det var ett par år sen och jag lovade mej själv att aldrig nånsin se nått sånt igen men vad händer då!? Jag kommer ut från duschen och hör ett ljud jag vet att jag hört förut, går in i vardagsrummet och vad är det på tv´n om inte den där jävla filmen!
Då har Laz bestämt se för att se den, dessutom med ljud på vilket var min största fasa. Jag har ingen aning om hur jag somnade men vet att hela jag låg under täcket innan jag tuppade av..
Hämnden är ljuv mannen!

Men innan jag upplevde denna fasa tog jag mej i kragen och började sortera alla foton som låg i högar i skåpet, och nu ska det börjas med albumen. Jag är så jävla ledsen för när Nattan var bebis kraschade våran data och nästan alla kort från förlossningen försvann, och nu så har hela hennes album försvunnit med kort från när hon var ett tills nu.
Alla kalas, alla jular, alla utflykter.. Allt är borta. Som tur är hade jag några kopior på lite smått och gott i skåpet och jag har bett alla jag känner dra fram alla korten dom har på ungen så att jag får pyssla ihop ett nytt album.
Men sorgen går inte att beskriva, alla minnen med min dotter. Mitt första barn är som bortblåsta.. Jag kommer aldrig kunna visa henne kort från första julen eller hennes första kalas. Kan inte tänka på det utan att börja gråta.
Så ni som har kort på min lilla älskling, maila eller skicka eller nått bara så att jag kan fixa ett album !

//mamilillan

Fick ett inlägg på facebook av en vän till familjen som satte igång en himla massa tankar i huvudet på mej...
Sen jag var liten så har en av mina drömmar varit att få skriva en bok och få den publicerad, men med åren kom ansvar och fyllde upp tiden man hade över till att drömma. Och jag glömde..
Nu är drömmen tillbaka så ikväll tänker jag sätta mej med papper och penna, sketcha dit några ideer och ta ett väl förtjänat glas rosé :)
Har lite i huvudet redan nu om vad boken kommer att gå ut på, men det krävs en massa finslipande för att få ihop det.
Men jag tänker lyckas den här gången, ta till vara att jag har en dröm som faktiskt går att uppfylla.
Inte många människor som har den turen :)

Kollade igenom min blogg lite snabbt och det är sjukt hur man glömmer saker. Satt och skrattade åt vad jag själv hade skrivit då minnen dök upp som jag helt hade förträngt..
Och jag såg också att jag börjat berätta om mycket men låtit er lista ut sluten själva, elaka mej..
Så för att hjälpa till lite på traven..

- Läkar kontroller har jag gått på och värdena i både piss-kol och astman ligger som det ska. Inga förbättringar eller försämringar och det är det absolut bästa resultatet så jag är nöjd :)
- Att vara icke-rökare gick super bra... i 7 månader! Nu röker jag precis som vanligt men lägger ingen energi på att slå på mej själv. Jag tar en cigg med gott samvete då jag vet att vill jag sluta kan jag, och vill jag inte så nehepp..
- Några större förändringar hemma har inte skett förutom några möbleringar hit och dit, men det är inte lika viktigt längre då jag satte fokus på personerna i mitt liv istället för inredningen. Klipskt ;)
- Nathalie ska inte börja på dans nu men däremot blir hon en fotbolls tjej min skruttan! Va ska jag säga, det är vad hon vill och det kan inte äns jag som hennes mamma gå in och ändra på. (hmmmm)
- Minnie och Jimmy får en son, baby Kian Jimmy Junior den 22 maj! Längtar ihjäl mej efter fasters nästa gos gos :)

Så ja!

Ska hämta min liten nu, parken nästa !
Mammsen ska köra lite trix i klätterställningen tänkte jag :)

//Mamilillan

Jo men jag var och kollade på jobbet och blev erbjuden tjänsten !
Jag vill inte skrika rakt ut än då jag ska träffa högsta chefen imorgon, få lite klarhet i vissa saker för att sen skriva papper. Men imorgon blir det att skrika, imorgon kan jag jubla och gråta:)
Så ett inlägg om hur lycklig jag är, om hur saker går framåt och hur jag hittat lugnet får vänta tills imorgon då jag har anställnings papprena i handen :)
Karma som sagt, det finns inte så mycket mer att tilläga. "Gör man rätt, får man rätt tillbaka"

//Mamilillan

Varför tror människor (vissa) att dom på något sätt är högre upp än andra människor?
Varför tror människor (vissa) att just dom har nån slags makt att avgöra vad som är rätt och vad som är fel?
Varför tror människor (vissa) att deras åsikter väger mer än andras?

Jag menar, en sån människa måste vara ganska trasig inombords.
För om man är så som människa, om man går omkring i såna tankar så måste något stå väldigt fel till. Eller hur?
Och en sak jag kan garantera är att dessa människor blir väldigt ensamna i slutet för det finns ingen som orkar att vara kvar, ingen orkar att lyssna på en människa som inte kan lyssna på andra.
Ingen klarar av att styras av en annan människa för länge, för det är vad man blir av dessa människor.
På ett eller annat sätt så slutar det upp så, med ensamhet..
Fy så tragiskt..

//Mamilillan

Härliga tisdag :)
Nervös som få är jag då jag ska iväg och kolla på ett nytt jobb idag, ett jobb jag sökte men faktiskt inte förväntade mej svar ifrån då det var krav jag inte uppfyllde. Men bra vågat som Nathalie skulle sagt då dom ringde och älskade min cv !
Dessutom är lönen helt okej så att jag kan fortsätta det jag påbörjat med betalningar och diverse piss tråkiga saker, men som måste bli gjorda lik förbannat.
Sen jag vände min attityd som var rätt taskig mot livet och mot mej själv så har karman tagit plats i mitt liv och saker faller på plats för mej och liten fortare och bättre än förväntat, och så bra jag faktiskt mår idag har jag inte mått på länge.
Självklart är det mycket arbete kvar, men vem fan har inte konflikter i sina liv som behöver tas hand om?
Den som påstår sej ha ett perfekt liv, ett perfekt förhållande och en helt problem fri vardag är en människa som ljuger,
det finns inget sådant men man kan må jävligt bra ändå. Och man kan satsa på att ha det absolut bästa livet, det ska man satsa och kämpa för. Men man ska aldrig tro att det är problem fritt för då får man kämpa livet genom utan att nånsin nå sitt mål. Lite realistisk ska man väl ändå vara va :)

Nu ska jag träffa hemliga människor och planera hemliga saker hehe ;)
Åhhhh så nyfiket det blir nu !!

För övrigt vill jag kasta en bamse kram till mamma som chockerar mej med sin styrka, du är en otrolig människa mamma !

//Mamilillan

Vilken underbar morgon :)
Vaknade glad och utvilad, väckte Nattan som också var på super humör. Frukost och en cykel tur till dagis för att sen träffa fisens pappa över en fika. Lika bra som vi kan bråka han och jag, lika bra kan vi också samsas när vi lägger manken till. Idag var en sån dag då det var riktigt trevligt att sitta och snacka skit och prata livet, bubbla lite om stoltheten vi skapade och om att det faktiskt fungerar riktigt bra med henne.
Barn kan hantera skiljda föräldrar på olika sätt, många riktigt illa. Men där måste jag säga att både jag och Kristian har gjort ett bra jobb då Nattan inte alls lider av två hem och 2 familjer. Hon skriker av lycka av att åka till pappa och likadant tillbaka över att komma hem till mamma, vilket som är bra då hon märker att både mamma och pappa mår bra :)
Det är sorligt för i så många fall så glömmer föräldrar som separerar att barnet i fråga fortfarande finns kvar och att det inte spelar någon roll hurvida man gillar varandra eller inte så måste man samsas för att barnet inte ska komma till skada. Självklart finns det såna föräldrar där det inte finns något annat val än att hålla sej från varandra men om man kan försöka sej på att ordna saker till det bästa, varför gör man det inte?
Är man så pass vuxen att ta beslutet att bli förälder borde man vara så pass vaken i huvudet också att förstå att det är en livslång relation till den andra föräldern. Det fungerar inte att bara klippa banden eller bestämma sej för att sköta ansvaret själv, inte heller att slippa ta del av ansvaret. Man är två i början och man är det till slutet!

Helgen är här och jag hoppas på att hinna med så mycket som möjligt idag så att jag kan koppla av och njuta av ledigheten. Ska försöka koka ihop ett datum och samla ihop familjen också, det var länge sen vi sågs allehopa och det är dags nu. Det har hänt så otroligt mycket i allas liv sista tiden att en paus är väl förtjänat, och det finns inge roligare än när alla kan ses. Jag har en hel del "komiker" i släkten och vad är inte roligare än det i några timmar?
Hmm.. tänker tänker för det är rätt komplicerat den här gången men jag ska klura ut något så att det funkar, sen känner jag att det är på tiden att någon annan tar på sej lite ansvar då det alltid varit mamma som kämpat.
Det var lättare när mormor levde för då föll det sej naturligt på nå sätt och hon var stommen som höll ihop oss, men efter att hon gick bort kom hindrena och ända sen dess har mamma varit krigaren för oss allehopa.
Men nu ska liten dona, du ska se mamma att det kommer gå vägen :)

Nu är det dags för att göra listan, inte så upphetsande en fredag faktiskt!

//Mamilillan

Oprah pratar ofta om "aha moments" i sina program och igår fick jag själv en stor dos av det..
Jag brukar inte skriva andras namn när jag skriver om jag inte vet att jag har tillåtelse, och är det väldigt privat som innefattar en annan människa låter jag det förbli privat för vill dom att folk ska veta så kan dom blogga om det själva. Jag har absolut ingen rätt att avgöra saker åt andra, precis som andra inte har rätt att avgöra det åt mej.
Men jag tänker göra ett litet undantag idag som jag kan göra då jag är medveten om att det inte skadar någon annan och att det heller inte är smutskastning eller blottning av någon annans liv på ett fult sätt...
Min pappa... min älskade komplicerade pappa...

Han är en av dom människorna jag pratat om att jag brytit med under sista månaderna,  så vi har varken pratat eller setts på evigheter. Men igår stod han utanför dörren oanmäld och det resulterade i ett långt och väldigt givande samtal.
Han gav mej tid att förklara varför jag varit så ledsen och besviken utan att avbryta, och att förklara hur saker å ting har känts från mitt håll och hur det har sett ut. Varför jag bröt med pappa går jag inte in på för det är mellan han och mej men vi har en komplicerad relation och en massa trassel bakom oss som vi aldrig sett till att lösa.
När jag hade fått prata klart lät jag honom få sin tid att förklara och det var då mitt aha ögonblick kom..
För från hans synvinkel såg saker helt annorlunda ut, å han hade upplevt våra problem på ett helt annat sätt än vad jag gjort. Jag ursäktar inte hans fel han gjort som pappa och det gjorde inte han heller, utan han var uppriktigt ledsen över hur han fått mej att må. Men en pannkaka har alltid två sidor och bara för att han är min pappa så betyder inte det att han inte kan göra fel! Han är mänsklig som vilken annan varelse som helst..
Jag vet inte vart det här leder men jag hoppas på att det resulterar i en sund far och dotter relation, och att kontakten mellan han och Nathalie blir till det bättre.
För mej känns det iallafall jätte bra för hur man än vrider och vänder på det så är han min pappa och finns det chans att man kan ordna till saker som gått fel så är det väl självklart att man tar den.
Huvudsaken i det här tror jag att det var att både han och jag var ärliga, det fanns inga bortförklaringar och det var ingen boll kastning utan han stod för sitt och jag för mitt och när vi väl gjort det så kunde vi äntligen prata ..
Min pappa, min komplicerade men älskade pappa...

Att vi två som har en jätte trasig relation bakom oss kanske kan ordna till saker gav mej hopp och fick mej också att inse att en brytning inte alltid är enda lösningen utan att i vissa fall kanske det bästa är att ändra på relationen istället.
De finns människor i mitt liv som jag inte haft kontakt med på länge men som jag saknar fortfarande och som jag tänker på varje dag. Kanske är det ett samtal som jag och pappa hade som behövs, kanske är det så att det enda vi behöver är att få prata med varandra och få förklara från sin sida av "pannkakan" ?
Det finns tusen anledningar till att bryta med människor om man känner för det, dom gånger det behövs, dom gånger man inte kan förlåta, gånger man ger upp.. Men om det finns en anledning till att ha kontakt, kan man då bortse från allt det som skriker att man ska bryta?
Och om det någon man älskar, är det en anledning stor nog till att försöka lappa ihop något som är rent av ruttet?
Det finns en människa som jag så gärna skulle vilja sätta mej ner med, jag skulle vilja få berätta från mitt håll och jag skulle vilja höra från hans. Och jag skulle vilja att det slutade som med mej och pappa, att vi släpper ilskan och allt som har varit och börjar om. För trots allt så har vi ett band som varken människor eller omständigheter kan bryta och finns det en chans till att vi två faktiskt skulle kunna ha en del i varandras liv igen så skulle det rädda flera hjärtan än ett..
Jag funderar och funderar, men jag ska komma på ett sätt..

//Mamilillan

Ingen värme och ingen sol men dan lyckades bli ganska fin ändå :)
Äntligen äntligen så har jag fått till balkongen så där som jag planerat i bra många år så nu väntar jag tålamodigt på sommar kvällarna så att jag kan rymma ut med mitt kaffe och med en bra bok och bara njuta.
Nattan var för vacker som satte på sig tofflorna, hämtade sina ute leksaker och donade upp en egen liten hörna där ute.
Hörde henne gå och små prata lite om att "vårat hus har en egen gräsmatta nu", lilla älsklingen va små saker kan betyda så mycket för en tre åring. Skulle vara intressant att kunna läsa hennes tankar för en dag, få höra vad hon egentligen går och spekulerar om i sitt lilla huvud. Skulle nog få en hel del goda skratt kan jag tänka mej, min komiker :)

Eftermiddan spenderade vi i parken med lillebrollan som tog sig an Nattan så hon fick leka av sej, å han fick springa vill jag lova. Nathalie är absolut inte ett jobbigt barn men hon är aktiv, och har hon fått för sej att hon vill något är det svårt att dribbla bort henne. Så Jeppe fick gunga, åka rushkana, gå balans gång, klätta, bära, slita, springa, hoppa...
11 åriga morbror Jesper, världens bästa kille verkligen.
Pojkar i den åldern har en speciell attityd, kända för att vara nonchalanta och stöddiga, inte förtjusta i små barn och allt mamma och pappa gör är pinsamt. Jesper tillhör inte den sortens killar och det är mammas förtjänst, hon har gjort ett super jobb som mamma. Han är väluppfostrad, trevlig, stark, mål medveten och lycklig. Och något som man inte ser så ofta är att han vet hur man pratar till en vuxen. Sånt gör mej galen verkligen, när tonåringar pratar till vuxna som jämnåriga och med attityd. Man tilltalar vuxna med respekt och det förstår Jesper, det får man höra från alla håll och det gör mej som stora syster riktigt stolt!

//Mamilillan

Det är tur att jag har dej Minnie som kan ge mej en annan syn på saker än den jag har själv, som kan ge mej råd när jag som mest behöver dom. Du är den som får ner mej på jorden igen när känslorna är så överväldigande att jag inte vet vart jag ska vända mej, den som får mej att tänka till en extra gång när jag blir den där spontana Linda som jag kämpar mot. Du är en riktig vän och det finns inte ord i världen för hur mycket jag älskar dej och bryr mej om dej och din familj,
ni kommer för alltid att vara mina favoriter och jag hoppas och tror att det blir vi som sitter där sen..
Gråa och gamla, många minnen och goda skratt..
Tiden må ha sin gång men vi kommer alltid att förbli vi, och jag känner mej välsignad som har dej vid min sida.
Älskar dej min häxa ..

Idag är en sån dag då jag verkligen känner av vilka vänner jag har, vilken otrolig tur jag har som har lyckats träffa så fina människor. När jag vaknade fick jag ett lycka till mess av Mallan, sen ett samtal med Minnie som förhindrade att hela min dag skulle vara förstörd, ett mess av Laz som fick mej att skratta...
Och hur välsignad är jag inte som har en moster och en mamma som älskar mitt barn så mycket att de köper en cykel till henne i påsk present? Gud vet att hon förtjänar den min liten som hjälper till att diska, duka, städa och så mycket mer och bara vara 3 år!
Nu cyklar hon fram och tillbaka till dagis och det är ändå en bra bit, så i helgen ska vi ha mys och fira ben musklerna:)
Det är så gott det där mellan oss, alla känslorna och all kärlek. Jag känner av hennes kärlek precis hela tiden, som hon känner av min. Det är jag glad att jag ärvde från mamma, värmen och att faktiskt känna sina känslor.
För jag kan överösa Nathalie med lycka och kärlek, värme som bara en mamma kan. Och vad kan jämföras med det?
Vi bor inte flott eller har en massa pengar men det betyder ingenting..
Men vi är trygga, vi älskar, vi är äkta.. Och vi har allt vi behöver :)
Och problemen som finns runt om tas hand om och reds ut, så skönt att vara ärlig mot mej själv och de jag har i min närhet. Tar en sak i taget och trott eller ej men saker går framåt, och trott eller ej men jag mår bättre än på väldigt väldigt många år.
En sak som jag fortfarande kämpar med är andra människor, just det att försöka se bort från andras dumheter och ha ett fortsatt fokus på än själv. Jag är van vid att kasta samma dumhet tillbaka, på att explodera och bli rasande. Men den vanan har jag brytit tack gud :)
Vad andra människor tyccker och tänker, vad andra människor gör för barnsliga små påhitt behöver jag inte lägga energi på. Vad ger det mej eller Nathalie?
Den riktiga sanningen om mej och mitt liv vet ju bara jag, om hur jag lever och om hur det är med mej och liten är det endast jag och mina nära som vet. Sen har jag mina egna åsikter och min syn på saker, det och vad Nattan känner är vart min energi läggs.

Snart snart ska vi dessutom åka till min syster och jag längtar!
Jag är ju gudmor till Lottas äldsta dotter Jezebel och det är ett ansvar som jag aldrig tagit eller känts vid, och det finns absolut inga ursäkter i världen för det. Jag har levt på att jag och Lotta inte haft kontakt men det är en usel ursäkt, att bli gudmor är ett privilegium och ett ansvar som jag tackade ja till.
Man tackar inte ja för att skita i det, men jag tänker stå mitt kast och verkligen be om ursäkt. Sen kan man ju bara hoppas att kontakten mellan mej och Bella växer och växer, min lilla gud dotter:)
Där är jag så nöjd över att ha Malin som Nathalies gudmor för i vårrt och torrt, även under perioder hon har haft mycket med sej själv och även nu när hon har egna barn. Hon har alltid tid för Nattis, alltid tid till att vara hennes gudmor, alltid tid att engagera sej i hennes liv. Det är en stor grej och jag tänker börja ta min roll som gudförälder mera allvarligt innan det är försent.

Åhhh egentligen vill jag skriva så mycket mer och om så mycket annat men biter mej i läppen och låter bli :)
Snart blir det hem färd, matlagning och kvälls gos:) Ljuset i tunneln, fan va bra det känns !

//Mamilillan

Jag fick det precis bekräftat..
Tacka gud för alla brytningar jag gjort sista månaderna, de må ha varit plågsamma men nu vet jag att det var värt varenda tår..
I mitt liv har jag kvar mina så fina vänner och min alldeles underbara dotter, och de familje medlemmar som är kvar är guld värda!

//Mamilillan

En att-göra dag.. Härligt! Har gått några timmar av dan men jag har fått massor gjort :)
Tänkte på det igår att nu när jag brytit med en hel del människor som av olika anledningar inte var bra för mej eller som jag har känt bara tar energi, så har jag en massa tid och ork till att faktiskt ta hand om mej själv och Nattan på ett helt annat sätt. Jag känner mej lättare och har faktiskt börjat se ljuset i slutet av tunneln :)

Tänker inte sitta och blogga för SKA bli klar idag men jag måste berätta om hur jävla "stup"  jag kan vara.
Jag och Mallan var på willys i fredags och jag lägger som vanligt min plånbok i en av kassarna eftersom jag aldrig tar med mej väskan in. Men vad gör jag sen? Åker hem, packar upp, tar skräp och lägger i en kasse och sen..
Kastar jag påsen med PLÅNBOKEN i sopsugen!!!!
Så plånboken, bankomatkort, leg, kort på Nattan.. ALLT åkte ner !!!!
PISS!!! :)

Men jag är alldeles på för bra humör för att sura idag så går glatt och beställer nya kort ;)

//Mamilillan

Föräldra-mötet igår var helt okej förutom den här dumma disskusionen...

jag - Det åker runt en man nu i kista som kallas för skåpsbils mannen, han försöker dra in barn i bilen. Ni har säkert hört om det men jag vill att ni kollar barnen extra noga ute på gården iom att parkeringen är precis här.

personalen - Aa det är fruktansvärt, men vi har alltid koll på barnen på gården.

jag -  Nej det finns stunder då barnen är utan tillsyn och det får inte vara så.

personalen - Nej men du, det händer inte.

jag - JO det gör det! Jag har på kort tid varit med om att Nathalie är utan tillsyn 2 gånger och sista gången stod jag och kollade henne och efter 12 minuter kände jag att det var nog och gick in. Så det förekommer och jag kräver att det upphör.

personalen - vi kan inte vara med barnen precis hela tiden för det finns annat att göra också, här inne behövs det städas och det och ingen annan gör det om inte vi gör det. Så det är omänskligt att kräva det av oss.

jag - Först och främst betalar jag för bästa tillsyn för Nathalie, för det andra är det inte omänskligt att kräva att det är mer än en personal på 18 barn ute på en stor gård. För det tredje så tänker inte jag ta att om något händer med mitt barn, att det är okej för ni var tvingade till att ta disken inne i huset. Förstår ni inte alls?

personalen - Ni får väl skriva en lista till högsta chefen om en till grind, det underlättar ju!

Hajjar ni !!! Jag höll på å få frispel där inne.. Jag lämnar det finaste och mest vädefullaste i mitt liv i deras händer x antal timmar fem dagar i veckan och detta är responsen jag får av att vilja det bästa för mitt barn!
Är det okej för dagis personal att tänka så här?

//Mamilillan

Precis loggat ut ur facebook efter att ha svarat min älskade stora-syster, och jag känner en sån uppskattning av att vi har fått kontakt igen. Ju mer vi pratar dessto närmare henne känner jag mej och jag insåg nu att vi är mer lika än vad jag trodde. Bestämt mej för att åka dit med Nattan nån helg framöver och jag längtar verkligen, Lotta är verkligen precis det jag behöver i mitt liv. Ser fram emot att lära känna henne.. En syster, ett stöd ..
Sen är hon som person så jävla underbar! Kommer ihåg som liten då jag verkligen hatade henne (av svartsjuka!) för hon hade allt jag ville ha och var allt jag ville vara. Så är det fortfarande, ser upp till henne och beundrar henne men nu som vuxen inser jag att det är en välsignelse att ha henne i mitt liv, att hon faktiskt är min stora syster.
Och jag kan lära mej massor :)
Låter som en unge på julafton men jag är verkligen bara så lycklig över att faktiskt kunna känna att jag har en syster och jag hoppas att våran kontakt håller som den gör nu.

Älskar dej / Din yster ;)

//Mamilillan

Älskar våren! Hoppas den är här för att stanna nu bara ..
Märks så väl på humöret för jag känner mej starkare och mera stabil så fort solen kommer fram, och glada Nattan är mera pigg och galen än vanligt :D Den tuffa eftermiddan jag skrev om igår blev den bästa eftermiddan nånsin :D
Vi promenerade till en jätte park och sprang av oss i 2½ timme, ont i kroppen hade jag men det var värt varenda minut.
Jag har aldrig hört Nattan skratta så mycket som när vi skulle springa hand i hand upp för en ramp och ramlade pladask båda två, VARJE GÅNG! Hon höll på och dö av skratt min liten av att se mamma ligga upp och ner i backen, vad gör man inte liksom ? När vi väl kom hem satte jag på pippi, gick för att ta kaffe, kom tillbaka för att se att hon redan somnat. Finns inge bättre än att se henne så nöjd som hon var igår, en hel eftermiddag själv med mamma. Precis va vi behövde!
Idag ska moma hämta för vi har föräldramöte på dagis i eftermiddag, ska bli himla intressant att se vad dom har att säga om alla förändringar dom lovat sen sist..

Nu ska det ringas och fixas men bloggar senare om hur det gick :)

//Mamilillan