Dagis ringde mej nyss..
Ryktet har gått och nu ska det minsann undersökas och hittan och dittan men jag förklarade väldigt tydligt att det behöver det inte alls göras. Undersökningar, observationer och allt annat va dom hittar på har dom sysslat med förut men utan resultat så nej tack, utan det är att ta bort flickan eller så tar jag bort min.
Sen säger dom att denna flicka bara är ett barn osv men ska det spela någon roll ? Om hon inte kan betee sej eller vara runt andra barn så får hon förflytats till en resurs avdelning, svårare än så är det inte. Fan va trött jag blir. Om man jobbar på dagis så måste man kunna hantera såna här sitautioner, om inte så sök ett annat jobb!!!
Jag har också förklarat för Nathalie nu att om någon lägger en hand på henne så ska hon mata allt hon kan och slå tillbaka. Hörde detta i en film en gång och nu ska det printas in i Nattans huvud att.. Du ska aldrig påbörja en fight men se till att det är du som avslutar den!

Om du läser detta Kristian så ring mej, jag kommer inte fram på din telefon ..

//mamilillan

Nu är jag tillbaka hemma efter mycket slit och släng, och med tanke på att jag gapade redan på jobbet så kan ni tänka er hur jag ser ut nu. Till dagis kom jag och vad jag sa till den stackaren som jag fick tag i först vet jag faktiskt inte, men mina ord måste ha gått in för redan imorgon är det möte med alla i personalen och med förskole chefen.
Jag gjorde det också väldigt klart för dom att om inte dom flyttar på det lilla äcklet så kommer jag att flytta på mitt barn, och då mina vänner ger jag inte upp utan en fight.
Men det är som jag skrev tidigare, detta fick sitt slut idag. INGEN går på mitt barn, oavsett anledningar eller ursäkter, INGEN!

Efter mitt gapande om rätt och fel på dagis så åkte vi till sumpan för att möta upp moster Putta, Gina och Patrik. Blev en middag på wooken vilket behövdes eftersom jag inte alls hade ork till att ställa mej framför spisen idag. Och till min stora fasa, vet ni vad jag upptäcker i mitt barns nacke? EN STOR JÄVLA MONSTER FÄSTING! Jag är nog lite bakom flötet men jag har aldrig sett en fästing innan och absolut ingen som sitter fast i en människo kropp så synen av detta var nära på att ge mej en stroke. Jag ser denna stora kropp vars huvud är inborrat i hennes nacke, och benen som splattrade på huden. Fy fan, hade gåshud i hela kroppen. Som tur var så har moster Putta lite mera skinn på näsan än vad jag har så fästingen togs bort och allt jag kunde tänka var, DÖ FÄSTING JÄVEL DÖ!
Trots att det bara var ett litet kryp så kände jag den här paniken som mamma att någon gör illa äns barn, och att man då får se det framför sina egna ögon var mer än något jag klarar av. Men prinsessan min klarade det galant och stoltheten i mej växte en meter :)

Sen har pappa varit här framtills ja, alldeles nyss.. Vad vi pratade om kommer jag att skriva om senare, ni kommer att förstå då..

Nu måste jag sova innan jag klappar ihop helt, orkar knappt hålla ögonen öppna..

//mamilillan

Jag skrev ett sjuhelsikes långt inlägg alldeles nyss men efter att ha läst igenom det så kände jag att det inte behövde publiceras. Vissa saker skriver man inte ut på nätet, det är inget konstigt med det och det är inget jag hymmlar med men rent sunt förnuft säger mej att jag är bättre än så. Jag har läst en del kända bloggar och sett kommentarer och svar om just detta och det var intressant att se det från en annan människas synvinkel.
Många tycker precis som jag att varför i hela fridens namn ska man blanda in andra människor i sin blogg när bloggen i grunden ska handla om än själv?
Varför skulle man vilja lägga ut sitt innersta ute på nätet?
Sen så tycker jag att det är otroligt omoget att ha en blogg som i grund och botten handlar om andra människor, om vad andra människor gör för fel, hur andra människor lever sitt liv, hur dom tycker och tänker.
Jag har svårt att förklara, kan vara tröttheten men jag ska försöka mej på ett exempel.
Om jag ringer Minnie och berättar om en konflikt jag är i så är det näst intill självklart att hon håller med mej i slutet av konversationen. Varför? Jo för att jag berättar enbart från min synvinkel och självklart så smittar sej min ilska över konflikten över på henne och hon håller med i det jag säger. Att ringa sin vän och prata av sej är något jag rekommenderar, ingen bör hålla saker inom sej. Men människor som väljer att skriva ut sådana saker på nätet borde lära sej ett och annat, dom som dssutom använder namn och dylikt kan jag inget annat än att tycka synd om.
Förstår dom inte bättre? Och om man nu har behov av att kasta ur sej saker på en blogg då är det inte mer än rätt att berätta om hur det ligger till från båda håll. Att bara berätta om den andra är att inte kunna stå för vad man själv har gjort, och då är man alldeles för omogen för att äns hålla i en blogg. Självklart kan andra människor tycka annorlunda och dom har säkert sina orsaker till varför, men jag står fast i vad jag tycker och det är inget jag kommer att ändra på.

Min blogg började jag skriva för att spara till Nathalie, sen med tiden samlade jag på mej mera orsaker till att fortsätta skriva. Ett tag var jag faktiskt inne i att "snacka skit" om andra och jag nämnde namn och gud vet allt, men jag kom på mej själv med vad jag höll på mej och ändrade mitt fokus. Min blogg ska handla om mej och Nathalie, om åsikter jag har som jag tycker är viktiga att skriva om. Den ska inte handla om andra människor, jag tänker inte skriva om konflikter som finns enbart från min synvinkel för det är inte rätt mot någon. Jag tänker heller inte skriva om andras liv för vilken rätt har jag till det ? Det är kränkning och i många fall förtal, och viktigast av allt så är det något som kan anmälas. Och i den härvan tänker inte jag hamna, jag är bättre än så.
Så nu till flickan som håller bloggen levande, min troll unge :)
Hon ligger och sover i säng, trygg och go. Det är en sån mäktig känsla av att se sitt barn ligga i trygghet, att veta vart hon befinner sej och att hon mår bra. Mina nerver kan ligga på plats bara jag vet att hon finns där inne, kramandes med "Tiger" som hon fick av Joey i födelsedags present. Troll-ungen, en riktig mamma gris :)

Imorgon ska jag dessutom gå på personalen om en flicka på Nathalies avdelning. Jag är inre där på dagarna så jag ser inte vad som händer men jag vet vad jag hör från mitt barn, och henne litar jag på till fullo. Innan semestern så höll denna flicka på att mobba Nattan och jag gick därifrån skogstokig nästintill varje dag. Och nu direkt när hon kommit tillbaka till dagis så har det börjat igen. Hon slår Nathalie, förstör hennes saker, skriker på henne, säger fula saker till henne, ja listan är lång.. Jag har hört en massa att man pratat med hennes föräldrar, att man har satt regler och bla bla bla men nu fungerar inte det längre. Så imorgon så är det jag som begär att den flickan flyttas på för det ska inte bli mitt barns problem att allt inte står rätt till med den flickan. Jag skiter i vilka sjukdomar man tror att hon har, jag struntar i att hennes föräldrar är dumma i huvudet, jag struntar i alla försök och regler. HON SKA FÖRFLYTTAS!!
Så imorgon kommer det säkert ett himla långt och argt inlägg, pust.. Va trött man blir på idioti!

Nu måste jag sova så jag kommer upp till jobbet imorgon :)

//Mamilillan

- Tror du på att människor kan förändras?

//mamilillan

Va fan är det som händer!!!???

Gick förbi pressbyrån och fick syn på löpsedeln. "Stina - våldtagen framför sina klass kamrater" ..
Kollade lite närmare och fick dessutom se en liten text där det stod att det hänt under skol tid och i ett av mötes rummen.
Va i helvete är det som händer med världen? Va fan är det som händer med våra ungdomar?
Sen gick jag in på google på jobbet och inser att dessa våldtäkter är jätte vanliga, att det händer i skolor, av klass kompisar. Dessutom kom jag över en artikel där det stod att en pojke som våldtagit sin klass kamrat gick kvar i samma skola och i samma klass men att flickan varit tvungen att byta skola! Vilken jävel är det som sitter med dessa beslut ?
Va är det för idiot som byter plats på flickan men han som våldtagit har man kvar!? Det är samma sak som att ta honom i försvar, samma sak som att lyfta honom och sänka henne.
Sverige och deras förbannade jävla rätt system!

Läste sen en artikel om en flicka på 13 år som hade fått för mycket dricka i sej och legat och spytt. 2 av hennes klasskompisar börjar då våldta henne mitt bland alla de andra från klassen. Några andra från klassen skriker då ifrån och vad gör killarna då? Jo dom drar henne till en lägenhet, duschar av henne spyorna och fortsätter våldtäkten!!!!!
Och då undrar jag. Dom som skrek ifrån, vart var dom? Varför gjorde inte någon något ? Inget samtal till polisen, ingen som tog bort killarna, ingen som reagerade på att dom släpade iväg henne???

Va fan är det som händer!!! Å va i helvete är det för ett jävla system som flyttar på flickan?  Va är det för ett system som flyttar på de som blir mobbade och mobbarna får stanna ? Va är det för ett system som håller sånt här bakom ryggen. Nånting måste det finnas för oss människor att göra så att det här får ett slut, det här får inte fortsätta.
Fy fan, mår illa av bara tanken..

//Mamilillan

En halv timma tills vi slutar,en tripp till dagis och sen hem ljuva hem :)
Jag har inte tänkt att blogga nu men vill skicka en liten hälsning till Kristian ..

Du och jag har kommit så fruktansvärt långt emot vart vi stod förut och ingen är gladare än jag över relationen vi har idag.
Jag vet inte om det är du som har förändrats eller om det är jag, eller kanske ingen men att vi ser saker på ett annorlunda sätt nu. Oavsett så vill jag att du ska veta hur mycket jag bryr mej om dej och att du alltid kan ringa mej vad det än gäller !!!
Och den pappan du är idag till Nathalie är värt guld!!!

//Mamilillan

Inget bloggande igår eftersom jag och Nathalie bestämde oss för att vara kvar hos mamma över natten, himla mysigt blev det. Mamma var i sitt esse igår så det bakades bröd och bjöds på underbar mat, samt en himla massa skratt då min lillebror helt plötsligt sätter på sej röda klack skor som han trippar runt med. Tog bilder på detta som jag sätter in ikväll, ett måste ett se!
Idag däremot blir det hemgång efter dagis och en tidig kväll eftersom jag redan nu sitter och gäspar, vilket jag inte riktigt förstår mej på eftersom jag la mej jätte tidigt hos mamma. Hmm, kan vara allt man funderar på som tar ut sin rätt. 
För så är det ju att under livets gång så stöter man på hinder av olika slag, människor som tar energi,  saker som måste ordnas, tider att passa.. Så att vara pigg och alert alla dagar är omänskligt, och en sån dag har jag idag.
Men imorgon ska det nog vara bättre :)

Dags att jobba :)

//Mamilillan

Bara tänkte..

Pengar är viktigt, pengar behövs. Men om man har ett låg avlönad jobb, är man mindre värd då? Om man har ett jobb, vilket som helst så är väl det bättre än inget jobb alls?
Det viktiga måste ju ändå vara att man trivs, att man mår bra, att äns prioriteringar matchar med det jobb man har.
Som med mitt jobb. Jag jobbar med helt underbara människor, det är en otrolig stämning och jag har en chef värd guld. Men det absolut viktigaste är tiden jag får med mitt barn. Det här jobbet innebär att jag kan lämna min dotter i bra tid och att jag kan hämta henne i tid så att vi hinner umgås, jag hinner spendera tid med mitt barn, jag hinner att vara en mamma. Det Nathalie kommer att minnas sen är inte pengarna som kom in, mobil telefoner eller märkes kläder. Hon kommer minnas att hon hade allt hon behövde men speciellt att hon hade sin mamma. Att hennes mamma var närvarande. Det är vad jag prioriterar, inte hur mycket pengar som kommer in. Sen klarar vi oss mer än väl så det är inget jag klagar över heller :)
Jag vet ju hur det kändes med min mamma. Hon jobbade, jag och mina syskon hade allt vi behövde och saknade aldrig något. Men hon jobbade så pass att hon kunde vara närvarande hos oss också, jobb och så i all ära men hon prioriterade mamma rollen och det är bättre än något annat hon nånsin kunde ge oss.

Så pengar, ja det har en stor betydelse men det är inte det viktiga. Vilket jobb du än har, var stolt! Innebär det att du mår bra och att du kan vara närvarande för dina barn så spelar det andra ingen roll.
Det jag säger nu låter ju logiskt och ganska självklart men för vissa är det inte det. Det finns människor som lever på sina utbildningar, sina jobb, sina löner.. Men vad säger det om dej som människa? Absolut ingenting!
Jätte kul och super om du har en bra utbildning, jätte kul om du har en super lön. Men dej som människa säger det inget om vare sej du har det eller inte, du är liksom inte ditt jobb.. Du är vad du väljer att göra i livet däremot.
Finns värre människor än dom också, tro det eller ej. De som har höga löner och långa utbildningar och som dessutom rackar ner på människor som inte har det. Såna människor har inget värde i mina ögon och ingen skam i kroppen heller för den delen. Men den attityden brukar tonas ner med åldern, visheten brukar slå till och där med ångern över vad man gjort mot andra. Likt karma lagen...

Nu ska jag återgå till jobbet, platsen som ger mej utrymme att prioritera min roll som mamma :)

//mamilillan

Sitter på jobbet och försöker få i ordning en "att göra" lista, hur jag nu ska hinna allt detta är en annan femma. Att sortera och dona med räkningar igår resulterade inte i en massa suck och stön som jag hade trott utan att jag blev klarare i huvudet och fick mej en god natts sömn. Ett litet uppvaknande bara runt tre då jag kände en liten kropp krypa ner hos mej, försiktigt försiktigt så att jag inte skulle vakna la hos sitt skinn mot mitt. Och jag mös i fulla muggar, kröp lite närmare och somnade om. Troll ungen min, å nöjd var hon imorse också över bedriften att ha lyckats smita ner i mammas säng en stund. Troll unge!!!

Idag ska vi ner till mamma efter jobb och dagis för en av hennes underbara måltider, vad kan sporra mera att kämpa på jobbet än vetskapen om vad som väntar. Nämligen mammas mat!!
Har också Joshua konserten och en kräftskiva att se fram emot, och självklart en tryggare framtid om allt går som planerat :) Jag planerar och donar för fullt med saker, därav mitt "jag är trött men förbannat nöjd" !

Nu ska jag ta mej an jobbet och min lista, men skriver säkert ikväll igen om jag inte hamnar i matkoma och försvinner till imorgon.

//mamilillan

Nathalie somnade för över en timme sen och jag sitter och gapar, ganska vanligt nu att kvälls bloggen börjar just så. Nu ska jag försöka mej på att samla ihop alla så himla roliga räkningar man har och diverse papper som ska skickas lite här och var, inte alls vad jag har lust med ikväll. Att jag knappt sovit har tagit ut sin rätt nu för jag känner mej totalt hjärndöd, som om allting går i slow motion för mej. Måtte jag somna tidigt ikväll så att den här tröttheten inte sitter kvar imorgon..

Nathalie ska till sin pappa i helgen som kommer och gissa om jag ska sova i tre dagar i sträck. Jag har planerat så som att jag ska ligga i sängen med Laz stora tröjor, en massa gott gott jag egentligen inte ska äta, ett glas vin och glo på tv´n. Det är bokstavligen mina planer för helgen, nånting annat som föreslås kommer jag snällt men bestämt säga nej till för jag behöver tid att bara existera och tid att samla krafter och energi. Det är en vecka efter den helgen också :)

Trött men förbannat nöjd, en ganska mysig kombination..

//Mamilillan

Vaken halva natten men flög upp ur sängen imorse. Sex imorse stod jag och tömde akvariumet, sprang som en galning mellan badrummet och vardagsrummet med vattenkanor och gjorde mitt allra yttersta för att inte väcka liten.
Att jag är piggare är en sak men detta är inte jag, sex på morgonen!! Nathalie vaknade också av sej själv, hörde ett fnitter ifrån hennes rum och där låg bus ungen lycklig som få halv sju på morgonen.
Upp på cykeln och "Avfäääärd" som Nathalie skriker, åter igen från disney. Känns som om det är vi tre som lever ihop, jag, Nattan och disney. Men hellre det än annat, finns så mycket skräp barn kan ta till nu för tiden så disney känns ganska ofarligt.

I mitt spring imorse så kom jag å tänka på en sak. Som vuxen väljer man sin egen väg, man väljer själv vart man står i olika frågor och avgör själv på vilken sida man står. Det är det fina med att vara vuxen, alla valmöjligheter och friheten man har. (Visst är det tufft också!!) Som vuxen får man stå för det man gör, i både gott och ont. Man får ta konsekvenserna för det man gör, i både gott och ont.
Men dit jag vill komma.. Trots att man är vuxen så tror sej människor ändå ha en viss rätt över att styra och ställa i äns val och i äns sätt att leva. Jag välkomnar åsikter och råd men inte direktiv för det sköter jag alldeles på egen hand gällande mej själv och mitt barn. Jag välkomnar stöd och hjälp, välkomnar kärlek och värme men inte rapakalja om vad som är rätt och fel. För det älskade människor avgör jag själv vad jag tycker är rätt och fel.
Jag är vuxen och har därför frihet att VÄLJA precis så som jag känner är rätt för mej.
Men bara för att jag har frihet att välja själv så betyder inte det att jag väljer något som gör illa en annan människa, jag väljer inte något som sårar någon annan. Ibland krockar man, det kommer man inte ifrån. Men det är ju ingenting jag väljer och något jag helst undviker. det ultimata måste ju vara att alla är glada och nöjda, sinnesjukt med "det är på mitt sätt eller inget sätt". Att utgå från sej själv ska man göra, men man kan göra det på ett bra sätt. Man behöver inte göra det på ett sätt som skadar, det tycker jag är fel.
Ja men ni fattar hoppas jag, själva poängen med detta.

Nu ska jag ringa min älskade mamma och skicka en bamse kram genom telefonen, finns ingen bättre människa att ringa på lunchen. Du har varit otrolig för oss alla mamma !!!

//Mamilillan

Lördagen igår vart precis lika go som jag hade velat :D
Hos mamma mötes jag av en glad liten troll unge och en fräsh liten mormor, mina absolut bästa människor på denna jord. Det är något speciellt med Nathalie och mamma, bara synen av dom får mej att vilja "spricka ut i sång".
Många känner nog så för sin mamma och sina barn, men detta är så mäktigt för styrkan som sitter i oss tre är inte likt något annat. Eftersom Nathalie var på gården med sin nyfunna vän Claudia så passade jag och mamma på att fika och bubbla innan vi skulle gå. Därav att mitt "jag älskar dej mamma" kom på bloggen igår. Det är alltid lika intressant att lyssna på mamma, att höra hennes visioner och mål, hennes teorier om saker och ting. När jag gick därifrån igår så kom den där känslan av hur stolt jag är över henne. Som mamma är hon otrolig, det finns ingenting jag, Danne eller Jesper nånsin har saknat, det finns ingenting hon inte har gjort för oss. Hon har kämpat emot så mycket elände och idioti att jag knappt förstår hur hon kan stå på fötterna, men det gör hon och hon är starkare än de flesta. Det jag beundrar mest i henne är att trots elände utanför, trots förutsättningarna som fanns så har hon varit den absolut bästa mamman för oss barn. Jag älskar dej mamma och den styrka du besitter är utöver något annat, jag är så stolt över dej!

Sen vart det att gå till Angelica för att grilla, och gissa om hon blev glad över att se Nathalie :) Min lilla charmör har tagit plats i många hjärtan under sina fyra år. Laz mamma hade slängt in lite grekiskt i grillningen och glad var jag, grekisk mat med all den feta osten, tsatzikin, mmm..
Både jag, Laz, Krille och Angelica möttes av matkoman som jag levt i under tre dagar nu, Nathalie var dock inte lika förtjust i maten vilket inte förvänade mej. Grekisk mat har en speciel smak och att barn har svårt att ta sej an den, ja va kan man säga? Barn är barn, inga soldater. Är det så att hon inte gillar maten med förutsättning att hon har smakat först så tänker inte jag ställa till med något, för precis lika naturligt att jag inte gilla vissa saker så är det lika naturligt för henne.
Men tack snälla Angelica för den goda middan, den satt lika bra som alltid :)

Jag och Nathalie kom hem ganska sent igår, dels för middan men också för att bussarna inte gick som dom skulle så fick ta en ömväg på säkert 30 minuter. Väl hemma så passade vi på att rensa hennes garderob eftersom vi ändå kunde sova ut dagen efter. Nathalie var helt uppspelt och nästintill galen eftersom varje plagg som kom farande verkade hon ha glömt att hon hade, det skulle prövas och dansas i innan det skulle vikas in i garderoben igen. Nathalie har dessutom väldigt väldigt mycket kläder så ni kan ju tänka er tiden det tog.. Men jag behöll lugnet och tog det som det kom, å det resulterade i att vi hade det super mysigt vi två.
Nån vidare sömn fick jag inte i natt, inte på grund av mitt lilla troll men en viss någon knackade på 2 inatt .. Hmm..

Idag ska vi träffa Kristian och fika, nån plaskis blir det inte eftersom det är rena orkanen ute. Men mycket kläder och ut i parken ska jag se till att det blir, för ut ska vi :)
Nu sitter hon och kollar på disney, äter en sen frukost och synen av henne när hon små skrattar och kisar med ögonen som hon alltid gör, gör min morgon..
En lika bra söndag som våran lördag blir att sträva efter :)

//Mamilillan