Morsdag, grattis alla :)
Hela familjen snurr-panna är hemma hos mamma och försöker få igång grillen (vilket total jävlas!!!) Mannen min hade på en hel del tändväska och en jävla massa eld innan vi fick fart på den så i natt nån gång är det väl klart ;)
Det här är så typiskt våran familj men man kan inget annat göra än att skratta sig blå för visst är det komiskt. Den som sett " Vi hade väl iallafall tur med vädret" känner min släkt, det är sååå vi !

Nu ropas det från nedervåningen, har grillen släkts igen ? ;) Hmm..
Om helgen får det skrivas senare och jag har en himla massa åsikter jag tänker kasta ur mej dessutom. Härligt det här med bloggar :)

//Mamilillan

Min urusla dag jag hade i onsdags är över och jag känner mej bättre till mods, den pissiga sitautionen jag befinner mej i däremot är inte överstökad men jag fortsätter att kämpa. Va kan man annars göra?
Jag har stöd och kraft i mina vänner och som jag skrivit så många gånger innan så tackar jag gud för alla dessa underbara små varelser jag har i mitt liv.
Det är så här antar jag, livet.. Det kan inte alltid rulla på och allt kan inte vara rosenrött jämt, sen skulle jag självklart föredra lite normalare problem än dom jag haft men shit happen´s liksom och nu får jag bita i det sura äpplet.
Finns ett ordsråk, minns inte riktigt hur det går men har nånting att göra med att "det finns en morgon dag". Den är ganska skön att ha i huvudet tuffa dagar !
Jag skulle kunna skriva arga inlägg idag också om hur jag faktiskt inte förtjänar motgångar just nu men jag tänker strunta i det, försöka vara positiv och vara säker på att saker löser sej till det bättre. Och jag det bra ändå, en frisk och glad liten unge, en underbar man (som jag dock vill strypa vissa dar!), äkta och raka vänner, tak över huvudet och en familj bättre än bäst. Det är inte många som har den turen heller..

På söndag ska familjen till mamma och grilla och fira mors dag :)
Självklart ska det bli super kul och om någon ska firas så är det min mamma, en större kämpe får man leta efter. Hennes livshistoria är inget jag kan lägga ut i min blogg men jag kan svära på allt när jag säger att denna människa borde vinna ett pris för alla motgångar hon tagit sej igenom, för allt hon gjort för mej och mina syskon och för den styrka hon besitter idag.
Annars angående mors dag är jag väldigt kristisk och om jag skulle få bestämma så ska den dan ut ur kalendern!
Det finns barn som inte har någon mamma, barn som bor på barnhem, barn som av olika anledningar inte kan fira den dan. Och tänk dom barn som har en missbrukare till mamma, som kommer hem efter skolan till någon som ligger full i soffan varje dag. Tänker nån på dessa barn den här dagen?
Denna dag gör mer skada än vad den gör gott så bort med den! Sen tycker jag också att en mamma ska visas uppskattning över lag, det ska väl inte behöva finnas en speciell dag för det? Sunt förnuft är väl att älska och uppskatta sin förälder alla dagar på året?
Vem kom på den här dagen egentligen, någon som vet?
Ska försöka ta mej ut till momas grav på lördag tänkte jag, lägga blommor och dona lite. Hon är ju mamma hon med och trots att hon varit borta i sex år nu så ser jag ingen anledning till att hon inte ska visas lite omtanke hon men.
Min moma, finns ingen som henne! :)

Nu ska jag hem till mamma, gråta över alla räkningar och sen blir det att fira älsklingen som fyller år idag!
Min kära överaskning till honom var att väcka honom för skjuts till dagis, va rå man kan vara ;)
Nathalie ska sova hos moma vilket krävdes två resväskor, hon ska ju ha med halva sitt rum varje gång hon ska dit! Unge..

//mamilillan

Sista månaderna har jag bloggat rätt mycket om min väg framåt, om vägen ut ur ett inre kaos som jag levt med väldigt länge. Och jag håller fortfarande på att om man ändrar inställning till livet så går saker å ting så mycket lättare och man hittar kraft från oanade håll, lite som karma lagen. Gör man bra, får man bra. Det är ett logiskt tänkande..
Men igår eftermiddag kände jag mest för att ta alla dessa ordspråk och min ändrade inställning och stoppa upp nånstans, ett telefon samtal och jag kunde känna i varje del av mej hur jag bara ville lägga mej ner och dö.
Självklart skulle jag aldrig gå och ta livet av mej, men fan va vissa dagar är svåra att handskas med..
Nånting som verkligen ändrats hos mej är min medvetenhet om både mej som person, mitt liv och saker runt om. Och sen det ändrades, att jag vaknade till så har jag gjort mitt yttersta för att städa upp röran jag lämnat efter mej, lägga fokus rätt och att verkligen ordna upp till det bättre. Jag har blivit starkare och mått otroligt bra i att rensa bort dumheter från mej och Nathalie. Men det är just det här jag blir så less på..
Nu när jag äntligen har kommit till insikt och gör mitt allra bästa och faktiskt det rätta så kommer ett bakslag, och ett kraftigt sådant. Varför ? Vad i helvete har jag gjort för att förtjäna ett bakslag när jag kämpar mej blå för att det ska bli rätt och riktigt?
Jag förstår faktiskt inte hur gud nu tänker om det finns nån sån?

Vad detta bakslag är tänker jag inte skriva ut på nätet då det är andra människor inblandade, och jag skulle aldrig någonsin sitta och skriva om andra och andras liv. Det är kränkande och mer omoget än något annat, och dessutom en risk då det går att anmälas! jag är tillräckligt vaken för att inse såna saker, trist att andra inte är.
Jag fick en kommentar för ett tag sen om ungefär samma sak, en kommentar jag inte godkände då jag har en aning om vart den kom från. Den handlade mer eller mindre om varför jag inte skriver om de konflikter som finns i mitt liv, den anonyma menade på att bloggen faktiskt var en lögn eftersom jag inte skriver om såna saker.
Men mitt svar är densamma.. För att skriva om de konflikter som finns så krävs det av mej att nämna andra och jag har inte rätten att göra det, att skriva om mina åsikter är en sak men det är jävla svårt att göra det å kringgå personerna runt detta samtidigt. Dessutom så finns det något som kallas för privat, allt är inte okej att lägga ut på nätet. Och det är också upp till mej vad jag vill skriva om och inte.
Jag har en kärlek till att skriva om min dotter och hennes påhitt, om rollen som mamma och Linda, ideer, åsikter kring livet mm. Jag startade inte upp en blogg för att lägga ut saker om andra, det skulle kännas ganska meningslöst och det skulle också vara något jag skulle ångra senare i livet.
För en sak ska människor vara medvetna om som gör sådana saker, det ni skriver om går inte att ta tillbaka! Och i slutändan så förlorar ni en jävla massa, störst av allt respekten från andra människor.

Nu ska jag hämta mitt legitmation som kommit, hämta min älskade liten och spela memorie för att sen försöka lösa en ur usel sitaution. Alla dagar kan inte gå som smort men kom igen, nån smärt gräns får det tamme fan vara!

//Mamilillan

Nämen ärligt talat.. Skrev ju för nån vecka sen om hur min dotter har en väldigt påhittig ådra, och att trots att hon nog hittat på allt man kan så kommer det komma mera. Igår kom det!
Jag står i köket och gör rent Nemos (Nattans fisk) skål medan Nemo fick simma i en liten dunke i badrummet så länge och Nathalie ligger i badet och leker med vispar, kastruller och allt man egentligen kunde hämta från köks skåpen.
Varav att min dotter ropar på mej ..

- Mamma, Nemo sa till mej att han ville ligga i glaset!!!!

Jag svarar utan att tänka direkt på vad hon sa..

- Jaha, sa nemo det? Va tokig Nemo e...

När jag är klar med skålen går jag in i badrummet för att se att dunken med Nemo i är tom!!
Och vart ligger då Nemo ? .. Jo, i min tandborsts mugg!!!
Då har ungen tagit en spagetti slev, lyft upp Nemo och lagt i min mugg. Jag har aldrig någonsin sett en fisk sprattla så i panik förr, stackarn hade visseligen vatten men några cm i yta att ta sej runt.

Jag kunde inget annat göra än att ropa på Laz, skratta mej tårögd och lägga tillbaka skrajja Nemo i sin skål..
Min Nattan.. Det är hon det, en Emil i flickform :)
Men hur kan jag skälla på ungen, nemo sa ju faktiskt :)

//Mamilillan

Pratade med Minnie för ett tag sen och nej, fortfarande ingen unge. Däremot förvånar det mej inte om den kommer ut som ett skott under dagen då den gravida galningen hasar sej upp och ner för trapporna och sköter familjens tvätt, och med tanke på att dom är 4 stycken nu så kan ni ju tänka er hur mycket som ska hängas upp!
Faster igen innan imorgon eller vad tror ni?

//Mamilillan

Vaknande imorse med kläderna på och insåg att jag måste ha däckat igår kväll och sovit som en stock hela natten,
var nog mer trött än vad jag trodde.
Vi hade ju vår Nova från onsdag till torsdag och jag måste säga att vi har nog bland dom snällaste tjejerna som finns för dom har varit super goa både mot varandra och mot mej och Laz, inga problem med läggning, mat eller lekar.
Det här med att ha två barn kanske inte är rena rama dramatiken som jag föreställt mej?
Men jag tycker verkligen att det är jätte roligt att dom har kommit upp i dom åldrarna nu när dom kan sova över hos varandra och att man kan göra helt andra saker nu än innan, sommaren för dessa två kommer bli en hitt kan jag tänka mej :)

Igår åkte jag, Minnie och tjejerna till mamma och åt middag och Minnie fick det förklarat för sej att det ända för henne att göra är att vänta ut ungen, tror ni det uppskattades ? :)
Tycker så synd om stackaren, det hade varit en sak om man bara är allmänt trött på graviditeten och att det är tungt som för alla men hon måste få sov-dosar från sjukhuset för att få sömn, gå funkar knappt för att bäckenet låser sej och gud nåde om hon går utanför huset då det är tre trappor utan hiss!
Idag är hon beräknad så över tiden blir det, och det är det enda hon har pratat om att hon absolut inte ska behöva göra.
Älsklingen, det är bara att bita ihop!
Laz kom och hämtade oss sen för att komma hem, inse att han inte har sina jobbar grejer och fan allt vad det heter så jag och Nattan packade väckorna så fick han köra tillbaka oss till mamma :)
Eftersom Laz ändå inte skulle sova hemma så passar vi på att sova hos mammsen, njuta av ute platsen och morgon sällskap :)

Idag åker liten till pappa och jag och Laz ska ha en hemma kväll och bara ta det lugnt, riktigt härligt faktiskt att bara få vara. Fick en bok av mamma igår också, en anti-stress bok som jag ska försöka mej på att börja läsa.
Kommer inte ihåg vad den heter men den verkar hur bra som helst och innehåller en massa fakta om vilka nyttiga drinkar man ska dricka, hur en bra kvälls rutin ser ut, vilken sorts yoga som fungerar bäst för vilken sorts stress osv.
En bra start bok :) Tack mamma !!!

Nu ska det kollas Musse med Nattan vars astma inte är rolig idag :(
Blir att påminna Kristian om medicinen och nya doser, ack så jobbigt det kan vara..

//Mamilillan

Ska snart iväg och hämta liten men jag måste fråga en sak som jag inte kunnat släppa på några dagar nu.
De kvinnor som har slöjor som täcker precis allt, kanske att ögonen syns lite. Hur gör personal på de ställen där det krävs legitimation och såna kvinnor kommer, det är ju inte så att man ser vem det är. Vare sej på legget eller på personen.
Jag hörde den frågan här om dan och jag har bara inte kunnat släppa det, hur fan gör dom?
Man kan ju se statistiken på bloggen så jag vet att människor läser, dåliga på att kommentera och det är lite trist men jag är likadan själv. Men till saken så skulle jag tycka att det var roligt om det kunde kommenteras nu för jag är sååå nyfiken på hur detta går till..
Ibland känner man sej stiiiup men jag tror inte att många människor sitter på svaret till det här faktiskt..

Sen kanske jag ska berätta för de som följer bloggen att jobbet jag fick inte blir av :(
Iom Nattans två veckor av sjukdomar så kunde jag inte börja och eftersom inget anställningspapper hade skrivits än så var det bara att glömma. Jag mådde fruktansvärt dåligt och vart ledsen såklart eftersom det var något jag absolut ville ha och såg fram emot, men nånstans kan jag nu tro att det var meningen.
Min mamma åker inte utomlands bara så där men självklart så åkte hon precis nu, och hon är den barnvakt jag har till Nathalie. Laz fick helt plötsligt jobb varje dag när det brukar vara uppebehåll lite ditt som datt, så han kunde inte vara hemma med henne heller.
Det kan kännas så när jag tänker på det, att det var väll meningen att jag gör något annat. För vad är oddsen ?

Fick förresten min vilja att gå igenom också, så imorgon får vi hem fasters älskling som ska stanna till torsdag :)
Men ikväll blir det mys i soffan framför en bra film, och förmodligen ett kvällssamtal med syster yster.
Att få lägga sej, blunda, somna.. åh va jag längtar!

//Mamilillan

Trött som bara fanken efter en händelserik helg, och känner nu att det behövs en helg för att ta igen sej efter denna..
I lördags var jag och liten med mannen min och hans mamma på en vårmarknad och trots en himla massa folk och stökande så vart det en himla bra start på lördan :)
Nattan fick åka karuseller och rida på små ponnysar vilket min älskade dotter älskar, blir att nöja sej med såna små turer för astman tillåter ingen rid skola som varit min plan sen länge.
Nu har vi ju ändå bestämt oss för fotboll istället, himla tur att man har val möjligheter i detta land.
En massa kort blev det men självklart så hade vi fel sladd så blir att byta den och sätta in bilder, dom bästa är nog på Laz som blev upptvingad av Nattan på karusellen. Jag höll på å dö av garv då min man som är väldig stor såg ut som en jätte bland dom små :)
Små trötta som vi va bytte vi mamma och åkte över till min där det blev grillning och uppesittar kväll med ett gäng helt otroliga kvinnor och en massa vin :) Laz rymde efter middan vilket var helt förståligt då stackarn var omringad av en massa tjatter och flabb, tjejer är rätt duktiga på det..

Jag fick lära mej en massa av att sitta och lyssna på dessa 5 starka individer med 5 olika livs historier och gud vad jag fick skratta! Mest intressant var det att hamna i en disskussion som handlade om att alla kan fela och att man ska förlåta. En himla massa skiljda åsikter blev det och näst intill ett raseri utbrott från min sida, men jag höll igen vilket jag är himla glad för idag då det kunde ha skapat en himla massa drama.
Självklart kan alla fela, och självklart ska man förlåta. Det håller jag med om absolut, människan är inget annat än mänsklig. Sen vet jag att jag har felat och tagit många dåliga beslut som har upprört andra, självklart har jag behövt deras förlåtelse. MEN!
När man medvetet gör det valet att göra illa en annan människa så tycker inte jag att det är en sjävklarhet att förlåta, jag tycker att man kan ta det valet att inte behöva förlåta och sen gå vidare.
Jag kan inte sitta och lära Nathalie att om hon gör något med flit så är det okej ändå, för man ska förlåta.
Jag har människor i min krets som jag har valt att inte förlåta, och det är för att dom människorna gjort medvetna val som dom vet skulle såra mej. Det finns ingen anledning för mej att se det som en konflikt som måste lösas, jag väljer hellre att inte ha såna människor i mitt liv bara.
Det låter väl ganska logiskt?
Men alla kan inte tänka som mej och det är inget jag vill eller begär, men jag vet vart jag står iallafall och på den punkten böjer jag mej inte. Det finns saker som är oförlåtliga, och det finns en gräns för vad varje människa kan ta.

Nästa lördag då Nattan ska till Kristian blir det vin kväll hos mamma:)
Det kommer en massa intressanta människor och en gammal vän till mej som jag inte sett sen jag var gravid med Nathalie. Mari, en sån fruktansvärt mysig tjej som jag kunde skratta ihjäl mej åt. Vi var jätte nära och jag kommer ihåg att jag litade på henne så pass att jag kunde vara mej själv med henne, och under den perioden så var inte det nå vanligt för mej. Har tänkt på henne i perioder och saker har påmint mej om henne, ska bli så roligt att få träffa henne igen :)

Nu ska det ordnas med livet och allt där i men skriver mer senare i veckan och ska försöka få in bilder så snabbt som möjligt. Skönt ska det bli ikväll att få krypa upp med mannen och förmodligen somna framför en film:)

//Mamilillan

Sitter hos mamma och känner lukten komma smygande från mat lagningen på under våningen, hon är helt otrolig på att koka ihop rena rama lyx middagar. Jag har försökt mej på att kopiera hennes recept men det spelar ingen roll hur jag än vrider och vänder på det så blir det inte som hennes mat. Klurigt det där, hur mammas mat alltid smakar bättre än andras. Undrar om Nathalie kommer känna så för min mat, knapast troligt hehe. Men man kan alltid hoppas ..

Och nu, hör och häpna..
När jag var hos Lotta så fick jag inspiration till att ta upp yogan igen och det som inte är så typiskt mej är att fullfölja mina planer, men det har jag faktiskt lyckats göra den här gången! :D Faktiskt riktigt stolt över mej själv, om man får säga så utan att låta egen kär. Så nu ett par gånger i veckan ger jag mej själv en timme som är för mej, och bara mej!
Ingen telefon, ingen tv, Nattan och Laz får vänta om det inte är alldeles akut och knackar det på dörren får dom gott gå och komma tillbaka senare. Min timme, bara för mej :)
Och jag kan säga att yoga tillhör INTE den kategorin där man kan säga " det är precis som att lära sej cykla, det sitter i".
Yoga satt i ryggmärgen på mej förut och jag hade inga problem alls med att hålla balansen, sköta andningen och hitta mitt fokus. Nu fick jag kämpa mej blå för att inte ramla omkull, andningen var som om jag sprungit maraton och jag var död efter 50 minuter!!!
Men jag har gett mej fan på att bli lika duktig som förut och vet att bara man har viljan så kan man..

//Mamilillan

Om 27 korta dagar så fyller jag 25 år.. 25 jävla år !
När jag var yngre så hade jag en föreställning av hur det skulle vara när jag var 25, hur livet skulle se ut och allt runt om.
Dröm jobbet, det perfekta förhållandet, att vara hälsan själv, huset, vovven, bilen... Allt det jag såg i tidningar och på tv´n skulle jag ha, allt det jag läste om skulle vara mitt liv. Och jag hade nån slags tro om att man skulle vara klar med sej själv, ha basen lagd till vad framtiden än må föra med sej.
Jag kan ju säga att jag har kommit bra långt sista tiden med tanke på vart jag var förra året men jag har fortfarande långt kvar, och med facit i hand så har jag numera realistiska planer och för första gången mina planer.
Jag var ju tvungen att sätta mej ner och verkligen börja från början med mej själv, lära känna den jag var och komma unnefunn med vad jag ville. Så långt har jag kommit nu och nu är det dags att börja kämpa sej fram för att nå målet.
Det var inte självkännedom eller rannsakan jag såg när jag tänkte på "25" men jag är himla glad ändå för där jag är idag i jämförelse med vart jag kunde varit ,för att jag fortsätter att färdas framåt, och jag blir starkare i mej själv och i vad jag vill för varje dag.
Det tog dit att krypa ur mitt skal men ut kom jag :)

Så 25.. En dotter på snart 4 ..
Nu läggs fokus på trivsamt arbete och en flytt, efter det kommer annat ;)
Försöker bearbeta Laz till att vi ska snoka lite på hem runt om där syster yster bor, tror verkligen att det skulle gynna oss allehopa. Dessutom föll jag pladask för vissa områden när jag var där, som om en annan värld öppnade sej för mej och jag kunde se nya möjligheter och öppningar. Jag blir sån där av platser, lyrisk..
Det bästa av allt är att snart har vi bil så ursäkten om avstånd kommer då strykas och då finns det inte så mycket mer han kan säga ;)
Och gör han det kan jag alltid bussa min syster på honom, har för mej att Lotta kan ha ett jävligt temprament hon också:)

Nu ska det bubblas med mamma som kommit hem från USA, kärleken är hemma:)
Och nästa vecka gott folk så blir jag faster igen (förhoppningsvis) då Jimmy, Minnie, Nova och Alicias lilla Kian kommer:)

//mamilillan

Vissa mornar kan vara helt underbara och jag hade en sån idag, tack vare mina charmtroll hemma.
Laz och Nattan vaknade båda två med humöret uppe, glada och härliga och förstörde helt mina planer på att behöva stressa mej igenom allt som ska hinnas innan dagis.
Såna mornar brukar följa med resten av dagen och än sitter den i.. Tack tack mina älsklingar!

                                                                        

Och nu till min påhittiga dotter..
I söndags efter att ha hämtat liten så upptäckte jag och Laz märken på hennes kinder, vilket under några timmar blossade upp rejält och in till läkaren blev det.. igen!
Då har hon fått en allergi chock av nått vi inte vet än men det ordnade sig bra med tabletter och sömn så på måndag morgon var det som bortblåst.
På kvällen pratade jag med Minnie i telefonen och vi konstaterade att nu fanns det inget kvar för ungen att hitta på, nu under en två veckor hade allt som kan hända hänt..Astma, öron inflamation, allergi chock och gud vet allt.
MEN VAD HÄNDER DÅ!!!!
Måndag förmiddag går ungen in på toaletten, låser innefrån och en skruv går sönder.. Så japp, inlåst blev hon!
Jag fick självklart panik när jag upptäckte att dörren inte gick att få upp på något sätt, så tittar jag in genom luft hållet nere vid dörren. Va gör hon då!? Jo hon klättrar!!!!
Paniken i mig går inte att förklara så blev akut samtal till 112 och 45 minuter senare fick vi ut råttan!
Nathalie Nathalie, den som har träffat mitt barn förstår precis vad jag menar när jag säger att det här är så typiskt henne!
Hon har aldrig varit ett "jobbigt" eller "svårt" barn men aktiv är hon min dotter, och påhittig som bara den :)
Trots att jag kommer ringa Minnie sen och ännu en gång konstatera att näää nu finns det inge mer för henne att koka ihop, iallafall på ett tag så kan jag lova att jo då, nått finns det alltid och visst kommer det att komma! :D

//mamilillan

Jag har turen som har människor i min närhet som jag bryr mej och som bryr sej om mej och min dotter, som engagerar sig i våra liv och som är delaktiga i vad som händer angående Nathalie.
Jag har också en himla tur som har en mamma som älskar att umgås med sitt barnbarn, en mormor som tycker om att dona och ordna när vi kommer och hälsar på, jag har turen som har en moster som tycker om att hjälpa till och finnas till hands, en moster vi älskar mer än ooooj så mycket, jag har turen som har en syster som bor så pass att vi kan hälsa på och som blir som semester för Nathalie då det inte finns bilar utan grönt, gungan, studsmattan...
Jag har vänner som finns kring oss dagligen och som delar skratt och tårar med oss som familj.
Jag har en himla tur med människorna runt oss, och vi är lyckligt lottade som har en massa händer att hålla i.
Det är vad vi är, lyckligt lottade..

Det finns dom som ser det på helt andra sätt..
Att har man hjälp kring sej, människor, värme och stöd på olika sätt så är man bortskämd.
Att om man tar emot hjälp från någon så kan man inte ta hand om sitt barn, eller så låter man någon annan göra det.
Det låter som en skämt i mina öron, det är att vara lyckligt lottad och ha ett rikt liv. INTE att vara bortskämd..
Jag undrar vad som pågår i människors huvuden som tänker på det sättet, vad är det som har hänt som har skadat deras innersta så hårt att dom inte kan förmå sej till att ta emot hjälp.
Visste ni att kunna ta emot hjälp från någon, be om hjälp eller stöd, det är att vara stark. Att hela tiden ha en gard uppe, inte kunna erkänna att man själv nångång behöver hjälp eller äns att man är trött som förälder. Det kommer sluka er levande att fortsätta på det sättet, och den som drabbas i slutändan är barnet.
Har ni tänkt på det?

Det jag ville komma fram till iallafall är att det är en himla skillnad på att vara lyckligt lottad och att vara bortskämd,
så innan man kastar runt sån fakta om någon annan människa så tänk till lite..

//Mamilillan

Ännu en helg avklarad och om några timmar kommer liten hem, saknat henne mer än vanligt dom här dagarna.
Jag och Kristian var och träffade en astma läkare i förra veckan och det visade sej att hon inte har förkylnings astma utan permanent astma, så det blev att införa en inhalator och mediciner i våran vardag.
Och det chockade mej inte heller att det visade sej att ungen hade öron inflammation utöver detta, jävla råtta!
Men hon är så duktig Nathalie, hon håller inhalatorn själv och sköter det bättre än förväntat. Hon fick ju en attack hos min syster och där fick vi i princip tvångs hålla henne för att hon skulle få i sig astma medicinen, men nu går det hur bra som helst. Mycket är för att någon väldigt smart människa har kommit på ideen att inhalatorer för barn ska vara formade som en anka, så Nathalie tar det lite som en maskerad när det är medicin dags :)
Tack snälla du som kom på den ideen, du har räddat mina dagar!!!
Annars mår hon super mitt hjärta, varit med pappa och syrran hela helgen så hon fått leka av sej. Stackarn har ju varit hemma alldeles för länge med mej eftersom hon varit sjuk så hon behövde få komma ifrån ett tag.

Igår fyllde min älskade Mallan 25 år, tiden bara flyger förbi.. Jag kommer ihåg när vi sprang omkring som barn, och nu har vi våra egna. Grattis mitt hjärta, nu är det bara 5 år till 30!!! Dödens ålder!!!
Jag har ju fortfarande min härliga förkylning kvar och som nu sitter i hjärnan på mej som en slem propp så jag kunde inte åka dit i risk att smitta Emilia men vi får ta igen det senare.. En middag och fira oss båda två tycker jag låter som en super idee!

Hmm va mer.. Jag och Laz har grillat med Minnie, Jimmy, Nova och bihanget (Minnies bror ;) ).. och jo, på min balkong!
Jag har nämligen en super rolig moster som hittade en lime grön liten grill som passar perfekt där ute, tror att det är olagligt att grilla på balkonger men den lilla kan omöjligt räknas ;)
Nova som jag älskar som min egen hade så kul hos faster, Nattas rum var ju tillgängligt till att göra precis vad hon ville med eftersom Nattan var hos Kristian så oh my lord va det såg ut när hon var klar! Men kul hade hon :)
Måste försöka planera in en dag att ha henne för tiden bara flyger förbi och det blir liksom aldrig av, skärpning..

Mer mer ??
Idag ska det grillas med Kambiz och Vicki, härligt med sommaren :)
Hoppas Vicki kan lite bilder för det var länge sen jag satte in något, och ni måste ju se hur stor min liten blivit. Helst sjukt hur hon på några månader har växt i raket fart och hennes språk har utvecklats nå kolossalt sista tiden.
Börjar gå upp för mej hur jag faktiskt har ett dagis barn och ingen bebis länge, vart tog tiden vägen?

//Mamilillan

Helgen, firandet och åkandet är över och jag är slut som artist!
Min älskade liten som verkar besitta en kropp som älskar sjukdomar är omöjlig att få frisk. I tisdas förra veckan var det diarre på hög nivå, sen kom kräkandet på onsdan.. Lyckligtvis piggnade hon till och det blev avfärd till syster yster under valborg. Men vi hann inte mer än att komma hem i söndas så kom febern, förkylningen, hostan och astman tog fart på riktigt. Så vakna nätter och förbrukning av extra batterierna man har som mamma, så ser min vardag ut för tillfället..

Men i mitten av detta elände så var vi hos syster yster under valborgs helgen och både jag och Natta åkte hem nöjda och belåtna. Har för mej att Lotta tog lite kort i allt yrslande med barn, mat och människor så ska be henne maila över :)
Innan jag åkte dit så hade jag en bild i huvudet om att jag och Lotta skulle sitta i timmar och prata om åren som gått, säkert gråta en del och skratta en massa. Att vi skulle prata oss klokare på varför saker å ting blivit som dom blivit, men jag hade fel och så helgen blev istället är jag glad över.
För trots att vi inte pratat på evigheter eller setts på hur länge som helst så kom jag dit och det föll sej naturligt på nån minut att det var en helt vanlig helg då jag åkte för umgås med syrran lite. Inte mer eller mindre än så, och fullständigt normalt. Precis som jag vill att det ska vara.. Natta föll pladask för Bella vilket jag hade räknat med innan vi åkte, kusinerna Ek har väldigt lika personligheter nämligen. Envisa som få, tjuriga som bara flickor kan vara och med en vilja hård som sten :)
Så hon var upptagen hela helgen och jag hade tur om jag fick nån minut hit och dit för att checka läget :)
Ska planera in nån helg snart igen så att det inte går för lång tid mellan gångerna, nu när syster yster är tillbaka tänker jag inte släppa det. Älskar dej Lotta-Potta :)

Imorgon åker mamma och lillebrollan till USA, fan va jag vill me!

//Mamilillan