Igår släppte jag allt som snurrade omkring i huvudet och träffade luleå-Mia och hennes Jonas för en tur i centrum och nån öl på våran lilla favvo krog. Det blev några timmar av gott skratt då vi kom in på gamla tider och alla tokigheter vi hittat på, stackars Jonas var nog i chock över att höra sin Mias förflutna.
Väl hemma kastade jag kläderna på golvet och somnade inom ett par minuter, inte alls van att vara ute och svira och det kändes i både huvud och kropp. Förut kunde vi ändå "festa" hos nån kompis eller ta en öl på freddys men iom att Nattan inte haft sina helger hos pappa på ett tag så har det bytts ut med disney filmer och tidiga kvällar.

Idag ska jag ha en sån där slappar dag, ingen matlagning eller städning. Jag ska enbart sitta i min soffa, zappa på kanalerna eller blippa på datan. Risken för 100 blogg inlägg idag känns stor ..
Ska ta och ringa min älskling snart också som förmodligen är alldeles för upptagen för att prata, att vara med moma och moster Putta brukar nämligen vara höjdpunkten då saker alltid händer. Vet själv när jag var liten, dom två tillsammans innebar en massa bus och skojigheter. Känns kul att dom två är samma gamla fortfarande så att Nattan får uppleva det hon med :)

Från en sak till en annan.. Jag tycker att det är fascinerande hur vissa människor orkar att hela tiden behöva hävda sej.
Att hela tiden veta allt, kunna allt, vara den som syns, vara den som hörs. Blir såna människor aldrig trötta? Jag skulle vara utmattad.. Det roligaste är när dessa människor inte får gensvar, hur deras beteende går över till desperation.
Det fanns sånt i min närhet också, alla har nog en sån i krokarna men jag valde att total ignorera dumheter. För det är allt vad det är, dumheter.. Ger man dessa människor lill fingret så tar dom hela handen och jag tänker inte skänka minsta lilla till att bidra till att dom fortsätter. Dom jag syftar på ligger nu i det skedet som jag beskrev är ren desperation, då man gör allt man bara kan för att få gensvar. Men eftersom jag skiter i det, koncentrerar mej på mitt så undrar jag vad som händer med denna stackare sen. Dom som lagt så mycket tid på att få en reaktion av mej och så får dom ingen.
Aa, det är nog ingen som vet...
Gud vilket arrogant litet inlägg, men syftet var inte detta eftersom jag inte är en arrogant person. Syftet var mera att ni som läser detta inlägg, har ni såna människor i eran närhet så blockera dom på alla sätt ni kan för det är inte värt att lägga energi på.
Varför ha människor i sitt liv som bara ser sej själva? Och en sån egoism som finns i dessa människor som bara hör sej själva är inget att kalla vän, familj eller vad man nu har lagt dom i för kategori.


Ha en super bra dag, det ska jag och soffan ha :)

//Mamilillan

Nu hade jag behövt min mormor..
En jag älskar går igenom en livs kris och jag som närstående känner mej så hjälplös, så fruktansvärt hjälplös. Ingenting jag säger eller gör hjälper, jag kan inte vrida tiden tillbaka eller ställa saker till rätta, jag kan inte skämta bort det som gör ont eller riva upp det onda så att det kan bearbetas. Jag står och trampar och kan ingenting göra än att se på, stå på sidan och vara tyst. Det är en kamp för mej med som älskar så innerligt och vill så mycket, att inse att jag inte kan göra nånting är svårare än något annat jag gjort.
Jag får råd från vänner och familj, stöd i hur jag kan vara till hjälp men det känns så fel. Att bara stå där, jag fixar inte det.
Jag kan inte se en människa tyna bort, världens finaste hjärta vara så sorgset..
Jag är bered att göra vad som helst, bara jag vet att det hjälper..

Känns som deja vu när farfar dog och jag såg pappa, hur han försvann in i sej själv. Gud fanns på hans sida och han kom tillbaka, han klarade sej ur sorgen och kom ut som en starkare människa. Jag är så rädd att det slår fel nu och att den jag älskar försvinner, att människan värd allt i världen förändras till någon annan.
Jag vill ha dej som du är, alla dina sidor, dina bra och dina dåliga, jag vill aldrig leva utan dom.. Inte för en dag, inte för alla pengar i världen. Kom tillbaka..

//mamilillan

Imorse åkte liten på sin efterlängtade semester, bråttom hade hon att komma iväg och det absolut viktigaste var fiske tröjan. Min älskling fick nämligen en sverige tröja igår av moster Putta och på något vis så tolkade Nathalie det som att det vore en fiske tröja, barn och deras ideer. Men det var hennes stora bekymmer, att verkligen försäkra sej om att mamma inte hade glömt den. Astma medeciner, kläder och sin bebis var det liksom inte så noga med men just tröjan!
När jag tror att jag inte kan bli kärare i ungen än vad jag redan är så gör hon nått sånt här och den oändliga kärleken mellan oss bara växer.
Men trots att jag redan nu saknar henne och har lust att slänga mej på telefonen för att kolla läget så ska det bli skönt att få ensam tid med Laz och få rå om mej själv. Satt och funderade ut vad jag absolut inte får missa under mina barn lediga dagar och listan blev så lång att jag var tvungen att helt tänka om. Så nu blir det att prioritera att endast göra det jag känner för och allt annat får vänta.
Det har varit många förändringar sista tiden och saker har tagit på krafterna så jag behöver några dagar att ta igen mej, några dagar att ta hand om älsklingen min och ge honom tid. Utan att behöva gå in på detaljer så kommer dessa dagar väldigt lämpligt.

Handlingen på willys gjorde jag och Mallan klart imorse och fan va skönt det är att ha överstökat! I min tanke på ett hem så ligger några saker jätte viktigt, varför det blivit så vet jag inte men har nog att göra med hur jag växte upp.
En hemtelefon, en full frys och kyl , en bäddad säng och foton. Mamma hade det alltid så, och har jag det så känns det som hemma, som om jag kan andas. Hjärnan och psyket har sina mysko sätt att funka på men jag är tacksam över att ha detta som "måsten" och inte annat tok. Finns en del skumma hem, många hem med barn i som inte alls är fungerande. Känner för alla dessa utsatta barn, och jag tycker att föräldrar borde testas innan man skaffar barn! Vill man köra bil kostar det multum och det ska genomgås tester på olika nivåer och det tar tid. Men att skaffa barn får vem fan som helst, inga koller där inte. Sveriges rätt system är åt helvete, inget som talar för alla dessa små barn som far illa.
Nu kommer jag in på ett ämne som jag kan skriva om i timmar så lika bra att avsluta.

Ska försöka hinna med att gosa med älsklingen nu som tänker dumpa mej för en polare, morr..

//Mamilillan

Veckan som varit har minst sagt varit händelserik och bloggen har gott fått vänta, men nu har jag all tid i världen att uppdatera :)
Cellprovet som jag fasade efter Malins roliga lilla skämt om hur ont det skulle göra gick hur bra som helst så nu återstår bara väntan på prov svaret. Och det är minst lika jobbigt, men jag håller tummarna.
Utvecklingssamtalet var över all förväntan då det bara fanns jätte fina saker att säga om min liten, hon har utvecklats nå kolosalt sista halv året och språket ligger långt över hennes ålder. Hon är duktig min tjej :)
Studie vägledningen gick också bra och nu känner jag mej säker på vad som komma skall och jag har ordning på vad som förväntas av mej, så det är att vänta där med om jag kommit in eller inte.
Mötet inför terapin var ju också, och jag fick all information jag behövde. Så 5 september börjar jag och jag ser fram emot resan jag kommer ge mej in i, det är rätt sorts hjälp så jag vet att det kommer att ge mej massor.
Får förkorta allt som varit för den här veckan känns som om den hållt på i månader..
Midsommar var ju förra helgen och den var precis som en midsommar ska vara :)

Ska äta med familjen nu så skriver om våran underbara midsommar om ett litet tag :)

//Mamilillan

Varit och kollat på ytterligare ett jobb tidigare idag och föll pladask redan vid entren. Inuti detta gigantiska hus var det inrett precis som jag har inrett mitt hem (i huvudet!). Sen att chefen på detta ställe var bland det trevligaste jag träffat gjorde ju inte saken värre liksom och nu hoppas jag så att hjärnan blöder. Imorgon skulle dom ringa fall man gått vidare så ingen, absolut ingen får ringa min mobil imorgon! Men skulle det vara så att någon annan får platsen gäller det att tänka positivt, vägrar komma in i en dyster period igen nu när jag är så på topp. Får ge mej själv beröm som faktiskt skrev en cv som plockades ut av 380 stycken, min och 9 andras :)

Imorgon blir det av att åka till syster yster över helgen och nog att jag tycker super mycket om hennes man så är jag lite halv glad att han ska iväg med jobbet så att jag får henne alldeles för mej själv :)
Lotta har dessutom gjort en jätte bedrift (heter det så?) den här veckan och det finns inte ord för hur stolt jag är över henne, det hon gjorde krävde en jävla massa mod och styrka och hon gjorde det dessutom galant.
Världens största bamse kram kommer du få imorgon :)

Nu ska det mötas upp med Mallan för att bubblas lite och för att hämta tjejerna på dagis. Myskväll ikväll med familjen,
och att lägga sej i tid..

//Mamilillan

Har varit en period av bakslag, mindre sammanbrott och en del skrikande från mitt håll men jag kan nu glatt meddela att den perioden är över och jag är gamla vanliga Linda igen :) Nu är jag tillbaka i vad jag påbörjade i början på året, att ta tillbaka kontrollen över mitt liv och på saker runt om. Vaknade imorse och hade den där speciella känslan av att saker löser sej och att jag kan andas ut igen, perioden av att vilja ge upp var över. Nu är det nya tag som gäller !
Men ur det onda kommer det alltid något gott säger dom så jag är säker på att den här "piss" perioden gav mej nånting jag har användning av senare.
Mitt mående har har alltid pendlat upp och ner men nu när jag är äldre känner jag att jag har mer kontroll på det och att jag är medveten om det hjälper jätte mycket. Sen tror jag inte att man ska lägga ner så mycket energi på det för i princip så är det samma lika för alla, alla har perioder, alla har sina dagar.. Varför skulle det vara annorlunda för mej ?
Sen att jag kanske har lite mer låga perioder än normalt har sina orsaker, men det tar jag ju tag i iom terapin. Så en klapp på axeln till mej för hur långt jag har kommit i min medvetenhet om min egen verklighet.  :)

//Mamilillan

Fikat igår blev ur mysigt och alldeles så där lagom, och nu känner jag att min 25 års dag är färdig firad. Det absolut bästa med gårdagen måste vara att nykomligen i gruppen var med och firade, nog för att Kian sov mesta dels av tiden men lite hann faster gosa. Det var en riktigt konstig känsla att ha någon så där liten i famnen, sist måste ha varit när Emilia kom och jag menar det är 2 år sen snart. Att han har legat i Minnies mage är ännu konstigare, trots att jag har en egen liten så förstår jag mej inte alls på det där. Dom ligger liksom i äns kropp!!! En hel människa med armar, ben, näsa.. Jag kan inte greppa det alls, hur sjukt är det inte liksom..!!
Nä, jag kan inte tänka på sånt där för jag blir knäpp. Som detta med rymden. Den har inget slut, men jag menar att det måste den ju ha. Det funkar ju inte att den inte har det.. Men att den har då, om vi vänder på det. Hur tar den slut då rå? Är det bara en vägg helt plötsligt, för då måste det ju finnas nått bakom..
Förstår ni vad jag menar, såna här grejer blir jag galen på! Sudda sudda!

En rolig sak som jag fick reda på igår och som lämpligt kom när jag fyllde år är att jag förmodligen kommit in i en speciell terapi till hösten. Jag sökte om att få börja förra året men hörde inget, förrän igår. Jag vet att jag har gått igenom en massa som jag behöver prata om, och jag behöver få prata om varför jag tagit fel vägar i livet, tagit fel beslut, bjudit in fel människor i mitt liv. Trots att jag vet bättre nu så förstår jag att det bottnar i något och jag vill ha reda på vad det är, just för att lära mej av det och att aldrig göra om det. Jag vill lära mej att prioritera mej först, kunna säga nej utan att ha dåligt samvete, stå upp för mej själv bättre och att faktiskt komma närmare mej själv.
Den här sorts terapi som jag ska börja med hjälper till med just sånt och jag ser verkligen emot att få börja. Sen kan jag känna mej glad över att jag inte kom in förra året för jag hade aldrig klarat av att rota i saker som varit, jag mådde alldeles för dåligt då och var så mitt i mitt egna elände att jag inte såg klart. Nu däremot har jag lite mer skinn på näsan (hoppas jag) och är mera stabil än förut, känner mej klar i att börja med det arbete terapin ger.
Änglavakt har jag nog, moma min älskade.. Nog hade du med det här att göra :)

Ikväll ska mannen spela fotboll (hade ni suttit brevid mej nu så hade ni hört ett as garv!), han min "chiller" liksom.. Ja ja, roligt får dom nog iallafall :) Det ger mej en kväll ensam i soffan, ett glas vin och en massa vänner avsnitt. Vilken underbar kväll :) Nu kan jag bara hoppas på att liten somnar ovaggad så att jag inte är helt slut och somnar istället, det händer nämligen.. ganska ofta..
Hon kom ju hem från pappa igår och trots att hon bara är där över helgen så känns det som om hon har växt en meter varje gång jag hämtar henne. Förstår att det handlar om att jag inte märker hur stor hon blivit eftersom jag har henne på heltid, och att för varje gång hon är borta mer än en dag så går det upp för mej. Men det är overkligt, att detta stora barn som disskuterar och förhandlar, är så självständig och duktig faktiskt är min dotter. Hon kommer från mej (och lite från Kristian!). Ska hämta henne tidigare idag och ta en cykel tur hem, får passa på nu när regnet har uppbehåll en stund.
Får då också en chans att njuta av min nya väska en stund längre :) Jag har en passion för väskor så när moster Putte kom med denna underbara perfekta igår så skrek jag rakt ut! Å den passar mej perfekt!

//Mamilillan

Precis varit och träffat Nathalies pappa och hans flickvän, första gången för oss att träffas trots att hon funnits i bilden bra länge. Och jag kan utan tvivel säga att all den oro jag hade innan har släppts och jag känner mej lugn med att hon finns i Nathalies liv. Det funkar ju så att föräldrar separerar och nya kommer in i äns liv och lika mycket i barnets, och ofta så fungerar det inte alls då mamma inte gillar den nya tjejen och pappa inte den nya mannen. Ofta är det konflikter på hög nivå angående sånt men tacka gud är det inte något som kommer ta del av oss.
Pappas nya tjej är super gullig, jätte trevlig och har fötterna på jorden. Hon verkar säker i sig själv och i rollen hon har i barnens liv. Jag är verkligen jätte glad över vetskapen att Nathalie har henne varannan helg hos pappsen och jag vet att vid nästa lämning så har jag inte 40.000 tankar snurrandes i huvudet.
Å vilken present, världens bästa. En mammas oro har släppts..

Nu ska det träffas med studievägledaren inför kommande studier till hösten, jag hoppas att allt går vägen så att jag kan fullfölja dom planer jag gjort upp. Att komma tillbaka till skolan efter sommaren vore det bästa för mej, har tänkt igenom det nogrant och vet att det är vad jag vill och vad jag behöver.
Håll tummarna för mej idag !
Sen blir det födelsedags fika med familj och släkt, också mitt första möte med fasters lilla Kian. Vilket jag längtar mer efter än någon tårta i världen, att få pussa den lilla innan han växer upp till dom monster våra andra barn har blivit!
En riktigt bra dag blev det idag, jag som trodde att jag skulle ligga och gråta över att jag snart är död. Hjälpt har det också gjort över alla sms som kommit farandes och alla samtal, en full laddad mobil har efter ett par timmar knappt batterier.
Förstår ni nu att jag har världens bästa familj och världens finaste vänner!

//mamilillan

Jo men eller hur att det blev en mysig middag med min mamma i fredags!!
Lämnade liten till Kristian, sprang ner till mamma för att äta ost-kaka och ta ett glas vin. Så satt vi på ute platsen och då dyker galna Gittan upp med blommor och presenter, satte sej med oss vilket inte väckte misstankar hos mej.
Plötsligt dyker Lena upp... Jahapp.. Men va mysigt tänkte jag.. Blir lite av en tjej middag istället..
Vi går in i köket då det knackar på dörren.. Då dyker min Mallan upp!!!
Va e detta ??!!! Jag skriker av förtjusning då jag tror att okej, det blir en tjej middag ute idag :) Sen dyker Petras ansikte upp utanför fönstret.. Haha, så detta blev en överasknings middag vi tjejor :)
Mycket vin och dansande blev det, plattning av hår och på med smink för en middag ute.
På vägen upp trallar vi lite halvt som halvt onyktra, in på freddys arm i arm med Mallan då jag ser skymten av Johan..
En väldigt leende Johan. Hmm.. Går bakom hörnet där jag ser ett lång bord med fullt med dricka, frukt tallrikar, blommor och vänner genom åren!
Bakåt gick jag i chock innan jag fattade ...
FAN VA JAG ÄLSKAR ER OCH FAN VA JAG UPPSKATTAR ATT ALLA KOM!
SÅ JÄVLA MYCKET GRATTIS MIG!!!

Jag kan inte sammanfatta i ord hur rörd jag är och speciellt tacksam över hur fint det var. Mamma, Laz och Johan var dom största bovarna i detta har jag hört å hur kan jag tacka er tillräckligt, min 25 års dag känns inte lika smärtsam längre och jag har er att tacka för det. Älskar er oändligt!
Kvällen / natten blev suverän och jag hade mer roligt än på länge, en massa dansade (till och med me svärmor!), en massa shot´s och en del grinande. Precis som det ska vara :)
Gud vet vilka som var där då jag kände mej som en jojjo kvällen igenom, sprang från den ena till den andra, försökte hinna med att fånga alla ögonblick vilket var en omöjlighet .. 
Jag har en stor familj, det är då en sak som är säker..

Går inte att sätta in alla bilder men sätter in några stycken :)

                                                                                 Ovetande om kvällens gång ..
         

Nu har min Mallan kommit :D



Mamma och Gittan påbörjar .. nja.. nått... Fan va jag garvade !



Min älskade Gravida, lika galen som alltid !



Bästa vänner sen föralltid :D Vinet har nu börjat drIckas en hel del hehe..



Mamma och Mallan, på väg upp för att äta..



Nu har vi kommit upp till Freddys och jag har insett att det inte blir någon middag :)



Springer på min älskling, han jag trodde var otrogen som gömt sin mobil så in i helvete ..
Nu förstår jag och tack hjärta!



Det sjungs och jag grinar ihjäl mej ;)



Trösten fick jag av Mallan, tack hjärta för att du räddade mitt smink!



Pussen kom från mamma! Bästa !!!



Mamma, jag och min bästaste svärmor :)



Kalle som jag hade pratat om nån dag innan, som jag aldrig träffar var där..
Världens finaste kille!



Synd att det var så mörka bilder men man ser lite av bordet som var belamrat..



Samma här, med en massa glada miner :)



Jag kan inte förklara vad det här betyde för mej och jag är så sjukt tacksam, det här glömmer jag aldrig ...
Imorgon blir det fika och lite så hemma med släkt och familj, sen får det vara nog med firande då detta var en dag jag inte hade tänkt att fira alls! Ska då vräka i mig tårta med min lilla också som så klart ska få fira mamma :)
Saknat dej Nathalie ..
Dessvärre kommer det att kännas något tungt imorgon då det kommer saknas några ansikten jag hade velat ha där, dom ansikten som egentligen är just dom som ska fira min födelsedag med mej. Ena hjärnhalvan förstår att det bara är att gilla läget, vissa saker är som dom är och går inte att ändra på. Den andra hjärnhalvan är något förbannad, ganska trött på att var finkänslig och har en väldig lust att prata ut och se vad som händer. Men jag har kommit tillräckligt långt för att öppna möjligheten till drama i mitt liv, det är något som absolut förbjuds innanför mina dörrar.
Syster-ysters barn har skol avslutning samma tid som fikat, förbannade jävla skola!! Så systrarna Ek ska fira nästa helg då jag tar en helgs semester igen ute i haninge. Hennes och mina samtal har gjort mej starkare i att stå upp för mej själv och vad jag tycker är rätt, helt otroligt va våran relation har gett mej på så kort tid. Å tänk att hon funnits där hela tiden.. Om något så har det lärt mej att inte ta saker för givet och att det kanske inte finns någon morgon dag, man ska sluta vänta på saker och man kan inte hålla en konflikt levandes för alltid. Inte med någon som står än nära..
Mmm.. mycket i ett inlägg men så kan det bli :)

//Mamilillan

Va hände med sommaren? Nu är det tydligen höst igen :S Jag älskar Sverige och tycker att det är super härligt land att bo i men detta väder kan diskuteras tycker jag, inte okej helt enkelt!
Nu kan jag hoppas på att det blir finare imorgon då liten åker till pappa och jag ska på middag med mamma, regnet gör nämligen att jag ser ut som Tina Turner i håret och det känns inte som om jag har lust att springa in så på stället vi hamnar. Gud hör min bön nu liksom!!

Lite seriösare än vädret är mitt samtal med min älskade moster "Putta" imorse. Hon är en av dom bästa människor jag känt och som jag verkligen beundrar, dessutom så är hon en väldig förebild i mitt liv.
Hon kom över och fikade och det resulterade i att jag nu mår väldigt mycket bättre och känner att jag fått hoppet tillbaka som var på väg att tappas. Iom att jag kämpar med ganska tuffa saker, tar konsekvenser för gammalt handlade och försöker att ordna upp saker som gått snett så är alla dagar inte världens enklaste. Jag mår bättre och bättre men det är tufft, och jag förväntar mej inget annat heller. Men vissa dagar känns det som om jag vill ge upp och kasta allt åt helvete, därav vårat samtal imorse och jag känner mej 100 kilo lättare. Hon är rak och ärlig och jag behövde höra vissa saker, fick styrka och kämpar glöden tillbaka. Nu är jag fit for fight igen moster " Putta ", älskar dej!

Jag älskar det här konceptet med att vara ärlig, både mot sej själv och mot andra. Sen jag började se saker för vad dom var och inte som dom såg ut i min lilla bubbla så har jag vaknat och är mera närvarande i mitt liv och för min dotter. Och även om det är jätte svårt ibland att vara realistisk och inte så impulsiv som jag varit innan så blir livet så himla mycket enklare. Det här med ärlighet borde alla människor pröva på :)
Dessutom när jag forskade runt lite så fann jag att det finns tusentals olika sätt att ljuga på, de handlar inte bara om att man inte talar sanning. Det är också att handla något man inte har råd med, det är att ljuga för sej själv tydligen :s
Att planera resor och samtidigt ha en massa krav från inkasso-bolag är också att ljuga..
Att stanna kvar hos en pojkvän/flickvän som man inte riktigt är rätt med, det är att ljuga det med..
Ja ni förstår vart jag vill komma med detta. Ta till er att ärlighet på ALLA dess viss ALLTID är det bästa!

//Mamilillan

Läste precis Minnies blogg och fick se några kort på Kian, det är så att man kan äta upp honom! Det här med bebisar är nog det smittsammaste som finns för bara av några bilder sattes längtan igång hos mej, att få ha en liten igen. Jag kommer ihåg när jag kom hem från bb med Nathalie (som då hette Ängla), hon bara låg där på min arm och tittade på mej, allt var nytt och stort och behovet av mej var kolosalt. Nu är det ju inte så kan jag säga! "Jag kan själv" heter det nu och vadå rädd för något liksom, nej då.. En meter stora Nattan kan ju allt!! Detta barn ..
Jag har andra planer innan barn så det blir ingen bebis nu men fan va gott det hade varit att ha den möjligheten, att få springa hem och skrika "Nu kan vi skaffa oss en bebis älskling!".
Jag får bita mej i tungan åter igen, låna andras bebisar och komma ihåg vad jag kämpar för innan barn nummer två kommer farandes. Men längta tänker jag fortsätta göra ..

Nu är det också.. suck.. 5 dagar kvar tills att jag officielt är 25 år..
Nästa år blir jag 26, sen POFF så är jag 30! Alla tror att jag skämtar om min ångest för denna dag men den är lika äkta som vilden jag har hemma. Jag hade en helt annan världs bild, en helt annan syn och att det inte alls blivit som jag trott är smärtsamt. Smärtsamt för att det faktiskt hade kunnat vara som jag trodde men att mina dåliga beslut gjort att saker å ting tagit en annan vändning. Nu befinner jag mej i den tiden då jag får ta emot konsekvenserna för mitt handlade och även om det inte är mer än rätt så är det såklart för jävla jobbigt, ingen kan säga nånting annat. Mamma min är positiv och det smittar av sej och eftersom jag är så medveten om saker så gör det att jag kämpar på ett annat sätt än innan, men just det att det kunde sett annorlunda ut gör att jag vill slå mej själv några extra gånger.
Men jag får glad över att jag mår väldigt bra annars och att stegen framåt fortsätter som dom ska, med hjälp av vänner och familj så vet jag att det kommer att ordna sej :)
Min födelsedag iallafall som jag vägrar anordna nått för är på väg i storm fart och jag kan inget annat än att acceptera den. Härligt är iallafall att jag ska ut och äta med mamma på fredag, inte ett ljud om att jag blir 25 ska det bli fast jag vet att det är just det middan är för. Mammsen får fira i tystnad, ensam! :)
Men det är en perfekt eftermiddag för mej, middag med min älskade mamma och att få rå om henne alldeles ensam utan några små barn i ett par timmar.

Nu har jag en tid att passa så måste springa :)
Pussar på er!

//Mamilillan