Hur skulle du hantera beskedet om att du har ett år kvar att leva?

Skulle du ta tag i olösta konflikter?
Skulle du förlåta andras svek och dumhet?
Skulle du be om ursäkt till människor du gjort illa?
Vilka skulle du ringa?
Vem skulle du spendera din tid med?
Vad skulle du ångra?
Vad vill du uppleva som du inte gjort innan?

Jag satt i såna tankar igår och det var nästan så att man såg hur hjärnan på mej kokade. Det dök upp namn, händelser, ångest, glädje, tårar, sorg, samtal, ilska..
Trodde att jag skulle bli klokare efter ett tag men det blev jag inte.. Nu är jag nog ännu mera förvirrad än innan. Det är tur att det är onsdag idag för det innebär terapi ikväll och gissa om jag ska prata om just det här. Det tär på mej för svaren och funderingarna som kom igår och även idag är sånt jag aldrig skulle tänka på om det inte vore för den jävla frågan.. Betyder det här att jag behöver ändra på saker, ringa vissa samtal, prata med vissa personer?
För sanningen är väl ändå att det man bestämmer sej för att göra om man fick ett döds besked borde vara det man gör annars också? Det är väl det som är det rätta?

"Man ska leva som om det inte finns en morgondag"
Det sa någon klok liten människa, men hur lätt är det egentligen?

//Mamilillan

Helt otroligt, jag har något att blogga om idag..

Först och främst..
Man har upptäckt att skallen man trodde var Hitlers inte är Hitlers, utan den tillhör en kvinna. Man trodde tidigare att Hitler och hans fru tog livet av sej i en bunker men nu finns det alltså inga bevis på att han dog överhuvudtaget. Min första tanke var att vilka var dom idioter som bekräftade detta från början, hur kunde man göra ett sånt misstag? Å stackars dom som överlevde hans terror, dom må vara gamla vid det här laget men förstår ni chocken dom måste fått. Jag ryser av bara tanken.. Förmodligen så var det planerat att man skulle tro att det var han men att det låg en större plan bakom, å med tanke på vad han redan lyckats med så skrämmer det mej vad han tänkte göra efter detta. Där pratar vi ren och skär ondska, jag tror inte människor förstår riktigt vad han faktiskt gjorde. Jag kan börja gråta bara jag stöter på hans namn, synen av dessa små barn som gasas ihjäl gör att magen vänder sej ut och in på mej. Rädslan, skriken..
Nu är han garanterat död den jäveln, och jag hoppas innerligt att det sved av bara fan. Man ska inte önska sin värsta fiende vissa saker säger dom men allt det som inte får hända hoppas jag att det hände honom.

Och till nästa sak som fick mitt dåliga humör att vända..
Allas våra "vänner" ska nu bli film :) Alla sex har gått med på att göra långfilm och den ska komma ut 2011, skit va länge man får vänta. Men iallafall, dryga 2 timmar av våra vänner som vi aldrig sett dom. Kan det bli bättre än så? Jag höll på att dö när jag fick reda på om "sex and the city" filmerna och nu detta !!!
Men förstår ni va länge det är tills dess? Mitt barn ska börja sex års då liksom, a men jo..

//Mamilillan

//mamilillan

Som planerat så mötte jag upp familjen för en "Nathalie-shopping" och iom att vi visste precis vad som skulle inhandlas så gick det både snabbt och smidigt. När vi kom hem så hann vi knappt av med skorna innan hon satt som fast klistrad vid sitt skriv bord igen, nya läxor och uppdrag skulle göras och mamma fick absolut inte störa. Det må vara ett litet rött bord men det har lockat bort mitt barn från tv´n och nu ska jag göra allt för att det ska fortsätta på samma sätt. Helst av allt så vill jag att tv´n bara används på helgerna, att det blir som en familje syssla tillsammans att man kollar på en film en lördag kväll. Det här med att titta varje dag efter dagis och då helst från att man kommer hem till läggdags är jag inte alls förtjust i, har aldrig tyckt om att hon sitter framför tv´n under en längre period. Jag kommer ihåg när man själv var yngre, då var det inte alls som det är nu. Man var ute, man träffade kompisar, man hängde på fritidsgården, hade sysslor som 4H, hobbysar. Nu verkar tv och data vara det enda barn och ungdomar gör, jag förstår inte hur föräldrar kan gå med på det. Jag hoppas innerligt att min generation av föräldrar bryter den här vanan så att barn får komma ut igen!
Nathalies förskola har till och med data spel inne på avdelningen, och det hör till "lugna aktiviteter". Det var en av dom sakerna jag pikade på föräldramötet och jag möttes av att andra kände likadant så hoppet finns att saker å ting förändras..

Nu ska jag sätta mej med dessa koder igen och ge det ett sista försök. Försöker ändra min blogg design men nja, det går ju som det går liksom. Alltså inte alls!

//Mamilillan

Idag efter jobbet så ska jag möta upp Laz och Nathalie för att handla in det sista inför hösten och vintern. Gummistövlar, x:tra mössa och höst byxor står på listan idag och sen är vi klara :) Den här månaden som alla andra år innebär höst kläder, vinter uppsättningar, dagis kort och diverse små saker så rent ekonomiskt är det inte roligt! Men va ska man göra, valde man att skaffa barn så gjorde man. Och sen måste jag erkänna att jag älskar att handla till Nathalie, alla små söta kläder, stövlar med hjärtan på, vantar med mönster på och allt annat riktigt tjejigt och fjantigt man kan stöta på. Det enda som är total förbjudet hos oss är spets! Det om något sätter igång mina kräk reflexer och jag tycker att det är riktig kärring varning på spets. Alla har rätt till sina åsikter och detta är en åsikt ingen människa på denna jord skulle kunna ändra på hos mej. Får gåshud...

Nu ska jag börja packa ihop och åka och möta upp familjen :)

//Mamilillan

Nu har jag hört det flera gånger, att människor pratar och frågar om mej och Laz. Är dom tillsammans igen? Va vad det som hände mellan dom egentligen? Gjorde dom slut förut eller vadå? Har hon förlåtit honom? Gjorde han nånting mot Linda eller hon mot honom, eller vadå?
Det jag har problem med är att människor inte frågar mej eller Laz utan frågar våra vänner och vänners vänner, och gör man på det sättet så anser jag att man snokar. Då handlar det inte om att man bryr sej om oss eller genuint undrar hur vi mår, då är man bara ute efter information som man kan sprida vidare.
Det finns dessutom dom som ringt mej och frågat saker för att inte höra av sej igen, det är riktigt lågt och inget jag kommer att glömma. DU vet vem du är..
Det jag kan säga är att ja, vi gjorde slut. Och ja, vi är tillsammans igen. Vad som hände mellan oss är mellan han och mej och dom utöver oss två som vet är våra vänner. Hans och mitt förhållande och det som ligger privat mellan oss är inte allmän information, min blogg är en blogg om oss som familj och det är skillnad på det och att vara en skvallerblaska. Det finns redan såna bloggar så det räcker och blir över..

Nu vet ni det ni behöver veta, att vi mår bra :) Familjen står på fötter och kärleken är starkare än vad den någonsin har varit. Jag älskar er mina monster :)

//Mamilillan

Samma dag som dagis kortet togs och jag hämtade henne på dagis så förklarade personalen för mej att det inte var Nathalies dag idag riktigt. Hon som älskar att vara med på kort och alltid ler när kameran är framme fick plötsligt för sej att demostrera och vägra allt vad fotografen föreslog. Jag skrattade för det är min Nathalie det, viljestark som få och envis som en åsna. Precis som sin mamma..
Kortet kom i fredags och min första respons var att skicka tillbaka dom och gå och göra nya, men efter mycket om och men, diskussioner med mej själv och andra så har jag kommit fram till att behålla dom.
Det här är ju Nathalie Berg Hedblom i ett nötskal, och hon är vackrare än vackrast när hon är sej själv. Med allt vad det innebär.. Är inte hon på humör för att fotas så spelar det ingen roll hur mycket man än clownar sej eller försöker charma henne, och det spelar ingen roll vem det är som försöker. Vill hon inte så vill hon inte. Den egenskapen älskar jag hos henne, att hon inte viker sej för någon. Jag hoppas att det håller i sej, att den sidan hos henne aldrig försvinner. Så det är med stolthet kortet åker upp på väggen!
Nu ska det ges ut foton också och det är så mycket lättare nu än innan eftersom jag kom på en ny strategi förra året. Det spelar ingen roll vem som är släkt eller familj till barnet, det som spelar roll är relationen som finns och den som visar henne kärlek och tillit. Den som ringer henne, träffar henne, visar att man bryr sej, visar att man älskar henne, den som bryr sej tillräckligt för att vara delaktig i hennes liv. Det är vad som spelar roll, och jag vet vilka som genuint älskar henne och vilka som enbart snackar. Det märks på telefon-listan om inte annat..
Så nu Moma, Moster Putta, Moster Minnie och Morbror Jimmy, Moster Lotta, Gudmor Mallan och några extra så kommer foton på den envisa men starka ungen vi delar i våra liv :)

//Mamilillan

Min troll unge.. Vackrare än så här kan man inte bli när man sover. Det ser nästan ut som om hon ler, så fridfull och harmonisk. Jag älskar dej mer än allt min prinsessa..



Idag fick hon sitt skriv bord som totalt förändrade hela hennes rum. Jag är super nöjd !



Känns som om jag fick en skol flicka plötsligt..



Den lycka hon visade när hon kom hem och fick syn på skriv bordet kunde jag inte föreställa mej skulle komma. Hon satt i en timme utan att röra sej när vi kom hem, "jag måste göra mina läxor mamma, som Julia" :)
Tack snälla underbara Petra och Sandra!



//mamilillan

Trots att Nathalie är hos sin pappa så var jag uppe med tuppen och gjorde mej iordning för att vara på ikea vid öppning. Jag och Malin hade inte räknat med att det skulle vara smockat med folk, glömde att det är dagen efter löning. Så vi gick mer eller mindre bara till det vi visste att vi skulle ha och tog oss ut i tid innan den största ruschen skulle komma. Nathalie ska få in ett skriv bord i sitt rum så det behövdes lite saker till det och jag hade lovat henne en egen blomma och lite så, köpte växter till mej också och en lampa till köket. Det är sjukt va vissa saker kostar på ikea, en del nästan skänker dom bort.
Efter ikea så åkte jag hem för att upptäcka att disken var borta och allt var undanröjt. Då hade kärleken min städat eftersom att jag lämnade allt som det var när jag åkte. Underbara underbara va ja älskar dej! Sen tog jag mej tid till att vara hemma eftersom att han åker på kryssning nu ikväll, för när han kommer hem så ses vi ju knappt igen. Skola, jobb, dagis, vardagen kommer tillbaka. Sen åkte vi till kista och träffade mamma och hon är ju för go. Mamma ska ha en middag snart och då har hon alltså stått och fryst in kött i olika delar, "Linda, Laz o Nathalie" är då en del i frysen. Av alla saker hon är min mamma så är charmig en stor del av henne :)
Ett adjö till mannen och några upplysningar om vad som händer på båtar och vad som inte ska hända kring honom och sen tog jag och mamma en runda i kista. Jag fick en jätte fin kofta av mamma och sen köpte hon tröjor till sej själv. För min del räckte det med ikea idag och just nu går pengar till läkare och mediciner så blir inte så mycket över till annat.

Nu ska jag försöka ordna till en sen middag, ringa Nathalie och säga god natt och sen får jag kväll besök :)

//Mamilillan

Imorse lämnade jag Nattan och det var fruktansvärt att behöva gå därifrån i vetskap om att vi inte ses på flera dagar. Och hur sjukt känns det inte att när jag slutar jobbet så har jag inget jag behöver stressa över, inga tider att passa, inge dagis, inge terapi, inget! Vad gör man då???
Men vet ni vad jag måste göra under min lediga helg? RENSA DET FÖRBANNADE AKVARIUMET!
Jag har såna hat känslor över dom där jävla fiskarna för fy fan vilket jobb det är. Jag trodde att det skulle vara plätt lätt och därav att jag köpte fiskar, men nej nej utan det tar timmar att rensa, byta vatten, flytta fiskar, tvätta ur. Och detta sliter man för och sen ska det göras om nån vecka senare. Va är det för fel på mina fiskar, varför gör dom så här mot mej?! Jag börjar fundera på om dom har nån pakt dom jävlarna..

Och nu till idol, det som gör mina kvällar.. Va fan höll dom på med igår? Ingen kunde ju sjunga!
Jag hade väntat i timmar och så förstör dom hela timmen, är så sjukt besviken så finns inte ord för det. Och stackars min bagge som fick sitta och lyssna på detta live, han har aldrig gnuggat flinten så hårt som igår :)

Märks det att jag inte har något att skriva ? :)

//mamilillan

Nathalies väska är färdig packad inför en helg med pappa, mina papper inför månads slutet är i sin ordning, jag har rensat hall garderoben från allt som är för litet på Nathalie och nu sitter jag och väntar på att Kristian ska ringa. Han bytte jobb bara för ett litet tag sen och den ändringen gjorde att han kan hämta Nathalie varannan fredag på dagis istället för att jag eller han ska åka världen runt för att dom ska kunna komma hem. Kommer att kännas konstigt att lämna henne på dagis och sen inte se henne på hela helgen, jag är van vid någon timme hit och dit på eftermiddan också. Å eftersom att jag är rena kontroll galningen när det gäller Nathalie så ska jag nu tvinga honom att lyssna på mitt dravel om saker han måste komma ihåg när han hämtar. Jag kommer gå som på nålar imorgon, be att han inte glömmer något eller missar en massa saker. Om du läser det här imorgon Kristian så kom ihåg att köpa dricka innan bussen, inte burk läsk!! Hon måste kissa innan ni går från dagis och ge henne lite vatten redan då för hon är alltid jätte turstig när jag hämtar. Glöm inte att ta med regn kläderna över helgen, och gummistövlar. Glöm inte hennes väska eller jacka, och mössan lägger jag på hyllan. Ok?
Suck va jobbigt det är..

//Mamilillan

Nu sitter jag hemma i soffan och tittar på the voice med mitt kaffe och väntar in Katrin. Behöver jag säga något?
Jag tror nog att de flesta läser hennes blogg och det behövs egentligen bara ett inlägg för att inse vilken idiot denna människa är. Så nu sitter jag alltså här, redo att hata henne en halv timme och vilja ringa in till the voice och fråga vem fan hon tror att hon är. Jag tänker inte blogga om vad jag tycker om henne och om alla jävulskap hon kör med för jag vill inte ha smuts i min blogg. Det enda jag kan hoppas på är karma, den kommer till oss alla och även henne. Efter allt hon har gjort och sagt om andra människor så skulle inte jag vilja stå nära henne den dagen det slår till.

Jag är inte sjuk eller ledig utan jag har en lyx-morgon idag med :)
Kvart i tolv sa chefen så jag ska duktigt stå där kvart i tolv. Tydligen så skulle det hända en del saker inne på kontoret, nyfiken nyfiken .. Eftersom att Nathalie sov hos moma så fick jag vakna i lugn och ro, och idag blir det inge tvättande eller fixande utan jag ska sitta och bara njuta av tiden i soffan med mitt kaffe. 
Men det känns lämpligt då terapin igår var kämpig och väldigt intensiv så en sov morgon kom i bra tid. Jag tror att jag grät i nästan två timmar igår och av det som kom ut ur min mun så uppfattades nog var femte ord. Stackars dom som satt brevid, kan inte ha varit lätt. Jag behövde gråta, det kände jag sen när jag kom hem. Jag behöver få vara ledsen, få vara arg, förbannad. Och det viktigaste, jag behöver vara det på rätt personer. Jag är expert på att ta ut min ilska på andra, låta små saker trigga igång mej fast det handlar om annat och jag vill inte agera så. Jag vet vilka jag är arga på, jag vet vilka som har gjort mej ledsen och svikit mej. Det är på tiden att jag säger det till dom och sen ska jag släppa.
Det var skönt att ha Laz sen när jag kom hem, att få krypa upp i soffan och bara gosa in mej. Finns inge bättre famn än hans när man känner sej liten och sårbar. Jag älskar dej mannen min, mer än vad du nånsin kan förstå.
Vi hade en suverän kväll tillsammans med gott och gott och jag fick både gråta och skratta om vartannat, det är i såna stunder som jag förstår att vi är en familj han och jag..

Nu ska jag duscha och försöka piggna till lite, sen blir det att väcka mannen som är ledig idag men som ska upp och träffa en kompis. Han är så fin när han ligger med hela huvudet under täcket :)

//Mamilillan

Eftersom chefen snurrar runt i kristinehamn så fick jag sov morgon, förstår ni lyckan efter att ha haft en sån hemsk dag igår? Så jag och Nathalie kunde sova en timme extra och hon fick äta frukost hemma som inte skett sen gud vet när. Efter att jag lämnat henne på dagis så åkte jag tillbaka hem och hann med både tvätt och annat som skulle göras innan jag åkte iväg till jobbet. Såna här mornar skulle man ha varje dag (om man då fick betalt för hela dagen!)..
Men nu sitter jag på jobbet med min capuccino som vanligt, enda skillnaden är att jag inte ser ut som en zombie eller att jag nästan ramlar in på kontoret efter barn, bussar och tåg.

Igår kväll efter städning och sagoläsning så tittade jag på idol som alla andra i detta avlånga land. Nån annan än jag som fallit pladask för Mr. Bagge ? Han är bland det charmigaste jag sett och hans blick när någon kan sjunga ger mej rysningar, vilken man! Han är något jag skulle vilja ha hemma på en pedistal så att man kan ta sej en titt varje gång man känner sej någolunda nere :) Vissa män har "det där", inget unikt med deras utseende men det kan vara en blick eller ett leende som får än att se dubbelt. Trist bara att de flesta män inte har så mycket i huvudet ..
Hatisk är jag inte eller bitter, det är ren fakta utav 25 års erfarenhet. Visst finns det män med både hjärta och hjärna, män som står på fötterna och vet vad dom håller på med. Men tyvärr så är de flesta helt ute och cyklar, jag förstår faktiskt inte äns hur vissa överlever dagen.  Många vet knappt hur man brer en smörgås, sätter på tvättmaskinen å gud vet hur man sätter på dammsugaren liksom! Och i deras hjärnor så fyller sej kylen av sej själv, golvet skiner för att det bara är så, middan är klar för att av ren magi så ställs den bara på bordet. Detta med att inse att någon faktiskt gör alla dessa saker finns inte på världskartan.
Jag älskar dej Laz men du tillhör ett släkte som borde tvångsmatas med förnuft!

//Mamilillan

Vad är oddsen att efter en helvetes natt och en gräslig morgon då jag gick till dagis som en zombie, att jag kommer till jobbet och chefen spelar rollen som Hitler idag? Vad fan är oddsen?
Å tanken på att jag måste städa när jag kommer hem gör mej illamående, å att göra middag, att borsta tänder och fixa flätor på Nathalie, att ställa sej i duschen, att packa Nathalies väska inför imorgon, att rensa datan på skit.. Allt känns för mycket idag och allt jag vill är att lägga mej i soffan och tok stirra på tv`n.
Intalar mej själv att helgen är här snart och då är jag utan både man och barn. Jag lovar att det blir att endast ta hand om mej själv, långa bad och gott vin :)

Nu ska jag packa ihop det som är mitt så att jag prick fyra kan stänga av datan och traska iväg..

//Mamilillan

03.10 - Mamma, jag är turstig..

Jag hämtar vatten och lägger ungen igen ..

03.30 - Mamma, jag kommer att kräkas..

Jag tar ungen på armen och går in på toaletten, men ingen spya så lägger henne igen ..

03.40 - Mamma, jag är turstig igen..

Jag hämtar vatten igen och lägger ungen ..

03.45 - Mamma, jag måste kissa..

Jag tar ungen på armen igen och in på toaletten gick vi ..

04.00 - Mamma, jag kan inte sova..

Jag lägger henne på min arm och sjunger en stund vilket brukar hjälpa ..

04.02 - Mamma, det är för högt. Jag kan inte sova när du sjunger !!!!

Jag slutar sjunga och morrar fram att klockan är 4 på morgonen. Jag lär lite lik scar i lejonkungen om ni minns honom. Nathalie stirrar på mej och somnar om...

05.10 - Mamma, sover du??

HERRE MIN JÄVLA GUD !!!!!

//Mamilillan

Nu har jag duschat, plockat undan i köket efter familjen, hällt upp ett glas vin och äntligen satt mej i fotöljen.
Mötet på dagis var överaskande bra och jag gick därifrån riktigt stolt över personalen och dess insatser. Pappan jag skrev om tidigare kom jag på att han inte är kvar eftersom hans son gått över till 6 års, så vi andra föräldrar kunde nu ha en dialog med personalen. Det hade gjorts vecko scheman, års kalendrar, nya barn grupper. Ja, förändringarna var många och uppskattade.
När jag kom hem så hittade jag min dotter sovandes i min säng som förväntat och en trött Laz som försökt sej på att plugga medan han hade henne, otippat att det inte hade fungerat så bra.. hmm..
Men kvällen hade varit bra, mammas pannkakor och chips blev det innan läggdags och dessutom att få somna i mammas säng vilket är lyx :)

Imorgon är det en vanlig vardag med jobb och dagis men sen är veckan fullständigt proppad med saker som ska göras. Det jag längtar efter är terapin på onsdag, dom timmarna gör susen i mitt liv och jag känner hur jag går framåt sen jag började där. Rent psykiskt känner jag mej starkare och mera stabil, och jag har mera koll på läget nu och på vad jag måste arbeta med. Jag menar det verkligen när jag säger att alla borde gå i terapi!

Nu ska jag lägga mej och kolla på scrubs och sen blir det att sova så att jag kommer upp i tid imorgon. Ingen kvart över sju morgon igen tack, fy vilken skräck..

//Mamilillan

Nathalie som fotograf :)














//Mamilillan