Hur mycket ska en enda människa behöva utstå egentligen!?
Jag är inte guds bästa barn, gud vet att jag har gjort misstag så att det räcker och blir över. Jag har tagit beslut som varit helt åt helvete, tänkt som en riktig idiot. Jag skulle kunna skriva en serie böcker om allt jag virat in mej i som inte varit bra, varken för mej eller för någon annan.
Jag är inte perfekt nu heller, jag gör misstag men jag lär mej av dom. Jag har fått så mycket stöd och så mycket hjälp från dom i min terapi och från terapefterna att jag känner att jag har någon sorts balans i vad jag vill och i vad jag behöver göra. Jag tänker inte gå in så mycket på det nu men jag gick i en terapi som man går om man är medberoende, om man har växt upp bland missbruk. Som medberoende utvecklar man ett mönster i sitt liv och det var det jag gick och fick hjälp för, jag ville bryta mönstret som jag hamnat i.
Jag har kommit långt sen jag började i terapin och jag känner för första gången på väldigt länge att jag gör rätt.
Jag är medveten om saker nu och jag ser klart på problemen och försöker lösa det istället för att gömma mej som jag gjort tidigare.. Men idag känner jag att jag skiter i allt..
Nu gör jag rätt, jag försöker så innerligt att saker å ting ska fungera. Men lik förbannat skiter sej saker..
Jag kunde skratta åt det förut, skämta om att jag var otursförföljd. Det är inte lika roligt längre.. Jag gör fan allt jag kan göra, jag försöker och försöker å jag har känt mej så duktig sista tiden också. Jag har känt att jag har utvecklats och lärt med en himla massa om mej själv. Så kom idag.. Den jävligaste dagen på väldigt väldigt länge.. Inte bara det att saker skiter sej fastän jag är bättre, det är andra människor också.
Fick höra saker idag som bröt ner ALLT jag byggt upp sista veckorna. Jag skiter i det här nu, det går ju åt helvete lik förbannat...

//mamilillan

I onsdags så var det sista gången på terapin och det var ett avslut jag inte alls var beredd på att göra. Det stödet och dom kunskaperna jag får ta del av på terapin har hjälpt mej nå enormt och tanken på att leva utan det nu känns meningslöst och lessamt. Meningen är att vi ska ta allt det vi kommit fram till, lärt oss och känt under terapin och använda det i våran vardag för att utvecklas och hantera saker bättre. Jag vet att det är dit jag måste komma men just nu känner mej allmänt tjurig som inte vill något alls om jag inte får ha min terapi. Löjlig som attan är man men jag behöver sörja att det är över. Jag ska försöka så gott jag kan att ringa och hålla kontakten med dom i gruppen, skicka nått mess lite då och då men det skrämmer mej hur dålig jag är på det!
Jag kan inte fatta att mina onsdagar är slut. Jag fick stöd, hjälp, kunskap, insikt, vänner, energi, styrka. Nu får jag klara mej på egen hand.. Fy fan va deppigt det här är..

Igår var Nathalie med moma, moster Putta och Jeppe och levde loppan. Hem kom dom med en ny overall, vantar, mössa, en julgran till Nathalie, underställ, en hockey hjälm, bandy klubba,  bandy boll.. Det enda som egentligen skulle följa med hem var en overall så när jag fick de alla dessa påsar och min älskade dotter ståendes med en bandy klubba tog paniken smått över. När hon var ute med släkten så hann jag nämligen röja undan efter 4 dagars ledighet, dammsuga och skura. Detta innebar nu att det skulle kastas in ännu mera saker och göra oreda i mitt hem!! Men trots stök så skickar både jag och Nattan ett jätte tack för sakerna, men mest av allt för tiden ni spenderar med lilla Hedblom. Det värmer i mitt hjärta hur mycket ni bryr er om och älskar mitt barn.
Nu ska jag spendera tid med henne själv för om några timmar åker hon till sin pappa. Känner hur samma gamla ångest kommer krypandes, som den alltid gör varannan fredag.

Så här somnade mina hjärtan igår. Lilo sov på trollungens arm, charmig som få är familjen min!

//Mamilillan

Här är några få resultat av våran jul pyntning.. Skyndade mej att ta bilder eftersom att kameran var ur laddad så inte världens bästa fotografier, men de får duga :)

Älskar ljus-stakar! Det här är den vi har i köket :)




Istället för dom raka och väldigt vanliga så har vi en rund. Nu ska vi bara köpa mossa och sätta grönt runt ljusen så är den klar :) Jätte fint när det är tänt..



Min favorit!!!! Har den i vardagsrummet och den är gigantisk! (Eller väldigt stor iallafall hehe) Den gör hela rummet och jag hatar att den måste bort efter jul och nyår!



Nattan klädde sin nya gran idag också! Moma lovade henne en gran förra året, en liten och lila. Har nog skrivit om det tidigare att mitt barn har ett minne utöver det normala så självklart mindes hon det löftet. Och idag fick hon en :) Dock ingen lila men ljus rosa är inne i min litens värld just nu så det gick alldeles utmärkt. Tack snälla moma!!!



//Mamilillan

Efter att ha lagt alla pussel, läst alla intressanta böcker, följt disney, fikat i trehundra olik kojor, hängt tvätt ihop, myst i soffan, lagt pärlplattor och gud vet allt annat vi hittade på så vart jag tvungen till att hitta något nytt och som tar tid. Efter mycket om och men så slängde jag Nattan över höften och så tog vi oss ner i källaren och hämtade upp alla jul kartonger. Så nu i mitten på november så har vi julpyntat, advents ljusstakarna är uppe, tomtar och nissar står i alla rum, vi har klätt alla vaser i röda band och våran älskade jul stjärna är uppe.
Galet värre men fan va mysigt det blev hemma! 
Nu slipper vi dessutom stressen inför första advent. Vi kan vakna, göra advents frukost och ta in att julen närmar sej. En riktigt bra dag med min sjukling, också andra dagen i rad utan konflikter eller trams.

Så här såg trollungen ut när vi var klara, helt slut min sjukling..



Nattans skrivbord :)



En tomte och ett jul-äpple, skapat av Nathalie 2 år gamal :)



Nattan ville att Lilo skulle mysa med alla tomtar han också, detta är resultatet ..


 
Man ser inte så mycket på bilden men dom röda ljusen på bänken ger ett jätte starkt sken. Jätte mysigt på kvällarna :)



Här låtsas sover hon... ;)




Jag har en massa bilder från idag men jag har inget tålamod eller ork för den delen att sitta och plocka ut kort från kameran till datan. Det får bli imorgon om jag har mera ork då.. Från jul pyntning till något helt annat.
Igår satt jag och Nathalie och pysslade i köket. Hon ritade hjärtan som vi sen klippte ut och satte snören i. Hon ville ge bort dom i present så hon sa vilka och jag skrev namn på dom..
"Mamma, Moma, Lasse, Malin, Emilia, Jesper, Putta, kompisen Malin, kompisen Nadine"..
Jag tänkte inte så mycket på det igår. Sen idag så satt vi och gjorde pärlhalsband och hon ville göra till andra.
Jag frågade till vilka och fick samma namn som igår. När jag tänker tillbaka så är det oftast dom namnen, sen kan något namn tillkomma ibland och så men dessa namn består.
Jag är medveten om vilka som genuint bryr sej om Nathalie. Jag har det i bakhuvudet vilka som ringer, vilka som kollar hur hon mår, vilka som träffar henne, vilka som visar intresse, vilka som finns kring henne.
Det jag märker nu är att även hon är väldigt medveten om det.
Hon är mera vaken än vad jag trodde både gällande vilka som finns där och vilka som inte finns där. Saker hon säger och gör ibland, som detta med namnen gör att jag förstår att hon faktiskt vet. Jag läste en artikel för ett tag sen i "vi föräldrar" där det stod att vi ljuger alldeles för mycket för våra barn. Jag håller med.
Nathalie kan fråga mej saker om människor som inte längre finns i våra liv, (också om människor som knappt hör av sej eller träffar henne) och jag har varit väldigt kort i mina svar i brist på kunskap i vad jag ska säga.
Från och med nu tänker jag vara väldigt ärlig med henne. Att ta hänsyn till hennes ålder tänker jag absolut göra och vissa saker är det självklart att jag väntar med tills att hon är äldre, men jag tänker inte hymla om någonting.
Och dessa ursäkter med att han jobbar, dom har mycket att göra, det är långt att åka.
Dom meningarna tänker inte jag utala i mitt hem längre eftersom att de oftast är lögner för att skydda mitt barns känslor, ska jag säga det så ska det vara sant. Man har inte en given plats i ett barns liv, det är något man gör sej förtjänt av. Finns inga undantag när det gäller min dotter.

Fan va skönt att ha det sagt!
Nu måste jag lägga mej för imorgon har vi tvätt-tid, jag har samtal att ringa, vi ska få tid hos hennes läkare, Moma tar Nattan, jag har sista gången på terapin m.m.. En lång dag imorgon!

//Mamilillan

Nu har vi vaknat till liv, gjort ordning en ordentlig frukost, krypit ner i soffan och mummsar i väntan på små einsteins. Andra morgonen i rad nu som det spöregnar ute och iom att vi är instängda så kan jag njuta fullt ut. Jag älskar när man går upp och hör smattret på rutan, när man tänder ljus och myser i soffan med en stor filt och en stor kopp kaffe. Vi fick det både igår och idag och jag njuter så in i benmärgen för sen vet man inte när man får detta lugn igen. Som min terapeft säger, det gäller att hitta det positiva i det negativa i sitautioner du inte kan förändra..

Nu ska jag få tag i Nathalie barnläkare och titta om vi kan skippa alla förbannade köer och få en tid för vaccination. Han är ett mirakel som han är så jag har hopp i att han kan fixa detta också.

  Morgon mys :)

Om man bortser från att både jag och Nathalie gått med feber hela dagen och varit helt utan ork med jämna mellanrum så har den här dagen varit en av våra bästa. Jag minns inte sist när det gick en hel dag utan bråk, inte minsta lilla gnäll eller tjat, inga konflikter eller förhandlingar. Vi har myst och kramats, byggt lego och lagt pussel, fikat på golvet i hennes rum. Vi har för första gången på väldigt länge bara umgåtts. Det var bara hon och jag, ingen städning, inga telefoner, ingen stress. Bara vi två och det som föll oss in.
Jag insåg idag att jag måste stressa ner, för både min och för hennes skull. Att jag är manisk när det gäller att hålla det rent hemma mår ingen bättre av och att jag måste hålla tider till punkt och pricka gällande middag, läggning osv gör inte mej till en bättre mamma vilket jag har fått för mej. Det som betyder något måste ändå vara att jag avsätter tid för henne och att vi gör som vi gjorde idag.
Jag pratade med Minnie i telefonen nyss och då vaknade Nathalie och satte sej upp vilket hon brukar göra, att hon pratar i sömnen är också normalt hemma hos oss. Hon tittar på mej och säger " Vi har det mysigt mamma, jätte mysigt" och så la hon sej och somnade om. Det om något måste vara ett bevis på att den här dagen betyder massor för liten också.

Så här går det när jag struntar i städningen! Här befann sej ett vardagsrum innan, numera är det Nathalies egna IKEA.. Hon gjorde ett hem åt Lilo och bebisen sa hon, min vackra :)

Sen la vi alla filtar, täcken, kuddar på Nattans golv i hennes rum där vi senare la pussel, fikade och vilade. Riktigt mys hade vi trollungen och jag :)



Innan läggningen så hade vi kvälls mys i soffan framför Harry Potter med godis och julmust. Lyxade till det med att dricka det i vinglas ;)



Å vi har börjat fuska lite gällande julen också.. Röda ljus, jul detaljer och jul kort på alla ungarna fick komma upp idag. Blev en helt annan atmosfär hemma och vi storm trivs :)



Nu ska jag ta min sista cigg för ikväll och imorgon slutar jag helt. 3 kvar i paketet så dom andra två blir imorgon bitti till kaffet, halvt som halvt panik slagen men jag ska ge mej fan på att det går !
Och sist men inte minst, tjatmoster Putta ;) Det var slarv och inge felstavning hehe, hade det varit det så hade jag nog sökt in på nån svenska kurs tror jag! Älskar dej!
Natt Natt!

//Mamilillan

"God" morgon vet jag inte riktigt om det är faktiskt. Jag väckte min lilla imorse för att upptäcka att även hon har fått feber så det var bara att ringa och sjukanmäla trollungen och krypa ner igen. Så idag blir det att vara inne i värmen, dricka en massa thee och vila bort alla sjukdomar. Jag hade detta på känn som jag skrev igår eftersom vi ser till att smita varandra varje gång nån av oss blir sjuka, jobbigt av bara fan är det då ingen av oss har någon direkt ork eller något tålamod. Nu får vi dessutom skjuta upp vaccinet iom att man måste vara frisk när man tar det. Suck, denna årstid är inge rolig för våran familj. Det är sjukdomar till max just den här tiden..

På onsdag är det avslutning på terapin. Det är en återkommande tanke i mitt huvud och något som gör mej så ledsen. Jag får stöd och kraft, råd och vägledning och jag har fått riktigt fina vänner under den här tiden. Att släppa gruppen och terapin och köra på själv nu är skrämmande och jag känner inte att jag är klar med terapin än. Det har gått alldeles för fort och jag behöver mera tid..

Nä ush, jag måste sluta tänka på det för jag går ner helt i känslan. Får krypa ner hos min bebis och våran katt istället och "sjuka" oss :)




//Mamilillan

Helgen är redan slut och jag hann knappt uppfatta att den börjat. Nattan var hos moma igår, jag hos Jim och umgicks med människor från förr, idag vaknade jag genom svettig med sky hög feber och nu sitter jag här med en feber som dunstar fram och tillbaka.Helgen bara flög förbi med andra ord.. Nattan är fortfarande hostig men dock utan feber så sjukdomarna hoppar tydligen mellan oss. I veckan ska vi vaccineras jag och Nathalie. Jag har varit väldigt fram och tillbaka i vad jag tycker men efter att ha pratat med vänner och familj, suttit på nätet och läst och hört läkar utalanden så kom jag fram till att vi ska ta sprutan. Både jag och Nathalie ingår dessutom i risk gruppen eftersom att både hon och jag har astma och vi båda medicineras dagligen. Lite små skraj med tanke på alla biverkningar eftersom att Nattan är så liten men det är en risk man får ta i jämförelse med hur det kan bli om hon får svininfluensan.
Har ni märkt att man nästan blir lynchad när man säger att man inte ska ta sprutan?

Rabbel och babbel, har mycket jag vill skriva men ingen ork alls. Ska ta min feber och krypa ner, ny vecka imorgon..

//Mamilillan

Nu har jag druckit en liter kaffe i hopp om att piggna till men än så länge har det inte bitit. Jag har haft jätte svårt att sova inatt och när jag väl somnat så har jag drömt en massa hemskheter. Jag drömmer om att familjemedlemmar dör, att jag blir sviken och förd bakom ljuset. Det må vara drömmar men dom är svåra att släppa, och en del gånger när man vaknar i all hast så tar det tid att uppfatta vad som är verkligt och inte.
Intensiva drömmar minns jag oftast, minns drömmar jag hade som liten och som tonåring. Dom drömmarna var så frutansvärda att jag aldrig kommer kunna glömma dom.

Innan min helvetes natt hade börjat så var jag hos älskade Petra! Laz och Nathalie hade fredagsmys hemma och jag åkte som planerat iväg för att dricka vin och prata ljus :)
Dum som jag var så hade jag med mej kameran men glömde fota, så inga bilder finns från gårdagen tyvärr.
Men för att sammanfatta igår så var Petra suverän! Det serverades goda viner och god mat, sällskapet (de flesta!) var hur goa som helst och det bjöds på en massa skratt och intressanta disskusioner. Du fick med allt Petra ;)

Nu ska jag krypa ner i soffan med Nattan och kolla disney, jag ger upp försöket i att vara stål morsa idag för orken har rymt och kommer inte tillbaka. Kan inte en liter kaffe rädda mej så är det kört..

//Mamilillan

Min underbara vackra!!!
Så jävla förälskad i denna lilla varelse.. Hon kom till världen och förändrade hela mitt liv, vände upp och ner på tillvaron och jag älskar henne så mycket att det känns som om hjärtat är för litet för att rymma allt det jag känner.
Ängla Stella Nathalie, mitt barn ..



//Mamilillan

Ni vet hur man "åhhhar" sej när man tittar på bilder på sina barn? Hur man till varje kort vräker ur sej hur söt ungen är, hur fin den är, att den är så söt när den skattar osv. Detta gör man inte till alla kort!!!
Visst är hon världens charmtroll men va gör barnet!!! Först en dockmössa och sen momas glasögon..

Idag är trollungen sjuk i feber och astman spökar så vi är hemma och myser. 4 inatt väcktes jag av ett "Mamma, jag är huuuk" och mitt hjärta höll på att gå sönder. Synen av henne när hon yrvaket me håret åt alla håll och kanter kommer vankandes, ögonen som två streck och säger på det ynkligaste sättet hon bara kan att hon är huuuuk. Ja ,då ville jag bara pussa ihjäl ungen..
Så idag ska vi passa på att dricka en massa varm choklad och mysa framför playhouse disney å i eftermiddag kommer moma och avlöser mej så att jag sköter terapin som jag ska..

Trollungen min såå huuuk :(

Terapin igår som skulle vara en timme varade i två och jag pratade till mej en massa mer funderingar än vad jag hade innan. Terapeften är väldigt bra för att hon ställer rätt frågor, hon vet vad hon ska säga så att jag vaknar till liv i olika sitautioner. Det vi mer eller mindre kom fram till igår är att jag ska fundera över vad som egentligen är viktigt i mitt liv, vad är tillräckligt värt att lägga fokus och energi på? Som det är nu så vill jag massor, jag drömmer och drömmer, fokuserar på problem som egentligen inte är värda att tänka på istället för att lägga fokus på vad som är viktigt. Så summa summarum, nu ska jag skriva en lista på vad jag anser är viktigt för mej och Nathalie utan att ha andras tankar, åsikter och känslor ivolverade i detta. 
Bit för bit, steg för steg mot att inte vara medberoende. 

   Utsikten från terapin är makalös vacker

//Mamilillan

Så här ser det ut varje morgon. Min "tonåring" till dotter som vägrar vakna och med en katt som gör allt för att få upp henne. Just den här stunden är den bästa på hela dagen :)




På väg att ta ut vagnen när jag i sista sekund märker att något annat än mej får vagnen i rörelse. Våran rymling till katt har gömt sej under Nattans halsduk och var precis på väg att få följa med till dagis! Panik!



Min trollunge redo för dagis!



Hej då pussen och en massa "jag älskar dej mest".. Såna här mornar som går felfritt är värda allt för mej. Lyckan sitter fortfarande i och hennes skratt när jag gick hör jag fortfarande..



Nu ska jag släppa allt jag håller på med och komma iväg till terapin. En timme bara för mej, dagen blir bara bättre och bättre :)

//Mamilillan

Lovade bilder från landet ingenstans :)
Inte hundratals kort, inga människor, inga ledtrådar.

Trott eller ej men dessa traskade jag runt i mitt i ingenstans. Det är det som är så skönt där ute, det finns ingen som bryr sej om hur man ser ut och man behöver inte bevisa något för någon.



Denna underbara vackra varelse har jag förälskat mej i fastän jag inte alls är så förtjust i hundar. Han är så fylld av empati och värme och det ligger något magiskt över Oden. Hade jag haft längre ben så hade jag tagit vovven och sprungit fort som fan ;)



Detta hem passerar vi när vi är ute med Oden i gummistövlar. På bilden ser man inte så mycket men jag är tok-kär i huset! Undrar vem man måste gifta sej med för att få en bit av kakan ? :)



Dagen idag fortsatte i samma anda som helgen. Först och främst så har jag fått en massa gjort vilket är
en enorm lättnad då att göra listan jag hade mer eller mindre var en bok. Sen tog Laz både mat, disk, natt-saga, läggning och rubbet så jag fick en avslappnad kväll. Stod i duschen utan att stressa ihjäl mej för att barn och katt tar livet av varandra, kunde mysa runt i min pyamas utan en kapplöpning med klockan och fick kors i taket till och med tid till att sätta på kaffe och dricka det varmt! Laz är ingen ohjälpsam människa annars som det kanske låter men hur många dagar som mamma får man då man slipper ALLT!?
Troll-ungen vaknade nyss och ville kramas för att sen somna om, hur underbar får man bli. Min älskade vackra..



Imorgon ska jag på individuell terapi med terapeften vilket jag ser fram emot och som jag vet att jag behöver.
Har en del i huvudet nu som jag inte haft innan, inget som får mej på fall men som jag bara inte insett förut.
Att få klarhet i det imorgon ska bli fruktansvärt skönt, mera funderingar i mitt lilla huvud behövs nämligen inte. Det räcker och blir över precis som det är nu, men jag mår faktiskt väldigt bra idag :)
Känner ett hopp jag inte känt förut, eller ett hopp jag kanske inte minns. Vet inte vad det är men det har tagit över, nu är jag tillbaka i mitt fokus och fan va det känns! :)

//Mamilillan

Nå längre inlägg nu tänker jag inte skriva eftersom att det är måndag imorgon och sömnen ska prioriteras. Men i korta drag så har jag haft den bästa helgen på väldigt länge! I fredags eftermiddag så packade jag väskan och åkte ut till "landet ingenstans" där varken telefoner, människor, konflikter eller problem existerar. Kalla det en flykt om ni vill, jag kallar det rehabilitering. Att ha en plats att kunna åka till där man möts av ett lugn och en känsla av lättnad är något som hjälper mej enormt. Precis som efter förra gången så kommer jag hem med nya krafter, en utvilad hjärna och en massa kloka insikter. Ni som gjorde den här helgen möjlig för mej, ni som öppnade upp erat hem för mej och mina tokigheter har en stor plats i mitt hjärta!
Ingen vet hur framtiden ser ut eller vilka relationer som varar men en sak är säker och det är att jag aldrig kommer glömma er eller era stora hjärtan ..

Detaljer och bilder ska jag försöka hinna med imorgon :) Nu ska jag krypa ner hos min liten som förhandlade till sej en plats i mammas säng. Ska jag vara ärlig så var det inte mycket till förhandling heller. Hon tittade på mej, log, sen tittade hon på min säng. Jag log tillbaka, lyfte upp henne och kramade henne, sen bar jag henne till min säng.. Att det ändå tog 2 timmar för henne att somna är en annan femma, men härligt som inget annat är det att ha troll ungen hemma..

//Mamilillan

Uppe med tuppen var man för att se att hösten slagit till ordentligt. Jag har längtat tills hösten, alla färgerna, dom tända ljusen, myset under en filt i soffan. Vad jag hade glömt bort var det ständiga duggandet och det faktum att man måste ut i det. Hösten förblir min favorit års-tid men just detta väder gör ingenting om man slipper.
Jag pratade med min älskade Malin imorse och det hade gått hur bra som helst med Nathalie! Hon hade inte alls brytt sej om Emilias trots ålder, hon hade somnat efter 5 minuter, hon hade inte frågat efter mej något, ätit hade hon gjort som hon skulle. Min lilla prinsessa har blivit stor, så känns det.
Lika sorligt som det känns att hon inte är min bebis längre, lika stolt blir jag över att se hur hon växer upp till en självständig och stark tjej. Hon behöver självklart mej och sin pappa men hon är så fruktansvärt stark i sej själv min dotter, hon är inte den som är beroende av andra människor på något sätt. Hon kan leka med andra men det går lika bra att leka själv, om andra barn är störiga så stänger hon av och fortsätter med sitt, hon prövar saker själv utan att jag behöver hålla henne i handen och hennes intresse i att klara saker är enormt. Med människor är hon inte lika framåt och det är jag evigt tacksam över. Hon väntar med att släppa in människor inpå henne och låter dom visa vilka dom är först. En egenskap jag tycker är viktig hos Nathalie.
Summa summarum eller vad det heter, jag är tok stolt över min stora tjej!

Terapin igår var inte speciellt tuff eller jobbig, snarare intressant och väldigt lärorik. Det kom en man som var i samma ålder som mej och som berättade sitt livs historia. Om alla problem, om allt som hände, hur det formade honom men också hur han kom ut ur det. Det är svårt för mej att förklara vad terapin gör med än eftersom att jag inte gått in på vad för sorts terapi jag går i än. Det får bli mitt lilla projekt ikväll, att förklara vad för terapi jag går i för att det ska bli lättare att förstå varför det är en sån stor del i mitt liv.

Nu ska jag försöka få bort lite från att göra listan så att jag slipper syssla med det ikväll..

//Mamilillan

Försiktigt försiktigt så petade jag på mitt barn imorse, livrädd för att hon skulle öppna upp ögonen och visa samma demoniska sida hon visade upp igår. Men gud var med mej idag då hon öppnade upp ögonen och var den glada härliga ungen jag vet att hon innerst inne är. Så en massa skratt och bus blev det innan vi åkte till dagis och jag kunde säga hej då med gott samvete att jag lämnade henne i ett bra tillstånd. Istället för att moma hämtar idag som normalt på onsdagar så ska trollungen till sin älskade gudmor och Emilia efter dagis.
Nathalie har tidigare sovit hos nära familje medlemmar till oss, också hos sin gudmor men då när hon var bebis och inte uppfattade annat än välling och blöjbyten. Så detta är mer eller mindre första gången som hon sover hos en kompis och jag känner mej lite små skraj för hur det ska gå, om hon kommer att ha hem längtan, om hon kommer att sakna mej. Innerst inne så vet jag att det kommer att gå bra, Malin är nämligen mer engarerad i Nathalies liv än många andra. Dom ses nästan varje dag, Malin har alltid visat ett intresse för Nattan och har bevisat gång på gång varför just hon är hennes gudmor. Hennes närvaro i Nathalies liv är mer än vad jag nånsin kunnat bett om, så en övernattning där är egentligen inte mera onormalt än att hon sover hemma.
Men det är dock min lilla bebis, min oro existerar lik förbannat även om den inte alls stämmer in på verkligheten.
Undrar hur många samtal och mess jag kommer att skicka iväg idag, stackars Malin!

För mej är det en vanlig onsdag, terapi ikväll och en massa bubbel. Med tanke på att så mycket händer nu och att jag har ett behov av att få prata av mej och få feedback så förvånar det mej inte om jag tar upp dom nästan 3 timmarna som vi sitter där. Stackars älskade sjuka ..

//Mamilillan